Foto: Björn Nordling

Så här kan det se ut på kommande månadsrunda i februari, men troligen ligger sjöängen täckt av snö och is. Fågelmatningen drar till sig flera arter som normalt drar sig till varmare trakter. Spännande att se vilka det är. Du kan läsa om januaris månadsrunda längre ner. Onsdagen den 6 februari träffas vi i Örsta 07:30. Månadens värd är Björn Nordling.

2 januari 2013 – hyfsad start på fågelåret !

På spaning efter de fåglar som flytt. Midsommarberget.
Foto: Björn Nordling

Efter en mycket snörik julhelg kom så blidvädret och när 2013 års första månadsrunda skulle äga rum, så var den mesta snön redan borta, omvandlad till vatten eller brun sörja och isgata. Norrlägen var självfallet undantagen, där fanns det fortfarande tillfällen till ordentlig snöpulsning. Dagen skulle enligt väderförståsigpåarna fortsätta gråmulen med ett par plusgrader och måttlig vind. Dåliga ljusförhållanden med andra ord och därmed något utmanande artbestämmarförhållanden, åtminstone avseende fåglar på långt håll.

Många julutvilade fågelskådare mötte upp vid Örsta för att under Stefan Paulins ledning inleda fågelåret. Hela 17 deltagare och det är kanske rekord för januarirundan (jag har inte hittat alla gamla rapporter för att vidimera det!). De senaste åren har vi inte ens nått upp till tio personer denna första runda för året. Glädjande som sjutton och tack för att Ni kom!

Midsommarberget och fågelmatningen där fick bli den första anhalten. Tämligen magert med fåglar dessvärre, men en bofink lyckades de flesta få korn på. Därefter tog vi den korta promenaden upp till själva berget och inte var det så mycket bra här. En välartad och stilig räv lyckades någon hitta, inte precis raskandes på isen, men väl traskandes på fältet strax norr om sjön.Österut bar det av efter det korta toppstoppet och i skogsbrynet kunde vi så börja räkna in de lite mer icke-ordinära arterna, exempelvis kungsfågel och tofsmes. Redan innan Hackstakullen började så kaffetarmarna göra sig klart påminda, så dags för dagens första paus.

Äntligen kafferast!
Foto: Rolf Andersson

Skesta hage och dess fågelkrogar kom vi sedan så småningom fram till med bland annat bergfink, bofink nummer två, svartmes och entita. Inga jättepulshöjare precis, men speciellt artjägarna bland oss tackade och tog emot. Det gällde ju att fylla på den magra årslistan!

Blött! Utloppet.
Foto: Rolf Andersson

Hagen fick bli vändplatsen och återtåget gick sedan per landsväg förbi Seneby och Ådalen. Här fyllde vi på med gröngöling. Vid Ådalen vek vi så av västerut mot Hackstakullen. Blött, blött! Sparvhök blev det stora glädjeämnet under vägen tillbaka; inte precis någon njutobs, där den cirklade högt över Klosterbacken, men ändå!

Bilarna får vänta. Vägen mot Seneby.
Foto: Björn Nordling

26 olika arter summerade vi till vid vägs ände och det får väl anses godkänt. Något bättre än årens genomsnittssiffra för januari och då saknade vi ändå exempelvis varfågel, havsörn och fjällvråk samt inte minst det vanligtvis pålitlige gråsparven vid Örsta.

Gunnar Hesse

Oväder? Man kan skåda fågel ändå!

Foto: Björn Nordling

Decembers onsdagsrunda sammanföll med vinterns hittills värsta oväder. Det var inte utan att man undrade om det skulle bli någon exkursion över huvud taget. Och mycket riktigt: Det blev bottenrekord i antal deltagare. Björn Nordling (som fungerade som ledare), Melcher Falkenberg och undertecknad. Det blåste en stark nordostlig vind med byar som ibland kändes som storm. Fram på dagen började snön falla (eller snarare snabbt röra sig nästan horisontellt) allt tätare men riktigt yrväder blev det först precis på slutet.

För att få lä höll vi oss så mycket som möjligt i skogen och då framför allt när vi i början tog oss bort mot Utloppet. Vi gick förstås genom Örstaskogen där kungsfågel ett par gånger kunde höras genom vindbruset. Före hällristningen pulsade vi genom skogen åt höger och ut i hagen. Snön låg delvis djup och här och var blev det tydligt hur blöt marken var under snön. Det hann inte bli någon bra tjäle i år! En och annan svåridentifierad småfågel rörde sig bland vajande träd och fallande snöklumpar. Antagligen mest talgoxar och blåmesar.

Hästhagen korsades och här tog vinden i rätt bra men inne i det stora skogspartiet (Tornskogen) blev det rätt fint lä. Ett par nötväckor visade sig där vi pulsade fram lite på känn åt nordost utan att följa någon speciell stig. Ibland hördes återigen någon kungsfågel. Framme i höjd med Utloppet där man gallrat bland granarna och skogen snart slutar i Hacksta-åkrarna finns en lite skyddad däld där vi stötte på ett mindre meståg. Dagens första ”fin-obs” blev två rätt oskygga talltitor och samtidigt två födsökande trädkrypare. Talltitor är vi ju inte bortskämda med numera så den obs:en var riktigt kul. Efter att ha njutit av dessa oförvägna små krabater en stund gick vandringen vidare nerför backen och över fältet mot utloppet.

Foto: Björn Nordling

Dammluckorna klättrade vi förbi i isande hård vind och det var skönt att svänga av mot Skesta hage med vinden i ryggen. Uppe vid matningen var det faktiskt hyfsat lä, framför allt bakom de stora enarna. Här kunde vi kura in oss för ett riktigt gemytligt fika och samtidigt spana på matningen. Där var ganska bra fart med gott om talgoxar, blåmesar, pilfinkar och nötväckor. Några gulsparvar hoppade runt under matarna där Stefan och Björn strött ut havrefrön. Två bergfinkar och en bofink, som Melcher sett ett par dar tidigare, fanns fortfarande kvar. En hona större hackspett visade sig flera gånger och ett par skator rörde sig i omgivningen. Snart hittade vi också både svartmes och entita vid matarna – minst ett, kanske två ex av vardera arten. En björktrast flög förbi och flera koltrastar uppsökte matningen. Fikapausen blev alltså efter omständigheterna både skön och givande. Och inte nog med det: På slutet singlade en flock på 13 sidensvansar ned i en björk alldeles i närheten och strax efter kom 12 nya bergfinkar. Båda flockarna verkade dock ”dra värdshus förbi”. De stannade bara högst tillfälligt på sin väg söderut.

Styrkta av fika och mackor beslutades att gå vägen bort mot Seneby – vi hade både krafter och tid. Ingen av oss hade heller lust att kämpa i motvind tillbaka till Utloppet! Alltså pulsade vi bort till vägen förbiflugna av ett par nötskrikor som konstigt nog inte synts på matningen.

Vägen förbi Skesta gård, Seneby och ner till Ådalen visade sig som vi hoppats ganska vindskyddad men väldigt fågelfattig. Matningen vid Skesta gård verkar i stort sett nedlagd. En ensam talgboll svängde i vinden! På fältet nedanför Seneby fick vinden åter fart, snöandet tilltog och stora drivor tornade upp sig på vägen. Som alltid spanade vi hoppfullt en liten stund från bron vid Ådalen men ingen strömstare den här gången heller!

Med vinden i ryggen tog vi oss utefter sjöängen spanande efter varfågel men utan framgång.  Midsommarberget gjorde denna dag inte skäl för namnet! En ytterst kort spaning visade bara vindpinade vita vidder. Fjällvråken var klok nog att sitta och trycka nånstans i lä och varfågeln lika så.

Matningen nedanför berget gav en ensam grönfink (de verkar återigen vara färre än förr pga sin parasitsjukdom) och 5 fina domherrar utöver de vanliga mesarna, nötväckorna och gulsparvarna.

Återvägen till Örsta togs via tältplatsen vilket visade sig lyckat för där huserade fyra gråsiskor i en björktopp.

Vid Örsta tänkte vi plocka in de annars så pålitliga gråsparvarna uppe vid häststallet men för ovanlighetens skull ville de inte visa sig och därmed stannade artlistan på 21 vilket med tanke på ovädret ändå är klart bättre än väntat. Och dessutom måste vi ha slagit rekord: När hade vi drygt 7 arter per deltagare på en onsdagsrunda senast?

Skrivare

Tryggve Engdahl