2 januari 2013 – hyfsad start på fågelåret !

På spaning efter de fåglar som flytt. Midsommarberget.
Foto: Björn Nordling

Efter en mycket snörik julhelg kom så blidvädret och när 2013 års första månadsrunda skulle äga rum, så var den mesta snön redan borta, omvandlad till vatten eller brun sörja och isgata. Norrlägen var självfallet undantagen, där fanns det fortfarande tillfällen till ordentlig snöpulsning. Dagen skulle enligt väderförståsigpåarna fortsätta gråmulen med ett par plusgrader och måttlig vind. Dåliga ljusförhållanden med andra ord och därmed något utmanande artbestämmarförhållanden, åtminstone avseende fåglar på långt håll.

Många julutvilade fågelskådare mötte upp vid Örsta för att under Stefan Paulins ledning inleda fågelåret. Hela 17 deltagare och det är kanske rekord för januarirundan (jag har inte hittat alla gamla rapporter för att vidimera det!). De senaste åren har vi inte ens nått upp till tio personer denna första runda för året. Glädjande som sjutton och tack för att Ni kom!

Midsommarberget och fågelmatningen där fick bli den första anhalten. Tämligen magert med fåglar dessvärre, men en bofink lyckades de flesta få korn på. Därefter tog vi den korta promenaden upp till själva berget och inte var det så mycket bra här. En välartad och stilig räv lyckades någon hitta, inte precis raskandes på isen, men väl traskandes på fältet strax norr om sjön.Österut bar det av efter det korta toppstoppet och i skogsbrynet kunde vi så börja räkna in de lite mer icke-ordinära arterna, exempelvis kungsfågel och tofsmes. Redan innan Hackstakullen började så kaffetarmarna göra sig klart påminda, så dags för dagens första paus.

Äntligen kafferast!
Foto: Rolf Andersson

Skesta hage och dess fågelkrogar kom vi sedan så småningom fram till med bland annat bergfink, bofink nummer två, svartmes och entita. Inga jättepulshöjare precis, men speciellt artjägarna bland oss tackade och tog emot. Det gällde ju att fylla på den magra årslistan!

Blött! Utloppet.
Foto: Rolf Andersson

Hagen fick bli vändplatsen och återtåget gick sedan per landsväg förbi Seneby och Ådalen. Här fyllde vi på med gröngöling. Vid Ådalen vek vi så av västerut mot Hackstakullen. Blött, blött! Sparvhök blev det stora glädjeämnet under vägen tillbaka; inte precis någon njutobs, där den cirklade högt över Klosterbacken, men ändå!

Bilarna får vänta. Vägen mot Seneby.
Foto: Björn Nordling

26 olika arter summerade vi till vid vägs ände och det får väl anses godkänt. Något bättre än årens genomsnittssiffra för januari och då saknade vi ändå exempelvis varfågel, havsörn och fjällvråk samt inte minst det vanligtvis pålitlige gråsparven vid Örsta.

Gunnar Hesse