Mitt i den mörka skogen står en lång rad tysta människor på en oplogad skogsväg. Klockan är runt sju och en vacker solnedgång avlöses av nymånens sken. Ett svagt trampande och klädprassel stör 40 lyssnande öron. Blodet susar, flygplanen brusar och så – någon pekar med hela armen och ett breda leenden sprider sig i leden. Där är den. Pärlugglan! Några skakar på huvudet för att höra bättre. Ugglan tystnar, men plötsligt ropar någon ”norrsken”. Stora gröna gardiner med röda inslag sveper över himlen. Då och då hörs en sparvuggla svagt och långt i bakgrunden en kattuggla. För några blir det flera X i Angarnlistan. Svalan och hemsidan fungerar effektivt. Se mer i det tidigare inlägget.