– det regnade ett dugg då och då
En blek supermåne skönjs knappt i diset över Byksbergsdungen. En gul sol klämmer in sina svala strålar mellan Örstas lador och molntäcket i söder. Små lokala duggregn på försvinnande isfläckar gör livet osäkrare. Ingen vind, inga fåglar förutom en sparvhök och inga skådare vid naturcentrum. Kan de vara vid vindskydden?
Ja – grillplatsen är dagens start. Med fem sorters t-spritsuppvärmd glögg, guldgula jubileumsmärken, flera sorters kakor och kepsar i svart, inleds jubileumsåret 2018. Karin Hendahl vidarevinkar anländare vid naturcenter. Gunnar Hesse – sköter värdskapet. Ulric Ilvéus serverar i glöggbaren. Resten minglar och allt är, som det inte brukar. En ojämn tillströmning av skådare bildar med tiden en ansenlig grupp på trettioen. Mösspåtagning sker och märken delas ut efter pekuniära överenskommelser.
Två avvikande ankomster sker på cykel från Vallentuna och – Nacka!
Värden berättar om varför vi är här. Andra gör reklam för kommande ”Örnkollen” och ”Fåglar inpå knuten”. Sen blir det som vanligt igen. Värden försöker ta täten, men blir omgången av ivriga deltagare. Sporrade av Artrallyt?
Vems mössa?
Solrosorna slokar tömda på frön. Havren ligger platt på marken. Fälttåget dras snabbt ut och vi ser olika arter som vi försöker förmedla till varandra. Ett par grågäss tutar runt över fälten. Gulsparv och steglits på fågelåkern, mesar vid matningen och trastar i björk. En kvardröjande bofink avslöjas med fotografering. De flesta får se det mesta och vi går till toppen för spaning över frusen sjöäng. Ingen blir varse varfågel. Däremot en havsörn på tidig morgonflykt. Sångsvanar i olika konstellationer och albedoeffekt drar ”sjungande” omkring. 1K har nu blivit 2K.
Det man inte ser får man lyssna efter. Den lilla promenaden ner mot fågeltornet kantas av små ljud. Höga granar döljer det mesta. Med halsen ur led och öronen på spänn uppenbarar sig både svartmes och kungsfågel bland akrobatiska ekorrar. Hur kan de springa nedför en stam med grenar som slalompinnar? Mes med tofs och nötväckor hackande som riktiga spettar. Men det är skillnad när båda hörs.
Härligt med vindstilla. Det har blåst mycket i höst. Många missade fågelljud. Vi går på den smala remsan mellan skog och is. En argsint gärdsmyg surrar i vassen och minst två skäggmesar pingar till varandra. Sån tur att vi är minst två som hör det. Vi passerar fågeltornet och spanar i tuben mot utloppet. En minimal diffus fläck i toppen på det lilla aspbeståndet till vänster om det stora. Glasklar position. Oklar observation. (Se bilden.) Är det en fågel? Nu, rör den sig. Något svart sticker ut uppe till vänster. Något annat sticker ut nedåt höger. Näbb o stjärt. VARFÅGEL! Det blir ett väldigt spring och varfågeln drar. Men två såg.
Lockade av rundans första rast, försvinner alla mot Hackstakullen, för mackor och fika. Det sitts på treben, stenar, underlag och ryggsäckar. För den som inte vill missa något blir det tvåben. Det är samma vattennivå på båda sidor om dammbrädan. Det ser vi när vi senare drar mot bron med dubbelgrindar. Diket är välfyllt och marken nordost om dammen, fylls med nya vattenspeglar.
Gröngöling hojtar från Seneby. En domhona blinkar till i grenverket på väg mot Skesta hage. Annars lugnt och stilla. Behagligt väder att gå i, om ock lite grått med stundtals framstickande solstrålar, inte alltför halt. Ingen varfågel. Några minns 2010. Mycket snö, 26 grader kallt, ändå 21 arter men definitivt snabbt ståfika.
Matningen i Skesta hage kan vi ju inte gå förbi. Pilfink måste ju hängas in. Vad får vi mer?
Gråsiskor, mesar, väckor, sparvar och koltrast. Men var är pilfinkarnas tjattrande? En påfyllning med talgbollar sätter fart på tjattret och några visar upp sig. Tre veckor tar det för matbingen att bli tom. Ekorre och nötskrika tillhör nog storätarna. Men det var en utvikning.
Några är nöjda och drar sig hemåt. Vi andra fortsätter oförtrutet mot nya fikamål och eller fågelarter.
Vid Lilla Ekhammaren gömmer sig en trädkrypare för oss alla utom en – Artrallydeltagare dessutom. Men tre oblyga nötskrikor flyger tysta en och en mot hagen.
Efter Kustamaden observerades en i vassen snabbt försvinnande varfågel. Det var inte ens lönt att nämna. Den var bara borta. Ett vesslelikt djur med obestämbar svanstipp försvann också innan artningen blev möjlig.
Nu blir det nytt upplopp mot fika och artgenomgång. Det blir på Klosterbackens nordostsluttning. Sittningen är ungefär lika som på Hackstakullen. Behövs ingen bild, men mitt i kaffe och smörgås flyger elva stjärtmesar över oss i slarvig formation och läggs snabbt till dagen lista på hittills 31 arter. En mängd tamduvor vid Åsta räknas också in . Kalenderbitarna vet förståss att det 2017 endast var 20 arter, men 2007 var det 32.
Klockan närmar sig fjorton. Det börjar redan skymma. Vädret har inte underlättat synintrycken mot grådisiga bakgrunder. Fotografernas bilder blir trots all teknik blacka och färglösa. Men alla verkar nöjda och den långa marschen hemåt påbörjas av de färdigätna.
För femtio år sen var det knappt möjligt att ta sig runt sjöängen en sån här dag med högvatten. En och annan bro över dikena, men spånglöst. Man fick gå efter dikena upp till vägarna och tillbaka. Nu tar det bara sju-åtta timmar att gå runt – som skådare.
Med gråsparv i Örsta tangerade vi resultatet 2007
Text Björn Nordling
Foto Karin Hendahl (utan namn) och
Roffe Andersson (med namn)
”Därför bildades Angarngruppen” i nr 28 av Meddelanden från Angarngruppen, Jan Sollenberg.
ARTLISTA
sångsvan
grågås
havsörn
sparvhök
tamduva
gröngöling
st hackspett
gärdsmyg
koltrast
björktrast
kungsfågel
skäggmes
stjärtmes
entita
tofsmes
svartmes
blåmes
talgoxe
nötväcka
varfågel
nötskrika
skata
kaja
kråka
korp
pilfink
grönfink
steglits
gråsiska
domherre
gulsparv