– ingen här, ingen där, men h…

Alltid lika förväntansfull anländer ”man” till Örsta. Den här gången i grå gryning, halt under snön, vindstilla och 10 grader kallt. Ansluter mig till tretton andra, med fågel i blick, som samlats till inskrivning, listutdelning, keps och märkesinköp. Jubileumsartiklar som minner om 50 års idogt arbete vid sjöängen. Många samtal fortsätter där de avbröts förra månadsrundan. Det sociala livet är lika viktigt så skådningen. Eller…

Se där – ett nytt ansikte. Under sextio. Det finns hopp om tillväxten.

Nu ska dagens värd Karin Hendahl, presentera februarirundan. Så länge det finns två håll att välja på så måste man bestämma sig. Det blir högervarv, Midsommarberget och Skesta hage och sen …

Ett litet tumult utbreder sig. Rop och spring. Något stort sitter i trädet där bofinken satt på förra rundan. En fjällvråk! Som efter en stund lugnt seglar ner mot fågelåkern. Slår sig ner för att sen elegant svinga sig upp i samma träd. Årskryss för lokalen och deltagarna. Efter återgång till ordningen, slirar vi oss nedför vägen mot matningen. Fågelåkerns gulsparv och steglits finns på plats med grönfink i fonden. Flera större hackspett gör det dom brukar. Matningen drar till sig stamgästerna som vanligt. Inget ovanligt och inte så många. Beror det på 1: vädret, X: tiden på dagen, 2: årstiden? Efter diskussion kommer vi fram till att ingen vet.

En spridd skallgångskedja drar sig genom skogen ned mot fågeltornet. Då uppenbarar sig och försvinner lika snabbt en brun och vitmagad fågel, bakom en tall. Men med så många skådarblickar kommer den inte undan – trädkryparen. Dagens andra glädjespridare. Särskilt för den, som letat många gånger, för att lägga den till sin lista. Artrallyt 2018 inte att förglömma. Lite pip i skogen avlöses av tystnad i vassen. Frasande steg på knakande is och röster från en gående och en sittande ryttare är allt som hörs.

Steglits uppe och nere

Djärvt drar vi oss över mittdiket mot hagen. Isen bär stadigt. Något ljust sticker i ögonen från sydost. Kan det vara solen. Nej, bara återskenet från det blå, mellan molnen. Alltid något, nu när vinden tar i så värden undrar var ska vi fika i lä. Den fågelfria överfarten gör fantasierna om sidensvans och stenknäck mer påtagliga. Men förhoppningarna kom på skam när vi under matpausen inte får se några vid fågelmatningen. Men det är väl som med åskan, de slår aldrig ner på samma ställe igen.

Efter att ha tittat på ätande fåglar och ätit själva, blir det dags för nya beslut. Korta eller långa vägen tillbaks. Det blir den långa. Den K-märkta och hala vägen mot Seneby (uttalas Senneby enl hävd) ger en talför gröngöling, inga domherrar där de brukar finnas och en stor fågel som skymtar blad träden med himlen som bakgrund. Havsörn! Oväntad plats och riktning. Mot Ådalen utan obsar. Sista skvätten kaffe och motsvarande, öppnar för dagens artgenomgång på Hackstakullen i nödvändigt lä. Inga tio brr längre. Snarare tre gr. 22 arter enas de flesta av oss, att det blir.

Fortsättningen hemåt avbryts strax och plötsligt av ett rejält UTROP! Där är den! Var? Fågeln som vi letat efter hela dagen. Den grå sitter lugnt uppflugen framför oss i en al, svårsynlig mot de lika grå molnen. Alla andas ut. Den vintergästen kan man ju inte missa.

Olika äro skådarens vägar, men så småningom samlas alla inklusive värdarna på skogskanten mot Hästhagarna. Ängarna avspanas pliktskyldigast. Skogspartier genomträngs. Broddade fötters iskraschande döljer säkert fågellivet. Men små pauser här och där avslöjade bara snöflingors frasiga fallande mot axlarna.

Mot Midsommarbergets matning igen. Se där – en svartmes. Inte bara hörd. Nu också sedd. Plötsligt sveper fjällvråken förbi med bestämda vingslag, bort mot ”Stamstället” och försvinner bakom vassen.

Fjällvråk i mitten. Avstånd 1100 m.

I spridda grupper tar vi oss mot Örsta för det säkra gråsparvskortet. Ett himla liv mot busshållplatsen avslöjar en koloni ”gråhåriga” sparvar. Och sen är det slut på rundan.

Ånej. Två tamduvor rapporteras sitta bakom Åstasilon av ”bil ett”. Efter mobilsamtal bekräftas det av efterföljande ”bil två”. Det blir den tjugofemte arten.

Text Björn Nordling Foto Karin Hendahl

På spåret – Vem där?

ARTLISTAN