JUBILEUMSDAG – Angarngruppen 50 år!
Mattias Ödevidh rapporterar
Den 8 april 1968 skickade Angarngruppens grundare i samråd med Stockholms Ornitologiska Förening en skrivelse till länsstyrelsen om att man stödde bildandet av ett naturreservat vid Angarnssjöängen och dess närmaste omgivningar. Genom bildandet av ett naturreservat ville man skydda området från exploatering och bevara dess rika fågelliv. Datumet för skrivelsen ligger till grund för den tidpunkt då Angarngruppen officiellt bildades – även om området var välkänt bland ornitologer och naturintresserade långt innan.
Femtio år senare – den 8 april 2018 – samlades medlemmar och andra intresserade i naturreservatet för att fira Angarngruppens tillkomst och ett halvt sekels föreningsarbete. Ett arbete som bland annat bidragit till att länsstyrelsen 1982 tog beslut om reservatsbildning. Tillställningen ägde rum ute i det fria, vid en sjöäng som om ingenting gjorts kunde ha varit ett tätbebyggt område istället för den natursköna plats som det är idag.
Vid vindskydden i Örsta samlades några av föreningens medlemmar tidigt på söndagsmorgonen. I eldstaden tändes en lågande eld och på spritköken kokades vatten till te och kaffe. Allt eftersom tiden gick sällade sig fler jubileumsfirare till sällskapet. Koltrastens sång blandades upp med sorlet av människoprat. Somliga fikade medan andra koncentrerade sig på att skåda fågel. Ute på närmaste åkern svepte en flock med bofinkar, steglitser och enstaka bergfinkar fram. Längre bort på fälten betade grågässen och i linje med horisonten sträckte en grupp sångsvanar förbi. Himlen var ljust mulen och det var dagen till ära behagligt vindstilla.
Vindskydden vid Uppgården utgjorde själva navet för festligheterna. I skogsbrynets kant startade en tipsrunda som lockade såväl unga som gamla. Med penna och papper försvann generations-överskridande konstellationer in bland granarnas skuggor, för att komma tillbaka med både fågel- och blankettkryss. Var det inte både kungsfågel och stjärtmes som hördes inne i skogen?
I hettan från eldstaden arbetade Ulric idogt för att få till en lagom glödbädd för korvgrillningen. När lågorna illvilligt slog upp genom gallret flyttades korvarna åt sidan för att inte brännas. Vita slöjor av rök slingrade sig upp mot himlen och späddes ut i luften. Alla som ville fick korv med bröd att mätta sig med.
De som inte skådade fågel på egen hand kunde följa med på guidade fågelturer ner till sjöängen där isen låg frusen även om en del vatten växlat från fast till flytande form. De som tog sig upp på Midsommarberget kunde överblicka fågellivet väl och se ett par bruna kärrhökar födosöka tätt ovanför den gyllengula vassen. När solen skymtade fram belystes det omgivande odlingslandskapet där bland annat säd-, bläs- och spetsbergsgäss betade. På avstånd hördes skrattmåsarnas välkomna skränande och en flock krickor svepte snabbt fram över vasshavet.
Vid Byksberget fanns stationära skådare som hade koll på såväl fåglar som fornlämningar i omgivningen. En av de guidade grupperna som passerade fick se varfågeln i toppen av en videbuske och några andra en fiskgjuse som ryttlade med kupade vingar. Den nybyggda rampens tillgänglighet prövades av både barn och vuxna som slog sig ner på bänkarna för att betrakta sädesärlorna ute på isen. En barnvagn baxades upp för kanten på rampen och slapp därmed undan gräsets väta.
Borta vid Lundbydiket hade länsstyrelsen hissat flagg. Mats Gothnier och Martin Elmestål informerade om den restaurering av sjöängen som pågår. I den första etappen (av flera) har man grävt ut väster om Lundbydiket för att skapa en våtmarksmosaik. Tanken är att en brokig komposition av vass, vattenspeglar och säkrare häckningsöar ska gynna skrattmåsar och andra fågelarter. Skrattmåsarna är en paraplyart som genom sitt offensiva beteende vid boöarna förhoppningsvis kan skydda doppingar, änder och vadare mot predation. En annan tanke med Lundbydammen är att tidigt binda fosfor och kväve för att hindra övergödning. Men även att fånga upp växtdelar och partiklar som sedimenterar och på så sätt minska igenväxningen.
Länsstyrelsen berättade även att det kommer att byggas en plattform för fågelskådning vid Grävlingholmen. Detta är möjligt eftersom Världsnaturfonden WWF har bidragit ekonomiskt till projektet. Bortifrån ovan nämnda plats ryktades det dessutom om att en skräntärna flugit förbi och låtit sig fotograferas på jubileumsdagen. En av dagens stänkare tillsammans med den årta som behagade visa sig tidigare på morgonen.
Efter länsstyrelsens information passade en grupp förtroendevalda från kommunens politiska partier och representanter från ideella föreningar på att prata om Angarnssjöängen. En otvungen och informell diskussion fördes om dagsläget och framtida möjligheter. Förhoppningsvis mynnar samtalet som fördes ut i något konstruktivt – om inte annat så knöts kontakter mellan olika parter.
Sist men inte minst; uppe vid vindskydden där en fiktiv våtmarkskänsla hade skapats genom att marken trampats lerig av de över hundra människor som besökt platsen, höll Gunnar Hesse, föreningens ordförande sitt jubileumstal. Många välbekanta och obekanta samlades för att lyssna och på så sätt visa Angarngruppen och Angarnssjöängen uppskattning och stöd. Att vi tillsammans delade denna stund bådar gott för framtiden…
BILDSPEL Tre fotografer visar vad som hände under jubileumsdagen
Läs jubileumtalet, eller se och hör videon här!
ANGARNGRUPPEN 50 ÅR!Ordföranden Gunnar Hesse
Kära naturvänner, kära nuvarande och blivande medlemmar i Angarngruppen, kära kommunpolitiker, kära länsstyrelserepresentanter, mina damer och herrar!
Angarngruppen fyller FEMTIO
Vänd Dig mot norr och mot Angarnssjöängen. Blunda!
Föreställ Dig ett nytt Vällingby, som var sextiotalets förortsideal.
Höghus enligt sextiotalsmodell, ett centrum med köplador, tunnelbana!
Öppna ögonen på nytt och vips är ”nya Vällingby” borta och vi ser naturreservatet Angarnssjöängen, länets viktigaste fågelsjö enligt Länsstyrelsen.
• I stället för höghus har vi hussvala!
• I stället för köplador har vi ladusvala!
• I stället för t-bana har vi trana!
Den 8 april 1968 grundades Angarngruppen, en ideell, opolitisk förening med primära syftet att påverka makthavarna, så att Angarnssjöängen inte skulle byggas ut utan i stället bevaras som skyddat område för mycket värdefull natur och kultur.
I dag fyller Angarngruppen FEMTIO år och har vuxit från cirka 20 medlemmar i starten till över 300 i dag. Medlemsantalet ökar fortfarande! Fler är välkomna!
• 1971 stöder kommunen ett förslag att inte planlägga området utan i stället skapa ett naturreservat.
• 1982 beslutar Länsstyrelsen att bilda Naturreservatet Angarnssjöängen. Den opinion, som skapats av Angarngruppen och Svenska Naturskyddsföreningen mot bebyggelse och för bevarande har haft avsedd effekt.
Men Angarnssjöängen behöver ses efter, vårdas
• 1984 – 1985 första restaureringen av sjöängen.
• 1992 – 1993 andra restaureringen av sjöängen inklusive skapande av reglerbart dämme
• 2017 + tredje restaureringen med bland annat skapande av Lundbydammen
Som sagt, en av länets finaste fågelsjöar, men också hemvist för många andra djur samt växter
• 263 fågelarter rapporterade totalt. Alkekungen tar nog priset!
• Ett sextiotal olika dagfjärilsarter. Den svartfläckiga blåvingen tar priset!
• Hundratals olika skalbaggsarter. Vet icke vilken som tar priset!
Angarngruppen fyller FEMTIO!
• Vi arbetar fortsatt för att nödvändiga åtgärder skall vidtas för att bevara sjöängens biologiska mångfald
• Vi bevakar, inventerar och rapporterar fåglar och andra djur samt växter i området
• Vi bidrar till kunskapen om fågellivet och miljön i övrigt genom organiserade vandringar, vår tidskrift Rallen, föredrag, utställningar osv
Angarngruppen fyller FEMTIO!
• Tack för att Du stöder föreningen och därmed naturreservatet
• Tack till Dig som ännu inte gör det, men som vill göra det
• Tack till Dig som kommer hit och upplever naturen och kulturen direkt
Slutligen stort tack till alla (styrelse och övriga) för allt engagemang och arbete i samband med jubiléet!
Angarngruppen fyller FEMTIO!
och vi har ambitionen att fylla minst FEMTIO till! TACK för ordet
HUR GICK DET MED TIPSPROMENADEN?
Först frågorna och de rätta svaren i grönt.
Fråga 1. Mesarna är några av de vanligaste fåglarna vid fågelborden på vintern. Vilken av följande fågelarter är en mes?
1 Domherre x Talgoxe 2 Nötväcka
Fråga 2. Ett fågelläte brukar liknas vid att fågeln räknar till sju (`ett, två, tre, fyra, fem, sex, sjuuuuu`).Vilken fågel är det?
1 Stare x Koltrast 2 Gulsparv
Fråga 3. Vilket av följande är ett folkligt fågelnamn på en art som man kan stöta på vid Angarnssjöängen?
1 Rallare x Himmelsget 2 Blåskrika
Fråga 4. Starar brukar häcka i fågelholkar. Vilken av följande fågelarter kan också häcka i holkar?
1 Skogsduva x Bofink 2 Skata
Fråga 5. Här på bilden ser du en fågel med lång näbb. Vilken art är det?
1 Enkelbeckasin x Strandskata 2 Storspov
Fråga 6. Spillkråkan är en stor svart fågel som man ibland kan få se. Till vilken fågelgrupp räknas den?
1 Kråkfåglar x Hönsfåglar 2 Hackspettar
Fråga 7. Vilken av följande gäss har inte häckat vid Angarnssjöängen?
1 Grågås x Vitkindad gås 2 Kanadagås
Fråga 8. På bilden ser du en rovfågel. Vilken artär det?
1 Havsörn x Ormvråk 2 Fiskgjuse
Fråga 9. En av följande fågelarter räknas till en av våra talrikaste. Vilken?
1 Stare x Gråsparv 2 Lövsångare
Fråga 10. Två svanar flyger förbi. Vilket av följande kännetecken kan inte avgöra om det rör sig om knölsvanar eller sångsvanar?
1 Fötternas färg x Vingbruset 2 Näbbens färg
Fråga 11. Den legendariske ornitologen Erik Rosenberg kom i kontakt med en stor mängd fågelarter i Sverige. Vilken av följande fick han dock aldrig nöjet av att stöta på?
1 Trastsångare x Blåstjärt 2 Svarttärna
Fråga 12. En fågelkunnig bekant pekar ut en glada för dig. Vad för typ av fågel får du då se?
1 Rovfågel x Lärka 2 And
OCH RESULTATET BLEV …
Tre hade alla rätt och lottning gav följande:
1:a pris Marie Nähl, 2:a Ingrid Enström, 3:e Rune Isaksson
50-ÅRSJUBILEUM GÅNGER TVÅ
En berättelse av Göran Lundqvist.
Min årliga vårvandring runt Angarnssjöängen blev av i söndags, en dag som äntligen bjöd på lite sköna vårtemperaturer. Vandringsleden runt sjön är en sträcka på inalles 8,5 km, anslutningen till parkeringen vid Örsta gård inräknad.
Min skådarkompis Jonas Jacobsson påminde häromdagen om att det denna månad är jämnt 50 år sedan vi som tonårspojkar började cykla runt i våra västmanländska hemmamarker, med artlistor och handkikare för att bekanta oss med områdets fågelfauna. Vilket sammanträffande då att vårt personliga jubileum råkar sammanfalla med Angarngruppens. Och här i Vallentunabygden var vi som nyblivna studenter från landsorten på fågelutflykt redan på 70-talet, långt innan buskröjning och andra insatser för att öppna upp sjöängens igenväxande ytor hade kommit igång på allvar.
Vid Örsta rast- och grillplats hade Angarngruppen dagen till ära dukat upp med informationsbroschyrer, kaffe, kanelbullar och grillkorv. Här pratades det fåglar och sjörestaurering till ackompagnemang av entitors kvintilerande och några sällskapligt kvirrande stjärtmesar i sälgbuskarna intill.
Denna förmiddag bjöd på ett osedvanligt angenämt väder: lätta, fina skyar som dämpade ljuset och skapade bästa tänkbara fotoförutsättningar, i kombination med en vindstillhet som man sällan upplever i dessa öppna nejder. Isen täckte alltjämt större delen av sjöns öppna ytor denna senkomna vår, dock fanns det lite öppet vatten här och var i den blå bården närmast strandängarna. Där flockades krickor och gräsänder, grågäss och sothönor och ett ensamt sångsvanspar dekorerade vattnet vid Skesta hage. Över vassarna seglade den bruna kärrhöken på sina karaktäristiskt snedställda vingar, vilket fick småänderna på flykt undan rovfågelshotet.
Nere vid Klosterbacken hade björkdungarna sin vackert brunlila färg, precis så som det alltid är under tidig vår innan den skira lövgrönskan spricker ut. Att följa leden längs Kustamaden bjuder på en lättgången vandring, medan stenskravlet och trädrötterna nedanför Asphagens branta hällar kräver en koncentrerad gångare som ser sig för var han sätter ner sina fötter. Men korna har förtrampat, så mestadels är det bara att följa de fåror som kreaturen förberett.
På spången vid Lundbydiket mötte jag en väldigt rar liten krabat, som blixtsnabbt kilade upp och ner på plankorna: en småvessla i vit och brun pälsdräkt. Ganska orädd lät den sig fotograferas när jag la mig ner i spånghöjd för att försöka få några bra fotovinklar. Det är inte lätt att få syn på detta lilla mårddjur, så det här roliga mötet blev nog en av dagens höjdpunkter.
Jag avslutade min vandring uppe vid Örsta och stannade till ett ögonblick för att begrunda det uråldriga, småbrutna odlingslandskapet med sina åkerholmar, berg i dagen och gamla bondgårdar. Att det här är gammal vikingabygd vittnar inte minst Örstastenen om, som med sin lakoniska runslinga är ett äreminne över tidiga bönder i trakten: ”Jofrid lät hugga stenen efter Spjälle, sin man”. Så gjorde man sig som vikingatida storbonde odödlig för eftervärlden; tusen år senare kan vi ta del av denna kortfattade information.
Men sjön där nere i dalsänkan har sin egen livscykel. Genom landhöjning och sjösänkningsföretag har den gått från sjö till sjöäng och till förbuskat vasshav. Genom restaureringsinsatserna han den fått tillbaka sin öppna karaktär, en frist, ett nytt, lite längre liv till glädje för oss som kan fortsätta att uppskatta dess fauna, flora och fina landskapsmiljöer.