– runda med pris

Förväntningar infinner sig varje gång det drar ihop sig till månadsrunda. På väg mot Örsta spanas Åstas åkrar av från bilfönstret. Sitter tamduvorna på silon? Kajorna vid kyrkan? Det blir två arter på dagens lista. Får jag sen med pilfink och skata vid parkeringen så har jag fått en liten bas att stå på.

Klockan är halv åtta, när också fyrtio andra minst lika förväntansfulla skådare har skrivit in sig i dagens liggare. Ingrid Enström utmärker sig idag, då hon får pris för väl genomförd tipspromenad på jubileumsdagen och därefter skriver in sig med de andra.

Var är pennan?

Värden Stefan Paulin presenterar standardrutten mot Klosterbacken med transit Tältholmen. Det kan bli en trädlärka där. Vi passerar snart solrosfältets nu sorgliga rester av finkars frossande. Men – det kommer att återuppstå – med solrosor, oljerättika och vårvete. Kommande vinters nya Gott o Blandat. Trädlärkan håller tyst och ersätts av grönfinkar och svartvit flugsnappare. För att inte tala om fältpiplärkans toppsång.

 När vi passerar stättan mot Midsommarbergets ”baksida”, är det som att komma in i ett nytt rum. Med åkern bakom sig och gles blandskog framför sig. Det påverkar också vilka fåglar som håller till här. För dagen st. hack, nötväcka, steglits, grönfink och några till. Inga sångare förutom löv-.

Dagens västliga åttagradersvind hindrar oss inte från att bestiga berget och beundra utsikten över kaveldunshavet, ännu uppbrutet av stora vattenytor. Änderna som morgontidigt exponerat sig mer ogenerat, har nu dragit sig i skymundan från skådarnas artsökande. En årta skymtar bland många bläs- och skedänder. Krickor i mängd, blandat med sothöns. Se där en gråhake. Flera fortfarande rastande eller inväntande parningars resultat. Grågässen väsnas mer diskret, nu på rede. De som inte tycker tiden är inne, äter på åkrarna, tillsammans med vitkindade och bläsgäss. De senare har stannat länge i år. Sävsångare och sävsparvar hörs upp till berget, mellan vindkasten.

Försöken att i samlad ordning ta oss till Lundbydammen kommer på skam. Många grupperingar går vidare, en del stannar upp, andra blandar sig med tjänstemän från Österåker (skådning i tjänsten?) och åter andra hamnar på Byksberget. Under löfte om första fika på Grävlingholmen, samlas till slut alla utan spill, till mat och rast i någorlunda lä. Då har de flesta sett det mesta, av simfågel, vitfågel, överflygande tättingar och en tornfalk. Salskrakshonan hann nog bara hälften se, innan den försvann i dammen. Öarna börjar nu komma upp lite mer över vattenytan, men verkar inte innehålla så mycket matnyttigt att vadarna står i kö. Duger åt några grönbenor och ett par m. strandpipare, men inte åt brushanarna som mest drar runt. En del enkelbeckasiner tar det lugnt på bankarna och skogssnäpporna med sin luftcirkus är nu någon annanstans. Det är väl dags att göra nya snäppor kanske.

Spånggång mot Broholmen avbryts en stund av en buskskvättas försynta sång från en tistel. Odramatisk fortsättning upp i Klosterbackens backar, för koll om Adam o Eva sticker upp. Men nej. Bara stickig slånsly som växt till sig. Blir kanske ett uppdrag för Skogsstyrelsen röjarlag senare i år. Baksidans runda ger en truddelutt från gärdsmygens revir. Svaga kungsfågelpip och en domherres ensliga vissling. Sen går vi över Lingsbergsbron mot stamstället, som heter så för att det ligger stammar där och det är ett av våra stamfik. Kustamaden brukar vara seg, men i dagens medvind borde det gå lite fortare. Men icke. Det är många små fåglar att titta på efter vägen. Hus- och ladusvalor. Jag kommer inte ihåg dem alla.

Vår skara är nu decimerad. Några har återvänt till utgångspunkten. Men – de flesta hänger med fram till Skesta hage och vårt andra fika, för de som sparat och artgenomgången. Som vanligt har vi olika uppfattningar om antalet av det vi sett. Däremot är vi överens om vad vi sett. När summeringen stannar på åttio, får vi lägga till en havsörn, som skymtar mellan träden. Sol ock lä känns bra efter den svala västanfläkten.

Efter artgenomgången tar vi oss över och under ett ospännande elstängsel mot utloppsmaden. Många ängspiplärkor studsar runt över oss. Några slår sig ner på buskar och staket. En mycket avvikande piplärka, med röd strupe lättar från stakettråden och försvinner under skådares upphetsning i gräset för att sen inte visa sig mer. Men visst var det en rödstrupig piplärka. Det blir alla överens om. O grann var den. Några sångsvanar och svarthakedoppingar. Ännu en gärdsmyg. Och äntligen vår logotypefågel med kry-kry-kry……

Så här på finalen börjar anas en viss mättnad och okoncentration i gruppen. Sån tur då att gråsiskeflocken, om nästan hundra, väsnades så vid överflygningen. Annars hade vi nog missat den.

Vi närmar oss berget igen. Några går den övre vägen, några går den nedre. Själv väljer jag mittemellan och får ensam höra glutten flöjta från Byksbergshållet. Vi missade gråsparv. Så det blev ”bara” 85 arter. En bra dag!

Text Björn Nordling Foto Karin Hendahl