– traditionell nattrunda i torkans och värmens tecken

Fredag kväll, 8 juni 2018 samlades 16 deltagare vid Örstaparkeringen för att i fyra bilar begå nattens fågelrunda. Jag hade i förväg lagt upp en rutt som var ovanligt ”gles” vad gäller fåglar. Den varma och torra våren kombinerat med ett envist högtryck har tydligen fått den effekten att det, trots tidvis ostliga vindar, hittats mycket få östliga arter i sydöstra Uppland. Och flera arter anlände tidigt och hade nästan slutat sjunga. Medan ugglornas häckning är sen, antagligen på grund av dåligt tillgång till smågnagare.

Sammanfattningsvis var väl situationen på fågelfronten ungefär som det brukar vara vid Midsommartid ett normalt år. Utom för ugglorna då.

Givet de här extra utmaningarna, fanns det trots allt en del att lyssna på, undantagandes busksångare och flodsångare, arter som stått på nattsångarrundans fyndlista flera år på raken. Till och med rördrom har det varit ont om i år (brukar bli så efter kalla vintrar).

Första stoppet gjordes därför på den lokal som brukar kallas ”Fysingen södra”, som ligger vid Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. Där har en av rördrommarna hållit till under försommaren. Men den behagade inte låta höra sig under den tid vi var där. Någon rörsångare hördes, tornseglare (ovanliga i år) jagade fjädermygg över vattnet och en bäverhydda hittades på motsatt strand.

Nästa anhalt var, som ofta numera, Ströms gård längre norrut på Fysingens västra sida. De flesta deltagarna gjorde en entimmesrunda söderut till fågeltornet och Åholmen. Förutom att göra en medborgarinsats och släcka en uppflammande brasa, hördes också en hel del fågel, bl.a. den rördrom som inte behagade höras på förra stoppet. Den småfläckiga sumphöna som hörts på Ströms mad en tid hade flyttat söderut och hördes från Åholmen. Någon enstaka rörsångare sjöng också.

Jag och Hasse Nordin höll oss vid fiket på Ströms gård och spanade/lyssnade av själva maden. Mycket skrattmås, men också en del grågås. Enkelbeckasin tickade och rödbena spelade. Ett kort tag visade sig en hornuggla.

Efter Fysingen blev det en lång körning tillbaka till ”hemmamarkerna” i form av Tärnanskogen: Med stopp vid första avtagsvägen på Bromsebyvägen efter Kristineberg. Så småningom hade vi pejlat in tre olika skärror allt medan nattmackan åts. En skärra satt nära precis norr om vägkorsningen och den lät också höra ett varningsläte några gånger. En skärra satt västerut och en på ganska långt håll söderut. Morkulla flög över knorpande och knispande. Det gjorde det för övrigt också vid Fysingen södra. Det är lite mindre vanligt att vi får in morkulla på nattartslistan, men nu har det tydligen blivit dags för en andrakull för morkullornas del. Och därav spelflykt igen.

När nattmackan var uppäten gick färden vidare till Vadadalen, där vi stannade en bit före Stora Benhamra. Här har det varit flera kornknarrar och någon gräshoppsångare en längre tid. Och de var igång nu också. Kornknarrarna lät mer avlägset än tidigare, kanske beroende på att det varit slåtter neråt Husaån som gjort att de kanske flyttat på sig. Gräshoppsångaren hördes också, även om avståndet var lite väl långt. Men med hjälp av min parabolmikrofon kunde ändå merparten av deltagarna få höra fågeln.

Min tanke var sedan att köra tillbaka till Örsta och låta deltagarna välja mellan att som sista anhalt åka till Ullna strand alternativt Rimbo för att lyssna på kärrsångare. Kärrsångarna hade varit mycket få, men just dagarna omkring nattrundan började det rapporteras flera, bl.a. de vid Ullnasjön och i Rimbo. Vi körde vägen mellan Vada kyrka och Hacksta och stannade för lyssning före Ådalen. Det hade nu börjat ljusna ordentligt – klockan var sådär kvart i två. Det var ett väldigt liv på sånglärkor och trastar, mest kraxande björktrastar, men också flera buskskvättor. I snåren längs Hackstaån, utloppsån från Angarnssjöängen, kunde en sävsångare ”plockas in” mellan björktrastkraxningarna och med lite ansträngning kunde jag så småningom också skilja ut en kärrsångare i strandsnåren. Egentligen var det talgoxehärmningarna som först avslöjade den, men efterhand som både lärkor och björktrastar lugnade ner sig hördes den lite tydligare.

Eftersom vi nu hade ”fått ihop” de arter jag hade på min lista, sade vi – återkomna till Örsta – tack och adjö. Då var klockan drygt två och det var nu helt ljust.

Text Hans-Georg Wallentinus Foto nedan.

1. 21.30 Dags att ge sig av från Örstaparkeringen. Karin Hendahl

2. Vacker kväll vid södra delen av Fysingen. Sonia Wallentinus

3. Förgäves lyssnande efter rördrommen vid Fysingen södra. Karin Hendahl

4. Fågeltornet vid Ströms mad. Karin Hendahl

5. Stopp i Vadadalen för att kryssa kornknarr och gräshoppsångare. Elisabeth Sturesson

6. Sista nattstoppet vid 90-graderskurvan före Ådalen. ”Dagskiftet” av fåglar tar över. Karin Hendahl