– regn med båge

Samlingen till årets oktoberrunda var en ganska kylig tillställning; ingen frost men en frisk kall nordlig vind som höll i sig hela dan. Skyarna rörde sig snabbt över himlapällen och regnmoln tornade upp sig. På Midsommarberget fick vi en regnskur (men också en magnifik regnbåge att avnjuta) liksom vid fikarasten på Hackstakullen. Prognosen talade dock om uppsprickande molntäcke vilket besannades frampå dan.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Dagens värd var Stefan Paulin som kunde välkomna 22 förväntansfulla skådare, varav flera deltog för första gången. Märkligt nog stördes samlingen av en strid ström av lastbilar på väg ned mot sjöängen! Länsstyrelsen håller nämligen på att handikappanpassa stigen bort till Byksberget. Man bygger en rejäl vägbank för att jämna ut backen från grinden och det går åt mycket fyllnadsmassor.

Dagens stora nyhet var dock att Angarngruppen inte bara nominerats utan även tilldelats WWF:s pris Miljöhjältar i kategorin biologisk mångfald! Ett väldigt skönt erkännande för allt arbete föreningen och framför allt styrelsen lägger ner. Läs mer om detta här på hemsidan.

Nåväl, dagens vandring inleddes som så ofta med vägen förbi Tältholmen. Solrosorna blommar sent efter denna torra sommar. De är i år blandade med annat som blommar fint och har även i år dragit till sig en stor flock steglitsor. Dagens första havsörn drog bort över Tornskogen, tre dubbeltrastar flög förbi och även en bergfink hördes knarra över oss.  Trots kylan alltså en bra start!

På Tältholmen hördes bara nötväcka men väl på baksidan fick vi dramatik. En sparvhök drog rakt över oss med en nyslagen steglits i klorna. Den fällde utom synhåll på andra sidan fältet – säkert för att käka bytet. Således redan två fina rovfågel-obsar och det skulle bli lite av dagens signum. Ytterligare 3-4 sparvhökar visade sig under dagen om än på längre håll.

Spaning från Midsommarberget gav första ganska lite. Vattenståndet var efter extremsommaren väldigt lågt. Bara små pölar av vatten på nästan torrlagda mader. Inga änder eller vadare så långt ögat nådde men snart hittades minst ett 10-tal sädesärlor som födosökte där det borde vara, åtminstone lite, vatten.

Snart kom också nästa roliga rovfågel-obs: En fjällvråk satt på en staketstolpe bortsidan av sjöängen. Den vita stjärtroten blänkte till när den helt kort bytte stolpe. Därtill ropade Stefan ut en blå kärrhök bortåt Klosterbacken men den dök så snabbt ner ibland buskarna att ingen annan hann se den.

Nu kom nämnda regnskur och inte ens regnbågen höll oss kvar på berget. Vandring runt sjön motsols. På väg mot Hackstakullen (med lockande fika) visade sig dagens andra havsörn på nära håll. Den såg lite yngre ut än nr 1. Dessutom två enkelbeckasiner som kastade hit och dit över sjöängen.

Vid Hackstakullen togs fikapaus med regnskur som lyckligtvis blev kort. I utloppsdammen fanns äntligen lite vatten och här sågs ett gäng krickor och några gräsänder. Därtill en ensam sångsvan och en likaledes ensam grågås (dagens enda!). I höst har grågässen övergivit sjöängen; kanske på grund av extremt lågvatten – kanske allt grävande vid Lundbydammarna.

Vandringen fortsatte och när vi passerat bron över utloppet ropade Stefan ut en rovfågel som snabbt kom glidande över Tornskogen. En pilgrimsfalk! Tyvärr försvann den (som så ofta) så snabbt att inte alla hann se den. Det fanns en ormvråk i närheten vilket också krånglade till det för några. Nu var det också lite mera liv i luften. Små flockar av ängspip och sånglärkor passerade kvittrande och snart hittade Karin även en varfågel på en stolpe.

Skesta hage passerades utan större sensationer än en stor flock på kanske 200 kajor som drog förbi. Vid Lilla Ekhammaren sågs en rödhake och uppe i träden rörde sig en fint utfärgad gulsparvshanne.

Åkern före Kusta visade sig vara nyharvad och här födsökte ett helt litet galleri av arter: Många björktrastar, flera taltrastar och dubbeltrastar, några bofinkar och starar. Längre fram mot Kustakullen hittades sävsparv och dagens enda vitfågel, en gråtrut, flög över liksom åtta storskarvar.

Den ofta transportbetonade sträckan Kusta – Klosterbacken förgylldas av tre ljungpipare som fällde på åkern och sen med lite möda lokaliseras i tubkikare.

Andrafika togs på ”stamstället” (de fallna sittvänliga asparna) i kanten av gyllingdungen. Som vanligt stördes pausen av först en blå kärrhökshona som med elegant sviktande vingslag jagade en stund över maden utanför oss. Och snart därefter en ryttlande fjällvråk. Härligt! Dessutom kul för alla oss andra som inte sett Stefans blå kärrhök från Midsommarberget.

Nu började vi komma en bit in på eftermiddagen och solen sken så fint att det blev varmt trots blåsten. Fågelaktiviteten avstannade betydligt och den återstående vandringen till Örsta blev som vanligt ganska oordnad. Kärrhöken visade sig igen, ytterligare en sparvhök sågs och flera ormvråkar skruvade. Den här dagen gick verkligen i rovfåglarnas tecken. Hela sex olika arter. Däremot rätt dåligt med änder, mycket få vadare och inga sångare. Allt detta bidrog till att slutsumman bara blev 46 arter vilket är tangerat med oktober 2017 och bara två mer är bottenåren 2008 och 2016.

Hur som helst en fin exkursion som kunde avslutas i strålande sol!

Och hur mycket vatten var det egentligen? (reds anm.)

Skrivare Tryggve Engdahl, plåtare Roffe Andersson