– angarniter i blåsväder

Samlingen vid Örsta fick ske i lä av fd naturrum när sju tappra skådare (ytterliga två, försenade av trafikhinder, tillkom vid Midsommarberget så vi blev hela nio deltagare) trotsade den fortfarande mycket friska nordvinden. Detta var nämligen morgonen efter stormen Alfridas framfart i Uppland i allmänhet och Roslagskusten i synnerhet. I havsbandet hade vinden nått orkanstyrka när den kulminerade mitt i natten. Nog hade man hört kraftig blåst på natten men man anade ännu inte skadornas omfattning.

Dagens värd Ulric Ilvéus hälsade alla välkomna och föreslog att vi skulle ta vägen genom Örstaskogen för att få lite lä. Vi hann inte långt uppför backen innan det första vindfället dök upp och ju längre bort mot hällristningen vi kom desto mer skrämmande blev synen. Där framme låg träden omkullslagna huller om buller som ett plockepinn. Läskigt!

Men fåglar då? Vid samlingen noterades kajor som övningsflög i vinden, några födosökande talgoxar och någon enstaka blåmes. Uppe i skogen var det mycket vindbrus men knappast några fågelläten.

Efter hinderbanan vid hällristningen togs vägen över Tältholmen som klarat sig skapligt – bara något enstaka vindfälle. Detta gällde även hagen vid Midsommarberget. Redan här fick vi en av dagens mer glädjande obsar, nämligen en sparvhök som snabbt drog förbi bort mot hästhagarna. Antagligen hade den jagat vid matningen och kanske var det därför det var glest med fågel även där. En skaplig flock gråsiskor såg vi dock liksom några gulsparvar och en grönfink. En ung havsörn seglade också snabbt förbi i medvinden söderut.

Spaning från berget kändes inte lockande i blåsten och med helt istäckt sjöäng. Istället fortsatte vandringen utefter hästhagarna mot Hacksta. Fortfarande väldigt lite fåglar att se eller höra. När vi korsade skogen ner mot sjöängen hördes ett brak cirka 50 meter bort. En stor gran blåste omkull! En både spännande och skrämmande upplevelse! Man skulle ju tro att de träd som var dömda att falla redan gjort det när det blåste som värst på natten.

Nere vid sjöängen var inte heller mycket liv. Några björktrastar drog förbi men annars rätt dött. Framme vid utloppet togs vägen över fördämningen – alla ville fram till utlovat fika vid Skesta hage! På väg upp i hagen sågs ännu en flock med gråsiskor och fikapausen med utsikt mot matningen blev njutbar. Det klarnade lite och enbuskarna gav lä. Entitan visade sig fint men inga andra skogsmesar. Däremot flera pilfinkar, steglitsor, nötväckor och en större hackspett. Och förstås de i år allestädes närvarande gråsiskorna. Därtill såg några deltagare en förbiflygande tamduva; en art som en sån här dag uppskattas till fullo! Preliminär artgenomgång stannade på 18.

Beslut togs att ta vägen via Seneby. Här i lä av skogen var det lite mer liv men inget mer pulshöjande än ett tjugotal gulsparvar på en gödselhög! Vid Skesta gård fick vi en sorglig syn i form av flera stora omkullbåsta gamla lövträd.

Seneby brukar vara ett säkert ställe för domherre. Så icke denna dag… Däremot bjöd matningen på villatomten vid Ådalen på en grant röd dylik liksom flera steglitsor. Hela återtåget utefter sjöängen tillbaka till Midsommarberget var synnerligen fågelfattig; bara ytterligare flock björktrastar – kanske samma som vi sett tidigare.

Ny spaning på Midsommarbergets matning gav en av dagens höjdar-obsar: Två bofinkhannar hoppade runt i buskarna! Obligatorisk koll vid stallet uppe i Örsta gav sen en liten flock gråsparvar så slutsumman stannade trots allt på 21 arter. Med tanke på årstid och väder inte så illa – vi klarade januaris bottennotering på 18 från 2011 med lite marginal. Mest tankeväckande var förstås Alfridas framfart…

Skrivare Tryggve Engdahl foto Roffe Andersson