– Bore braskar, räven raskar

 Som vanligt, när vi tror, att våren har kommit vaknar kung Bore och drämmer till med svinkalla nätter igen. När jag närmade mig Örsta och passerade köldhålet söder om Örsta, visade biltermometern minus tolv grader. Det skulle dessbättre bli bottenrekordet denna dag och så småningom kravlade sig kvicksilvret upp mot nollstrecket, men då var det dags för hemfärd. Dessförinnan hann vi dock med både det ena och det andra, så låt oss ta det från början igen med start vid Naturum i Örsta vid halvåttasnåret. Stefan Paulin var dagens ledare och han kunde räkna hela 24 deltagare. Som sagt, så regerade Bore igen, snö hade han fixat, isen hade åter lagt sig på sjön med några få undantag, så sammantaget var landskapet minst sagt vintrigt. Okej, början på mars, så vad förväntar Du Dig den globala uppvärmningen till trots?

Hur många av de redan influgna vårfåglarna skulle ha vågat trotsa Bore och stannat kvar? Vi skulle snart få reda på det. Stefan satsade denna dag på vänstervarv kring hela sjöängen, just för att de nyanlända oftast finnas att hitta på de då närmast liggande örsta- och åstaåkrarna. Avfärd mot Midsommarberget via Tältholmen med ett sisådär fågelresultat. För tidigt för trädlärka, för lite solrosfrön kvar för steglitsar och andra fröätare. Nåväl tre steglitsar, en bofink och en grantoppssittande ringduva upptäcktes; plus de vanliga mesarna, kråkfåglarna och lite annat.

När vi väl besegrat Midsommarbergets topp, belönades vi med ett tiotal rastande sångsvanar i en av sjöns få vakar samt grågäss, kanadagäss och en staroktett. Därtill en frukostsugen rödräv, som raskade fram och tillbaka över isen. Svanarna struntade fullständigt i Mickel, medan de isvilande gässen fann för gott att lämna sitt rastställe och förflytta sig till den då säkrare åstaåkern. Räven kanske så småningom fick sin frukost, men inte av svan- eller gåsdignitet, vad vi vet!

Varfågeln hittades till sist samt en ormvråk, men i övrigt var utropen få avseende lite ovanligare fåglar. Promenaden gick vidare mot Grävlingholmen och den (nästan) färdiga WWF-plattformen. Så heter den numera som ett speciellt tack till huvudfinansiären av byggnadsverket. Inspektion och gillande; kaffepaus, som också gillades!

Broholmen nästa och sedan en avstickare upp mot Klosterbackens västra flank för en marsch genom skogspartiet norr om backen. Här kunde vi sorgset betrakta resultatet av stormen Alfridas framfart kring sistlidna årsskifte och med glädje njuta av att myggen fortfarande höll sig borta. Fåglar? Inte många!

Skesta hage via Stora Ekhammaren nåddes så småningom och här var det livat, kanske inte precis i holken, men kring fågelmatningen. Talgoxar, blåmesar, nötväckor, pilfinkar (dagskryss!) och koltrastar. En enda nötskrika fladdrade runt och så kom korplaget; åtta stycken som flygtränade. Matrast och artgenomgång.

Mot öster igen, därefter Hackstakullen och Asphagen, vilka passerades utan särskilt mycket nytt. Strax innan fågeltornet träffade vi på årets hittills största (före detta) optimister. Några skalbaggar och spindlar, som hade lurats fram av vårvärmen några dagar innan och sedan överraskats å det våldsammaste av vinterns återtåg. Frid över deras minne!

Så vad blev nu dagens behållning förutom en trevlig och nyttig promenad?

Jo, 28 fågelarter blev dagens skörd, vilket var lite bättre än fjolårets 27 och men något sämre än marsmedelvärdet, vilket är 30 arter. Tack till Stefan för gott värdskap och till alla övriga deltagare för att Ni kom. Nu väntar vi på att vintern rasar ut och att VÅREN rasar in.

Text Gunnar Hesse

Bild Roffe Andersson