– nattsångarexkursion i närområdet.

En vecka in i juni brukar den traditionsenliga nattsångarexkursionen genomföras, och så även i år. Efter att Hans-Georg Wallentinus förtjänstfullt har lett denna aktivitet under flera år var det nu en ny ansvarig värd i form av undertecknad.

Efter noggranna studier av inrapporterade intressanta observationer på Artportalen togs ett beslut om att genomföra exkursionen i närområdet. Ett fåtal arter, som t.ex. flod-, vass- och trastsångare, befanns sig för långt bort geografiskt för att bli intressanta, men merparten av aktuella nattsångararter hade rapporterats inom Vallentuna och Täby kommun. Foto: Parabol med vidhängande förstärkare hörlurar och lyssnare

Vid starten 21:30 var det totalt 21 deltagare som hade anlänt till parkering i Örsta och eftersom Angarnssjöängen haft ett osedvanligt bra år för vaktel och småfläckig sumphöna fick detta bli första stoppet på kvällens aktivitet. Efter en kort genomgång gick vi således ned mot sjöängen och kunde redan i höjd med solrosåkern observera de tre ägretthägrar som rastat vid sjöängen sedan en vecka tillbaka.

Det var egentligen ingen riktigt fart på fåglarna ännu vid denna tid, men så småningom drog i varje fall två småfläckiga sumphöns igång sitt taktfasta ”visslande” ackompanjerat av en eller två vattenrallar.

Några deltagare hörde då en vaktel som lite försiktigt började ”slå” bortåt Lundbydiket/Örstaåkern varför vi alla drog oss närmare för att höra den bättre. Den kom aldrig riktigt igång vilket gjorde att några få av deltagarna tyvärr gick lottlösa. En kattuggla hördes dock kort från Rökarbacken och både skogssnäppa hördes spela samt svartsnäppa som nu har anlänt igen på sträcket söderut.

Tiden rasar iväg och det var dags att åka mot nästa planerade lokal vilket var Hagbytippen, där det enligt rapporterna skulle finnas två kärrsångare. Vid parkeringen vid Fällbro möttes vi av den första, av minst fem näktergalar. Den första kärrsångaren däremot satt och sjöng vid lakvattendammarna samtidigt som en morkulla kom dragandes förbi. Efter att vi hade lyssnat en stund på kärrsångaren gick vi vidare för att gå upp mot toppen av ”tippen”. Därifrån kunde vi sedan höra kärrsångare nummer två, sävsångare, rörsångare och resterande av näktergalarna. Det fanns en hel del fågel som sjöng, och det var svårt bland alla ljud (från både fåglar och fordon) att plocka ut fler arter.

Klockan var nu 23:50 och det var dags att åka mot tredje lokalen som var Näsby Park Slott i Täby där det har rapporterats busksångare. Mycket riktigt fanns där två individer som sjöng för full hals i de små vassruggar som finns vid vattnet. Busksångare blev livskryss för ett par av deltagarna.

Då klockan nu var 00:20 började det bli dags för att fika, men för att göra detta ännu trevligare togs beslut att först åka till Tärnan-området och där fika medan vi samtidigt lyssnade på nattskärror. Sagt och gjort. Så styrdes kosan mot Tärnan och vi ankom till första stoppet längs skogsvägen mot Pukeby 00:50.

Omgående hördes två nattskärror spela och en rördrom hördes också tuta från Hakungehållet till. Under tiden alla fikade fortsatte nattskärrorna sitt spel, två morkullor drog förbi och en rödstjärtshane hördes sjunga en bit bort. Efter att fikat var avklarat fortsatte vi grusvägen österut till den s.k. 90 graderskurvan som ligger strax före Pukebyparkeringen. Här hördes nattskärra nummer tre spela en bit bort. Vi vände bilarna för att åka mot kvällen sista lokal som var Vadadalen. Dock gjordes ett kortare stopp strax efter Gamla Harsbro, där det brukar spela nattskärra. Individ nummer fyra för natten gjordes oss inte besvikna.

Nere vid Vadadalen stannade vi till på raksträckan före Stora Benhamra gård. Eftersom klockan hunnit bli 02:00 hade nu även olika trastar kommit igång att sjunga och bidrog till den kakafoni av fågelsång som hördes nedåt Husaån. I alla ljud som hördes kunde vi plocka ut minst tre gräshoppssångare, två småfläckiga sumphönor, två kornknarrar samt en gök.

Efter detta lyckade stopp körde vi tillbaka till Örsta-parkeringen vid Angarnssjöängen för att avsluta exkursionen. Vid parkeringen kunde vi avsluta med den vaktel som spelat där i minst en vecka, och jag tror att alla som missade den första vakteln, nu kunde få höra den till slut. Summan för kvällen och natten var att alla, vid starten, utlovade arter kunde höras.

/Ulric Ilvéus text, Karin Hendahl foto