Det börjar redan här – på parkeringen

 – klart bättre väder än 1632

Sjätte november, Gustav Adolfs-dagen och exakt 387 år sedan slaget vid Lützen. Vi hade tack och lov mycket bättre tur med vädret än salig kung Gustav II Adolf denna dag. Minus fyra grader och klart, när vi samlades vid Örsta. Solen själv hade sovmorgon och hade precis masat sig upp en kvart tidigare och de första välkomna solstrålarna började så sakteliga tina upp omgivningarna (i alla fall de i söderläge).

Per Gullberg var dagens härförare och hans (och vår) dag blev lyckligtvis mycket framgångsrikare än sagde regents. Truppen kom att bestå av 25 personer, vilket inte är långt ifrån novemberrekordet. Per hälsade alla varmt välkomna och riktade ett särskilt välkommen och tack till två månadsrundedebutanter. Därefter blev det en redogörelse för planen hur naturreservatet skulle attackeras; Per hade valt motsolsvarianten runt sjöängen denna dag.

Innan avmarschen kom en lite större och mycket prydlig sångsvansplog defilerande på låg höjd. Mäktigare, tystare och värdigare än flera rotar med Gripen-plan. Flygvapnet får ursäkta!

Mot solrosfältet och Tältholmen! På det förstnämnda var det frukostdags med en större mängd steglitser; 75 stycken enades vi om så småningom. Inte mycket till matro precis med stor oro bland dem på vanligt sätt. En endaste bergfink lyckades någon (och så småningom alla?) hitta i steglitsmyllret och när vi lyfte blicken från solrosfältet hittades både en och två havsörnar på isen bortom Lilla grundet. En slagen svan hade lockat till sig dem, ett antal gråkråkor och till slut även en rödräv, som kunde raska på isen i sitt utökade skafferi.

Rovfågel även bortåt Klosterbacken och efter ett intensivt och positivt letande efter en vit övergump, blev det en fjällvråk, minsann. … och så nästa defilering; denna gång sexton kanadagäss, som skärpt sig och plogade prydligt mot sydväst.

⇐ bergfink? bland steglits

Hagen innan själva midsommarberget bjöd bland annat på entita, gulsparv, blåmes och talgoxe. Sjöängen var nu efter ett antal kyliga nätter helt isbelagd, så av sjöfågel blev det absolut intet. Däremot ett ganska stort antal björktrastar och starar, som födosökte på det kalla och hala underlaget. Varfågel letades det efter, men den behagade inte visa upp sig. Några med god hörsel identifierade både mindre korsnäbb och kungsfågel.

Bergsuppehållet blev inte så långvarigt och promenaden fortsatte mot Hackstakullen och blev tämligen händelselös ur ett rent ornitologiskt perspektiv. Vinden från nordost hade tilltagit något och kafferasten på kullen intogs därför av de flesta på läsidan mot sjöängen.

Skesta hage och Stora Ekhammaren blev nästa riktmärken och här kunde vi fylla på med domherre, grönsiska, gråhäger, fasan och blå kärrhök. Ytterligare en och annan plog med sångsvanar muntrade upp; så småningom kunde vi bokföra hela 67 stycken individer, kadavret på isen oräknat.

Stora kustaenen passerades, norra maden likaså, Gyllingdungen ignorerades och Klosterbacken utvaldes som nästa plats för utspisning. Kaffe dracks, medhavd matsäck inmundigades och artgenomgång genomfördes. Som vanligt avbröts den senare av ett fågeltillskott. Denna gång var det fyra gråtrutar, som kom in från höger över åstaåkrarna.

… och varfågel eftersöktes! Nej, inte nu heller. Var var den?

⇑ Ska han plurra, eller …                             Förväntansfulla skådare ⇑

WWF-plattformen levererade! Dock hann bara ett par personer se den gråvitsvarta skönheten , innan den spårlöst försvann bland buskar och vass. Jaha! Några lyckades också upptäcka en enkelbeckasin, men i övrigt var det lugnt här på sydvästfronten.

Efter Lundbydiket började truppen lösas upp och vi tågade tillbaka mot Örsta. Matningen vid Midsommarberget studeras dock först av några av oss och här fanns dagens första och enda gröngöling tillsammans med entita och några andra mesar.

Nästan framme vid Örsta gjordes så det sista, lätt desparata försöket att hitta varfågeln och FAKTISKT, där satt den på några staketstolpar vid Lundbydiket. Dagen var ”räddad”; vi lyckades också till sist ”hänga in” örstagråsparven, som fick bli själva grädden på gustavadolfsbakelsen denna sjätte november.

39 fågelarter blev dagens resultat, som kan jämföras med månadens medelvärde på drygt 35. En lyckad halvdag återigen! Tack till Per för gott värdskap och till alla övriga deltagare för att Ni kom.

Text Gunnar Hesse  Foto Roffe Andersson

Roland Olssons bildbilaga ⇓