– … men pärlugglan tog faktiskt priset!

Örnkollen! har blivit ett omtyckt evenemang och har stadigt förankrat sig i inledningen av året på Angarngruppens utflyktsprogram. Årets upplaga blev den sjätte i en obruten svit och den lär nog inte bli den sista med tanke på artutfallet även denna gång. Samling som det brukar vara nära Vallentuna station vid halvåttatiden och som vanligt med Ulric Ilveus som färdledare. Fjorton personer blev vi så småningom vid startplatsen och efter ett visst pusslande kunde några bilar bli kvar på parkeringsplatsen och endast fyra behövde ge sig iväg mot Hjälstaviken. Första stoppet tog vi vid Svannäs med förhoppningen att hitta den kungsfiskare, som observerats där nyligen. Någon sådan bidde dock inte utan vi fick nöja oss med en femtiotal födosökande grönsiskor, ett par steglitser och en gråhäger.

Vidare mot Hårby och porten till Hjälstaviken, där vår extraguide Dan Henriksson och ett par andra personer anslöt. Klockan var nu nio slagen, vädret fortsatt mulet och inte precis idealiskt morgonljus för fågelskådning. Sådant hindrar dock inte några sanna fågelskådare, så två havsörnar mitt i deras frukost, tre fjällvråkar, två ormvråkar, två grågäss, fem starar och lite annat blev i alla fall resultatet. En helt acceptabel början på örnsafarin!

⇑ Biskopskulla kyrka

Vidare mot Örsundsbro, som passerades, och så efter ytterligare några kilometer en skådarpaus vid Högby med utsikt söderut över Örsundsån. Fyra knipor, men inte så mycket annat i fågelväg, fick vi nöja oss med. Nästa etapp blev ännu kortare, för nu gällde som vanligt  Biskopskulla kyrka med dagens första (officiella) kaffepaus och sökande efter främst kungsörn och rapphöna mot Hormesta säteri och resten av den för oss synliga Landsbergaslätten. Utropet, som vi alla väntat på kom så: ”kungsörn”. Lång bort bakom säteriet satt en örn i grantopp, men efter ivrigt studerande och diskuterande blev den dessvärre så småningom ”nedgraderad” till havsörn. Av rapphöna blev det heller intet, så trösten blev gråtrut, grönfink, nämnda havsörn, kaffe med tillbehör, fin utsikt trots molnighet och dis samt god samvaro. Inte så pjåkigt det, faktiskt! Nåväl, klockan var bara halv elva med mycket dagsljus kvar.

⇑ Skådning vid Biskopskulla kyrka

Mot Gumsbacken och parkering som vanligt vid skogsvägen. Här hittade vi en dubbeltrast i en trädtopp,varfågel, ett knappt femtiotal kringdragande sidensvansar, en flock otåliga gulsparvar (kunde inte räkna dem alla), nötskrika och minsann tio (sträckande?) sädgäss. Ur led är tiden!

Kungsörn fattades fortfarande, så fortsatt färd mot Torstuna och så äntligen nära Myrsjö gård hände det. Först en, sedan två kungsörnar, som ömsom tumlade om tillsammans i en suverän flyguppvisning, ömsom tog välbehövlig rast. Dagen räddad! Havsörn dök också upp, men den blev närmast en parentes i kungsörnarnas skugga!

Ladan vid Gästre och Vånsjöåsens naturreservat besöktes också, men här var möjligheterna  till fågelskådning ytterst begränsade. Det fanns nämligen knappt en fågel att titta på! Vi hade en dryg timme kvar, innan solen skulle gå och lägga sig och därtill någon halvtimme med allt sämre skymningsljus. Vad göra av detta? Ulric hade naturligtvis ett förslag! En lappuggla hade nämligen setts tämligen frekvent ett par mil norrut vid Håga ängar. Några intresserade? De flesta visade det sig, så iväg mot Uppsala bar det.

Kvart i tre var vi där vid Håga-parkeringsplatsen och sedan följde en rask promenad längs stigar och på spänger till en av de större gläntorna i naturreservatet. Ett ivrigt sökande i gran- och andra toppar resulterade ugglemässigt i ingenting. Då sitter den väl och ugglar vid nästa glänta? Snabbt där och letandet fortsatte oförtrutet; samma negativa resultat. Då lyssnar vi efter sparvugglan i stället! Tyst!

⇑ Spaning efter lappuggla

Så kom det oväntade larmet strax efter halv fyra: pärluggla siktad nära ridstigen, Håga ängar. Var är ridstigen? Hästspillning fanns lite här och där, så den var ingen absolut stigfinnare. Jens visste nog var stigen i fråga var och tog raskt kommandot. Vi följde efter honom och snart kunde han konstatera, att den satt ett par hundra meter bort.

Pärluggla ett tjugotal meter från stigen i en asp i barrskogen (precis som fågelboken säger) i skymningsljuset blev en helt perfekt avslutning på en mycket givande dag. Kryss på något eller flera sätt för samtliga!

Stort tack framför allt till Ulric och Dan för en oförglömlig dag! Nästan trettio fågelarter för övrigt.

Text o foto Gunnar Hesse