– en blöt historia

Äntligen regn! Det tyckte nog många efter en lång torr period. Men för Angarngruppens nattsångarexkursion var regnet förstås mindre välkommet. Det började smådroppa någon timme före utsatt tid för att sen öka till ett envetet strilande som pågick långt in på natten när vi deltagare sen länge sussade i våra varma sängar.

Till samlingen på Örstaparkeringen hade, förvånande nog, hela tio personer slutit upp inklusive nattens värd Ulric Ilvéus. Redan i förväg gällde att samåkning i bilkaravan i år inte var aktuellt pga covid19pandemin utan planen var att lyssna på vad som kunde finnas i sjöängen. Snart var vi överens om att trots vädret inte ställa in utan åtminstone gå ner och kolla om inte några arter höll igång. Det var ju ändå inte speciellt kallt.

Redan vid parkeringen hördes en av våra finaste fågelsånger – koltrasten kan man lita på! Annars var det i stort sett tyst hela vägen ner till sjöängen. Bara en kaja sågs flyga förbi. En stunds spaning (ännu inte så mörkt) och lyssning på Byksberget. För att vara en försommarkväll var det förstås väldigt lite aktivitet i regnet. Flera enkelbeckasiner hördes ändå och sporadiskt även vattenrallens mer oregelbundna knäppande. Några grågäss kacklade och krickor krickade. Tre gräsänder flög förbi och rödbenor spelade flera gånger.

Fortsatt vandring fram till Lundbydiket där spelande skogssnäppa gladde sällskapet och ännu mer så att en mindre strandpipare kunde ses springa på lerbanken. Så småningom hördes även deras spel. Lite trevande började också en småfläckig sumphöna vissla alldeles nära. Försök att se den i det döende ljuset var förstås fåfängt. De är ju mycket svåra att hitta ens i riktigt dagsljus. Däremot sågs ett par knipor i kanalen utåt dammen. De fem knipungarna hade däremot gömt sig!

På väg till Grävlingholmen hittade någon ett groddjur som bestämdes till vanlig padda (Ulric plockade osjälviskt upp den!). Den var ganska liten och gjorde små hopp men en padda var det. Antagligen född förra året dvs 2K.

Framåt Grävlingholmen hörde Björn (och Ulric med hjälp av parabolen) kortvarigt tiggande kattuggleungar – troligen bortåt Klosterbacken. Man kunde därifrån också sporadiskt höra näktergal. Vid Grävlingholmen anslöt Jens som elfte deltagare. Han hade gått från det hållet och passerat den rätt sega men ändå sjungande näktergalen.

Utifrån dammarna hördes ytterligare en vattenrall – även denna mycket sporadiskt. Mer fart var det på skogssnäpporna som spelade flera gånger. Sävsångarna började också få upp lite fart trots regnet som sakta ökade. Däremot hördes inte den vassångare som varit på plats i flera veckor.

Alla började bli blöta och frusna så att fortsätta till andra sidan kändes inte lockande. Vi vinkade hej då till Jens, som återvände mot Lingsberg, och inledde återtåget. Vi hade inte kommit långt när Ulric ropade ”vassångare”! Snabb marsch tillbaka och lyssna. Men tyvärr, den hördes bara i parabolen, och att använda varandras grejor ska vi ju inte, så Ulric blev ensam om vassångaren.

På vägen tillbaka till Örsta hördes bara redan noterade arter så den blöta skaran var rätt nöjd med att raskt uppsöka ett av vindskydden där trevligt fika kunde avnjutas i skydd för den välsignade nederbörden. Framåt midnatt avbröts tillställningen och var och en drog hem till sitt.

Det var ju tråkigt att vädret var emot oss det här året men exkursionen blev klart bättre än man kunde befara i regnet. 16 arter fick vi ihop vilket förstås är magert men bättre än koltrasten ensam ifall vi hade ställt in vid samlingen. Tack Ulric för tappert ledande av gänget och hoppas paddslemmet gick bort med tvål och vatten!

Skrivare Tryggve Engdahl. Mobilfoto Karin Hendahl.