– julafton i juli!

Den svenska sommaren, som de flesta av oss känner igen den, hade återinfunnit sig. Midsommaren var den varmaste och soligaste på länge och värmeböljan med runt tretttio grader i skuggan hade fortsatt en dryg vecka till. Natten mellan söndag och måndag tog den slut med salut, dvs med på sina ställen ett rejält åskväder och ett antal mycket välkomna regnmillimetrar. Prognosen för onsdagen med sin månadsrunda var högst varierbar med vitt skilda bud från dem, som lever på att spå väder. Väderverkligheten skulle dessutom ha ganska lite att göra med teorierna, skulle det visa sig så småningom.

Förutom prognoserat si-så-därväder, så spökar fortfarande coronaviruset och mycket annat finns det också att göra och inte göra i semestertider. Denna tid på året är ju dessutom lite av pausläge för fågelskådare; sommarsträckarna har flyttat färdigt, fågelsången har i stort sett tystnat och familjebestyren har tagit överhanden. Några arter har ju dock redan fått för sig, att vintern står för dörren och påbörjat flyttningen söderöver för säkerhets skull.

Så, hur många skulle dyka upp denna onsdagsmorgon? Till sist blev vi ändå fjorton personer, inklusive dagens ledare Tryggve Engdahl, som nu traditionsenligt leder juliutgåvan. Inga större problem att efterleva våra coronaregler med andra ord: en grupp räckte fint (högst tjugo enligt vår ”policy”). Tryggve gick igenom, vad som gällde och vad som kunde förväntas. Målet var, att verkligen genomföra en runda denna dag, men vädret kunde ju ha andra avsikter, så osvuret var bäst. Hursomhelst, det fanns en plan, som också skulle innefatta ett medsolsvarv med kafferaster vid Grävlingholmen och Skesta hage.

Mot Midsommarberget med första stopp vid den nya pollinationsåkern med ⇐ honungsört, bovete och ett par sorters klöver för att försöka upptäcka trädlärka (tornfalk hade för övrigt några av oss kunnat ”bocka av” redan vid parkeringsplatsen). Först hörde vi lärkan och efter ett tag kom sex individer flýgande rakt över oss och landade på vägen ner mot Byksberget. En vuxen och fem ungar, som vi kunde studera i detalj en längre tid; de vita ögonbrynsstrecken och randiga huvudteckningarna ser man inte så ofta, men denna dag blev ett undantag. Utmärkt början!

⇐ blåklocka

 

En liten sväng vid foten av berget gav framför allt trädkrypare; nöjda med det hägrade tubkikarspaning från självaste toppen. Brushane, grönbena, skogssnäppa, svartsnäppa, gluttsnäppa, enkelbeckasin och mindre strandpipare noterades. Ett hämplingpar (inte vanligt på sistone), tornseglare och faktiskt fler hussvalor än ladusvalor observerades och lades också till listan.

Mot nordväst tornade nu allt mörkare och tjockare moln upp sig och snabbt togs beslut att bryta upp från Midsommarberget och raskt styra kosan mot Byksbergsdungen och skyddande träd (ingen åska på gång dessbättre). På plats under storeken, som dock läckte på sina ställen, fortsatte skådningen mot sjöängen och bestämdes, att flytta fram första matrasten dit. Lyckligtvis prioriterade inte alla kaffet och tack vare det kom snart ett välkommet utrop: kärra, dvs kärrsnäppa! Årskryss för många; en strålande obs i strilande regn!

Efter regn kommer ofta solsken och så även denna dag! Av med regnkläder en stund och mot Lundbydiket och Grävlingholmen. En ensam bläsandhane på en lerbank, dryga dussinet snatteränder under inflygning, knipfamiljeidyll, herr och fru brun kärrhök under födosök, en och annan gulärla. Artlistan fylldes på.

Bäst att knalla på, regnet hade ju försinkat oss något och planen var fortsatt optimistiskt baserad på ”rundgång”. Buskskvättan upptäcktes planenligt framåt Broholmen, men var i hela friden håller törnskatan hus?

… och se så många blommor, som redan slagit ut på ängen (och däromkring): stor blåklocka, liten blåklocka, prästkrage, rölleka, fibblor och så vidare!

 

 

 

 

 

 

 

 

Så nådde vi Klosterbacken och alldeles i kanten hittade en av deltagarna den mycket stiliga myskbocken, som hon stolt kom ifatt oss med. En av mina skalbaggsfavoriter! En grann s.k. långhorning: grönglänsande, cirka tre centimeter lång och med ännu längre antenner. Beundrad, fotograferad och återbördad till naturen. Tack för den fina ”presenten”! Som julafton!

 

Berget bestegs delvis och sedan valdes den myggrika skogsstigen på norra sidan. Mat fanns det verkligen gått om för dem som gillar insekter. Rödhake (unge), lövsångare, svarthätta, gärdsmyg och taltrast hittades mitt i skafferiet!

När vi så kommit ur skogen, korsat ån och fått Gyllingdungen inom synhåll, så upptäcktes äntligen en grå flugsnappare. Inte lätt att hitta dock, då den gillade att vara högt upp i det rikliga lövverket. Ett intensivt sökande! Där är den! Nej, talgoxe! Där då? Äsch, den flög! … tills någon kom på den briljanta idén att vända sig om och skåda i diametralt motsatt riktning. Där satt den ju; snyggt, nästan som uppstoppad, på en tvärslå. Kanske inte samma, men vem bryr sig? En efterlängtad observation av många, undertecknad inkluderad.

De första dagfjärilarna började äntligen dyka upp, när vi nått de öppna ytorna vid Gyllingdungen. Pärlgräsfjäril ⇓ och luktgräsfjäril, men bara ett par exemplar av vardera. Ängsblombock ⇒, vår kanske vanligaste långhorning, observerades, men igen bara ett par stycken.

 

Gräshoppsångaren hördes av de hörselstarka, ytterligare ett par buskskvättor, dito gulärlor och så ännu en höjdpunkt: en skräntärna, som svepte fram över blankvattnet ivrigt sökande efter något matnyttigt. En mäktig syn på nära håll!

 

Stora Ekhammaren passerades utan att någon törnskata hittades. Några rapsfjärilar fladdrade runt över vårrapsfältet (var annars?) och även en kålfjäril. Törnsångare höll konsert och visade upp sig och sedan kafferast nummer två utanför Skesta hage med artgenomgång. En ärtsångare gav sig till känna precis, när vi kommit till sångaravdelningen på artlistan! Man skall alltid välja sina rätta ögonblick, om man vill bli ihågkommen!

Ängspiplärka vid utloppet, ännu en lärkfalk vid Midsommarberget (som alla fick syn på!) och gråsparv vid Örsta avslutade en riktigt omväxlande dag (vädermässigt, artmässigt, upplevelsemässigt). Hela 75 fågelarter, många blomster, sju olika dagfjärilar och så myskbocken! En fin dag, trots törnskatebrist!

Ett stort tack till Tryggve och övriga deltagare!

Text Gunnar Hesse. Foto Roffe Andersson.Stenskvätta 1K

Gulärla