Blodröd ängstrollslända

 – fåglar, fjärilar och blommor

Angarngruppens månadsrunda nr 178 inleddes med lätta moln, värmande sol och en sommargrön Angarnssjöängen. Väderprognosen lovade 18 grader.

Augusti är en mellantid när det gäller fågelskådning, årets kullar klarar sig i princip själva, föräldrarna har lämnat häckningsplatsen och fåglar på sträck rastar. Överraskningarnas tid (i och för sig varje månadsrunda) är nu. Gunnar Hesse, dagens värd, hälsade ett 20-tal deltagare välkomna. Gunnar poängterade, som varje månadsrunda sedan mars, hygienbehoven angående avstånd och inte låna ut kikare, allt för att undvika eventuell smittspridning.  Dagens upplägg var vadarskådning från Midsommarberget, Byksberget och WWF-plattformen, sedan  runt Klosterbacken och tillbaka.

En handfull nya ansikten; ett par var intresserade av Angarn och Angarnrundan inför en flytt till stockholmstrakten, en semestrande ville passa på att återuppleva Angarnrundan efter många års uppehåll (”flera personer är desamma som på Ulf Linnells tid”).(Månadsrundans upphovsman. Reds anm.)

Foderåkern, på vägens högra sida mot Midsommarberget är ganska lågväxt och gles. Några solrosor och oljerättika från fjolårets sådd utmärker sig, men av årets sådd ser vi nu bara enstaka grupper med honungsfacelia. Bovetet får vi leta efter. Kontrast till det homogena vetefältet på vägens vänstra sida.

Vid Midsommarbergets P-plats för handikappade finns en skylt som beskriver åkerns växter och förväntade nyttjare. Även ett insektshotell har satts upp vid åkerkanten.

Midsommarberget bjöd fin sikt över sjöängen. Tuberna snabbt upp med tillbörligt respektavstånd. I år har fåglarna vattenytor att simma på att jämföras med de två tidigare årens torrsomrar. Vadarna har bra rastställe söder om Lilla grundet. Bland grönbenorna så fanns den utlovade småsnäppan. Svartsnäppor, brushanar och en gluttsnäppa födosökte på uppgrundningarna mot Kustamaden. Gråhägrar hade placerat ut sig på lämpliga fångstplatser. Stort antal simänder betade under vattnet. Efter koncentrerad sökning så kunde vi urskilja minst fem skedänder och några sothöns som uppehöll sig i vasskanten, dock svåra att se. Luftskådningen bjöd på fritt rum men givetvis färre riktmärken. På hög höjd seglade tornseglare och ladusvalor, därunder lärkfalk och tornfalk. Fiskgjuse och minst två bruna kärrhökar födosökte över sjöängen. En av dagens målarter som observerats tidigare på morgonen, rörhönan, höll sig tyvärr gömd för oss. Inte heller någon vattenrall ropades ut. ⇑ Tornfalk, utan och med vårtbitare.

Från Midsommarberget fick vi också dagens första observation på törnskata, en hane, som satt i toppen av mittdikets videbuskage. (⇑ Annan törnskata, med humla.)

Fin skådning från Midsommarberget, men vidare mot Byksberget. En 1K stenskvätta iakttog oss orädd från plats på staketstolpen. Grågässen låg på vattnet och flöt. Vid Byksberget erbjöd kullen en möjlighet att skåda över de öppna vattenytorna mot mittdiket. Här såg vi enkelbeckasin tillsammans med grönbenor. En sparvhök satt på en stolpe och intog sin frukost. Gulärlan, som flög över oss, sökte snabbt skydd i gröngräset. 1K stenskvättor och törnskator på stakettrådarna. En kopparödla lapade sol vid åkerkanten.

Vid Lundbydiket blev det ett längre skådarstopp av mera ovanligt slag. En skådare fick vattenpilörtens rosa blommor i tubkikaren och så var det botaniska intresset för Lundbydammens växter väckt. Alla frågor kunde inte besvaras på plats men efter kontroll mot Den nya nordiska floran (ingen fälthandbok) så var det bl. a. förutom vattenpilört också åkerpilört, brunskära, nästan utblommad, svalting, hästskräppa, kärrdunört och inte minst andmaten i diket.

Första rast vid Grävlingholmen. Den stora vårtbjörken, som tidigare år savat och lockat insekter, var nu död. Grågäss i vattnet och på land. Uppflog med stora blandflockar tofsvipor och starar. Kajflockar på fälten. Grönbenor och gluttsnäppa hördes.

Utefter spängerna till Broholmen växer kärrsilja och strätta samt rikligt med hampdån. En mindre tåtelsmygare fotades.  Fackelblomster (lila/rosa) och strandlysing (gul) sätter färgen. Tegelröd ängstrollslända trivdes i spängernas närhet. En tornfalk födosökte med lyckat resultat vid Klosterbacken.

Slyn börjar ta över Klosterbackens karakteristiska hagmark. För lite betat? Det var ganska tyst förutom vinden. Ingen entita, gulsparv eller grönfink. En nötväcka ropades ut och så – MINDRE HACKSPETT. Samtidigt hördes också en större hackspett. I det stora stormfället hade granbarkborren jobbat hårt. En talgoxe och ännu en nötväcka. Kungsfågel hördes svagt. Våra steg hördes inte alls då stigen var täckt av ett tjockt lager granbarr. De barkborrangripna granarna stod nakna som spöklika trädskelett.

Norra Klosterbacken mot Lingsbergsdiket är gärdsmygsrevir. Och vårt besök uppskattades inte av gärdsmygen som varnade intensivt från två håll. Artgenomgången vid ”Gyllingdungen” var snabbt avklarad. Vi saknade då observationer på vitfågel, endast en koltrast av alla trastar, få finkar och mesar.

Lingsbergsdikets yta är täckt av andmat, älgört, skogssäv och mannagräs växte tätt längs diket. Vid ett stort bestånd kärrtistel, i lä och solvärmt, blev det fjärilsskådning. Ett fjärilseldorado med flera vinbärsfuks, påfågelsöga, silverstreckad pärlemorfjäril, kål-, nässel- respektive citronfjäril samt slåttergräsfjäril

Stärkta av mångfalden vände vi åter. Då noteras två törnsångare, skrattmås, sånglärka, korp och när exkursionen var avslutat sprang en fasan i hästhagen vid parkeringen.

Artlista fjärilar
Slåttergräsfjäril bild 3
Silverstreckad pärlemorfjäril bild 2
Kålfjäril
Mindre tåtelsmygare,
Nässelfjäril
Citronfjäril
Vinbärsfuks bild 4
Påfågelöga bild 1
Grå mårfältsmätare

Tack Gunnar för en månadsrunda i biologiska mångfaldens anda. Antalet deltagare var 22 och antalet noterade fågelarter var 53. Därtill kommer 10 dagfjärilar och ett oräknat antal kärlväxter

Text Karin Hendahl. Foto Roland Olsson