Grupp Per

– den vår även de svaga kalla vår

Nu är den stolta vår utsprungen, den vår även de svaga kalla höst. Delvis fritt efter Karlfeldt. Februarirundan: fimbulvinter! Marsrundan: majvärme! Klimatförändringarna medför att vintervädret blir binärt; ömsom kallt och ömsom milt. Lika bra att vänja sig vid antingen-eller-vädret så här års och denna dag var helt okej med nästan klart väder, strax över nollan och upp mot tiogradersstrecket vid hemfärden. Decimeterdjup snö och halkrisk hade bytts ut mot lervälling och halkrisk.

Månadsrunda med coronarestriktioner! 36 personer slöt upp och genom att dividera lite slarvigt kom vi fram till att fyra åtskilda grupper med varsin ledare fick duga. Stefan Paulin var totalansvarig och gruppledare denna dag med Tryggve Engdahl, Per Gullberg och undertecknad som övriga gruppledare.

Grupp Tryggve

Grupp 1 med Tryggve tog täten och avgick mot Tältholmen som första etappmål och den nyligen anlända trädlärkan som målart. Bidde det någon lärka? Icke! Andra gruppen med Per följde efter med gediget coronaavstånd. Mot Tältholmen! Bidde det någon lärka? Icke! Skogsduva i alla fall för båda dessa grupper. Så var det vår tur. Samma rutt med litet stopp strax nedanför hällristningarna. Vi lyssnade och lyssnade och spejade. En större hackspett i toppen på största barrträdet mot öster; såg ut som en julgransstjärna, som missat att tjugondag Knut passerat och att glada julen var slut. Mot Tältholmen! Bidde det någon lärka? Icke!

Grupp Stefan

Siste man ut (bara manliga ledare idag!) var så Stefan, som tog genvägen ner mot vattnet och Midsommarberget. Lyssnade och letade gjorde de också. Bidde det någon lärka? Icke!

Nu består ju livet dessbättre också av annat än trädlärkor, så oförtrutet knallade vi på. Tre tog vänstervarvet, medan första gruppen ”motvallsade” och avvek mot höger. Ganska lugnt fågelmässigt vid Midsommarberget. Några hade entita, andra åter en trädkrypare. Några få grågäss, några få gräsänder och tre par knipor hittades. Ett par krickor, som utnyttjade vasskamouflaget till fullo (det skall inte vara lätt att skåda fågel!) och en varfågel låååångt borta.

Sånglärkorna hade startat sin förmiddagskonsert och den pågick sedan under större delen av promenaden på den västra sidan av sjöängen. Många musikanter (upp mot 30 totalt), välstämda, väldirigerade; de gladde oss mycket! Stora symfoniorkestern, vi tackar. Ja, det är våren …

Tofsvipor på åstaåkern, ett mindre gäng med starar, få gäss, kajor, men inte en duva här.

Det motsolsgående sällskapet kunde njuta av en nötväcka, som städade ett gammalt hackspetthål nära fågeltornet. Ut med allt gammalt skräp och in med det nya! Visst är det härligt att titta på, när andra jobbar! Kafferast vid Hackstakullen för dem och medan övriga tre grupper seriellt intog matsäcken vid Grävlingholmen. Inte mycket, som ”störde” någon vid något av kaféerna.

Om granbarkborre och vad den gör.

Gunnars grupp.

 

 

Klosterbacken nästa för oss i vänstervarvet. Entita,⇒ svartmes, tofsmes, domherre, gärdsmyg, kungsfågel och lite annat blev den gemensamma totalupplevelsen (som det heter nuförtiden!), som dock lite senare skulle övertrumfas av Tryggves gäng med en gransångare som toppobservation; fjällvråk därtill är inte så illa det heller!

Mellan Klosterbacken och Skesta hage händer som vanligt inte så fasligt mycket så här års. Mest noterbart denna dag var någon som slant i leran och trillade. Tack och lov, så klarade sig både person och tubkikare utan en minsta skråma. Men detta var, innan vi möte Tryggve, som kunde berätta, att de sett dagens första ängspiplärkor på åkern mot Kusta.

Skesta hage hade naturligtvis Tryggves styrka redan klarat av nu (sparvhök avbockad!), medan vi övriga i tur och ordning slog läger, tog lunchpaus, höll fågelmatningen under uppsyn och gjorde en preliminär artgenomgång.

Stefan, som tappat flera deltagare, och vi, som också drabbats av manfall, började diskutera fusionering och samgåendet genomfördes i hagen. Fyra grupper var nu tre; ingen deltagare borttappad, vad jag vet, utan bortfallet var baserat på medvetna beslut hos somliga att ta en lite kortare tur denna dag.

Lite påfyllning av artlistorna hann vi nog alla med under det stoppet, men ingenting speciellt (okej då, sparvhök både av Per och Tryggve!). Nu gäller det ju dock att hitta så många fågelarter som möjligt (under värdiga former), så även en pilfink är nästan guld värd. Lunchkoman hade dock infunnit sig hos flera, så att slita sig från lunchkaffet för en dylik tätting var inte högsta prioritet hos somliga. Det blev till slut beordrande, för vi måste ju vara två personer per grupp för att kunna godkänna en ny art för dagen! Pilfinken kunde så äntligen räknas både av ofusionerade grupper och fusionerad grupp!

Svankadaver vid utloppet; levande, flygande svanar över sjöängen, någon havsörn, en trolig ormvråk, men inte så väldigt mycket mer.

PLING i min telefon, ett MMS har anlänt! Lasse Berglund (foto) i Pers grupp messar (triumfatoriskt!?) en bild på en TRÄDLÄRKA sittande i en talltopp framförande sin mycket vackra sång. Gruppen är åter vid Tältholmen och så är även lärkan! Vi andra biter ihop och gratulerar!!

 

Gråsparven vid Örsta hade några tidigt anlända skådare redan klarat av, så utan den sedvanliga stressen kunde vi redan summera antalet arter till 45 med ett gruppgenomsnitt på knappt 34 arter. Ett + ett + ett + ett är bevisligen mer än fyra! Vilket skulle bevisas!

Stort och hjärtligt tack framför allt till Stefan, Tryggve och Per samt till fotograferande Karin och Lasse!

Gunnar Hesse text. Karin Hendahl, Lars Berglund foto

 

 

 

Jätteröksvamp Skesta hage