– väldigt välkommet vårregn, men varför just idag?

Marsrundan bjöd på majvärme och majrundan kontrade med marsrusk! För en gångs skull var SMHI och klart.se överens: onsdagen med månadsrundan skulle begåvas med mycket regn, mycket blåst och mycket lite värme. Tur var väl det på sätt och vis för när de få tappra kom bilandes till Örsta hade de parkeringskonkurrens från en tämligen omdömeslös person, som parkerat både bil och husvagn på tvärsan och roffat åt sig fyra/fem platser! De få tappra blev till sist ändå nio tappra och, högst noterbart, för första gången i världshistorien var damerna i majoritet. Så trevligt, fem ”mot” fyra!

Alla utom fotografen som alla tittar på.

Några andra fågelskådare eller övriga naturdyrkare hade uppenbarligen inte vågat sig ut, så Angarngruppens rundedeltagare fick hela reservatet för sig själva. Kanske inte så konstigt, ty vädret bestod av ingredienserna regn, snöblandat regn, ett par plusgrader, mera regn, byig frisk nordostlig vind, ännu mera regn. Allt väl blandat huller om buller. Sköna maj? Knappast! Vårvindar friska? Bara det nu för tiden så kallade förnamnet! Ingen trast i lunden, dock lärka i sky!

Karin Hendahl var dagens ciceron med lite utmaningar att hantera! Hennes beslut att inte traska runt hela sjöängen möttes av enhällig acceptans. Ribban lade hon dock tämligen högt med Klosterbacken som planerad vändpunkt för dagens maratonmarsch (den skulle komma att kännas så!). Nåväl, nio personer är ju Tegnell med lite råge, men eftersom rågen bara bestod av en enda person, dristade vi oss till att samköra denna dag, dvs en endaste grupp med samtliga deltagare. Som på den gamla pre-pandemiska tiden! Minns Ni den?

Efter Roffes klassfoto vid den röda Örsta-stugan satte vi igång med Midsommarberget som första etappmål. Ett halvdussin skogsduvor på pollinatörsåkern fick bli skådaruppmjukning. Vid matningsstället flaxade småfåglar runt och försökte hålla värmen uppe. Bofink, grönfink, steglits, gulsparv, talgoxe och blåmes i en salig röra. Upp mot självaste berget och väl uppe kunde vi räkna in hela 43 sångsvanar, som utspridda såg ut som den franska desserten îles flottantes, fastän här i en gigantisk och gråaktig soppa.

Snatterand, stjärtand, bläsand och skedand noterades bland de lite ovanligare vattenfåglarna. Sädesärla trippade runt, enkelbeckasiner snurrade runt och så småningom nedanför berget stod en gluttsnäppa prydligt uppställd på ganska nära håll.

Byksbergsdungen var nog ett bra ställe att vara på denna dag, tyckte vi; åtminstone om lä sökes. Bra även skådarmässigt skulle det visa sig! Stefan hittade en svartvit flugsnappare bland dungens buskage och Helena sex stycken ljungpipare en bit ut på det oplogade gärdet. Ett par stenskvättor, lika många tranor och så de (nästan) städse närvarande grå- och kanadagässen.

⇐ Brunand. Karin Hendahl.

Uppmuntrade av de lite ovanligare fågelarterna promenerade vi så vidare i medvinden (njut medan den varar!!) mot Lundbydiket. Ett tiotal enkelbeckasiner, några brushanar, en mindre strandpipare och så kunde undertecknad glatt utropa ”brunand”. Ett prydligt maskulint exemplar sam värdigt runt i Lundbydammen bara några tiotal meter bortom kobryggan. En allt ovanligare angarnart dessvärre!

Nu nalkades sanningens minut. Skulle vi fortsätta enligt lagd plan eller snabbt revidera densamma till en klart lägre ambitionsnivå? Det senare alternativet vann, så vi vände på klackarna och började återmarschen. Vi hade ju ändå fått in några riktigt fina observationer, så tomhänta var vi sannerligen inte! Men vart tog tapperheten vägen egentligen?

Avslutning under tak vid grillplatsens vindskydd vid Örsta. Några inledde med kaffeintag, andra tryckte det skulle vara trevligare att göra det hemma vid köksborden. Några började yra om bastubad, Glühwein och brasa; någon slags omvänd hägring!

Artgenomgång kan man ju absolut inte hoppa över, så den tog vi oss an med Karin som notarius publicus. Fyrtioen arter blev summeringen med ljungpipare, svartvit flugsnappare (som dock flera missade) och brunand som dagens mest notabla fågelarter. Inte en enda rovfågel utom en obestämd falk (lärkfalk måhända), inte enda hackspett och inte en enda av en massa andra fåglar också. Inte en endaste insekt; myrstackarna på Byksbergsdungen var exteriört tomma, deras innevånare var nere i stacken och njöt av gårdagens konserverade värme. Inga nya vårblommor; hästhoven blommar fortfarande! Är det maj eller mars?

De fyrtioen fågelarterna slår tidigare majbottenrekord med hästlängder. 65 arter står sig slätt mot dagens 41! Inför vi en ny måttstock, förslagsvis antal fågelarter per deltagare blir dagens 4,6 genuint svårslaget!

Småfrusna, småblöta till storblöta, observatíonsnöjda återvände vi till färdmedlen och så småningom till förmiddagens olika hägringar. Hoppas, att de blev verkliga, ty det var vi faktiskt värda.

Två timmar höll vi på, så förresten antal fågelarter per timme blir kanske rekord det också …

Hjärtligt tack till Karin, Roffe och alla andra för en givande utflykt! Trots allt!

… och på måndag kommer sommarvärmen, har lovat SMHI lovat!

Gunnar Hesse text. Roffe Andersson foto.