Respektavstånd

 – efter regn kommer solsken!

Ni, som var med på majrundan minns den säkert och även ni, som stängde av väckarklockan, tittade ut, vände på er och somnade om! Regnigt, kyligt och blåsigt! Sista majveckan blev dessutom den blötaste på mycket länge med mellan 40 och 80 millimeter regn i stockholmstrakten. Efter regn lär komma solsken och idag bevisades det sannerligen. Junirundan skulle komma att präglas av slösande solsken, lätt till måttlig vind och upp mot 20 graders värme så småningom. Nio personer slöt upp i maj, medan dagens runda slog till med 28 deltagare!

Stefan Paulin var dagens ledare och med den sedan igår gällande regeln om högst 100 personer vid allmänna utomhusaktiviteter, kände vi oss mogna att genomföra utflykten med en enda grupp. Smittorisken är ju dock fortsatt hög, så de nu innötta förmaningarna om avstånd och annan tegnellsk försiktighet var fortsatt viktiga för oss.

Försommaren hade trätt in: nästan alla vadare är redan mycket längre norrut, gäss och starar har riktigt stora ungar, många andra fåglar är i ruvningstagen, änderna börjar närma sig eklipsdräkt. Ängar, hagar och dikesrenar är redan sommarfagra; mandelblom, kattfot och blå viol blommar; dagfjärilar, i alla fall de tidigaste, fladdrar runt; skalbaggar dyker upp här och var. Och så vidare. Här är verkligen gudagott att vara!

Så, avmarsch i samlad tropp och med Tältholmen som första etappmål. Dessförinnan mjukstart med steglits och korp vid Örsta och en vinbergssnäcka, som modigt försökte korsa körvägen mot sjöängen. Det avlöpte väl så här långt. Hinner den över? En ⇐ trädpiplärka sitter tyst och mediterar(?) i en talltopp.  En taltrast inledde med sin morgonkonsert, en svartvit flugsnappare tog över, någon bofink hängde på, en lövsångare också, men annars var det tämligen stillsamt. Ur fåglarnas perspektiv var dagen redan långt gången, så sånglusten hade dessvärre avtagit avsevärt.

Intåg i sommarhagen, promenad genom densamma och så upp på Midsommarbergets topp. En mycket vacker utsikt däruppe över en ovanligt vattenrik sjöäng. Änder började betas av (gör man det?): skedand, kricka, snatterand, skedand, vigg och årta. Många grågåsfamiljer med kanske månadsgamla telningar, ett par svarthakedoppingar en bra bit bort, skäggdopping ⇒⇑ fortfarande kvar. Rördrommen tutade bort mot väster, fiskgjusen ryttlade och ryttlade, ⇓ bruna kärrhöken gjorde sina lovar, ormvråkarna började utnyttja den allt bättre termiken och skogssnäppan visade upp sig för dem med bra ögon och optik.

Medsolsvarv var påbjudet, så vi släntrade ner från höjden och mot nästa bergknalle, Byksberget. Den pålitliga gulärlan ⇐ satt pliktskyldigast på sin stolpe, hus- och ladusvalor i mycket måttliga mängder och så njöt vi av solen och den tilltagande värmen och tänkte på majrundan …

Väl framme vid Lundbydiket kom så dagens stora uppvisning. En hermelinhona hade uppenbarligen bestämt sig för att flytta till något rymligare och lite mer lantligt. Lägenheten i stenröset på Grävlingholmen var nog för trång, så en efter en transporterades avkomman (SJU ungar!) till en ny boning längs spången mot just Lundbydiket. Vi såg i alla fall hur en unge blev buren i nackskinnet av mamma, medan Kenneth Olausson, som haft ögonen och kameraobjektiven på familjen under lång tid kunde bekräfta antalet individer till just sju plus den stolta modern. ⇓

Dagens höjdpunkt för oss och förhoppningsvis också för hermelinfamiljen. Den mindre strandpiparen i diket fick idag spela andra fiolen.

Grävlingholmen (eller borde den döpas om till Hermelinholmen?) nästa! Nu visade det sig dock, att tomrummet efter hermelinen hade fyllts många gånger om av sydsidans kreaturshjord. Skulle vi inta kaffe och smörgås mitt i bregottfabriken eller välja något annat ställe? Annat ställe blev svaret utan protester, så WWF-plattformen passerades och promenaden fortsatte längs spängerna mot Broholmen för vidare befordran till Klosterbacken. Ängspiplärka bockades av, buskskvätta eftersöktes och hittades och lämplig rastplats eftersöktes och hittades.

Stärkta satte vi av vi längs backens fot norrut, passerade den imponerande mångfalden av Adam och Eva ⇒ och fortsatte längs den myggrika skogsstigen på norra sidan. Två ihärdiga gärdsmygar och två inte fullt så ihärdiga rödhakar muntrade upp; så väldigt mycket annat fanns inte att tillgå.

 

Lövsångare, sävsångare, trädgårdssångare, ärtsångare och törnsångare kunde vi avnjuta på olika ställen längs promenadvägen, men inte en enda svarthätta. Trastsångaren, som hörts tidigare i veckan och även tidigt denna onsdagsmorgon lyckades vi aldrig notera.

Som vanligt så var etappen fram till ekhamrarna och Skesta hage tämligen händelselös. Fiskmås och gråtrut blev i alla fall nya arter för dagen! Ny måltidspaus och preliminär artgenomgång vid grillplatsen i Skesta hage, i vars närhet för övrigt kattfoten blommade fint. 67 fågelarter blev underhandsresultatet. Skulle vi orka med att skrapa ihop ytterligare tre på vägen tillbaka till Örsta, så att juni månads medelvärde på 70 arter kunde nås. Bara att fortsätta att speja och lyssna och kämpa på!

… och visst blev det så; vattenrall, silltrut och tornfalk tillkom och målet var nått!

⇑ Rockentrav vid Stora Ekhammaren

Kopparödla, (död) snok, påfågelöga, nässelfjäril, aurorafjäril, rapsfjäril, kålfjäril, en bladbagge, en jordlöpare, en nyckelpiga, några mycket små skalbaggar, många myggor, olika veronikor, överblommade gullvivor och så vidare bidrog i allra högsta grad till den biologiska mångfalden denna dag.

Tack till Stefan för ledarskapet, till Karin och Kenneth för fotograferandet och till samtliga för deltagandet.

Det var inte alltid bättre förr (läs majrundan!)!

Gunnar Hesse text. Karin Hendahl och Kenneth Olausson foto.

Ormslå/kopparödla/kopparorm vid Hacksta