– blött men inte kallt – fina obsar men hål i artlistan

Julirundan 2021 blev en ganska blöt historia. Trots en dubiös väderprognos – som ömsom talade om lätt regn, uppehåll och kraftigt regn – mötte 15 skådare upp vid Örsta. Därav tre nykomlingar som, skulle det visa sig, kunde valt en bättre dag att debutera i våra led…

En halvtimme före utsatt tid satt undertecknad, som var värd för dagens begivenhet, på Örstaparkeringen med regnet smattrande på biltaket. Vid samlingen hade regnet dock avtagit så det fanns en förhoppning att det skulle dra bort. Sålunda förkunnade jag att ambitionen var att gå runt sjöängen. De lättade corona-restriktionerna gjorde att vi alla 15 gick i en grupp.

Redan i backen ner från Örsta sågs den första bruna kärrhöken, en hanne, jaga över fältet. Senare sågs också två olika honor samt en till (eller samma?) hanne. Dessutom kom en av dagens höjdare, en överflygande strandskata. Tråkigt nog kom också regnet tillbaka… Komna till hörnet nedanför hällristningen, på väg till Tältholmen, öste regnet ner. Lyckliga ägare av regnbyxor kröp i dessa, hukande under träden. Naturligt nog varken sågs eller hördes speciellt många fåglar på Tältholmen så det blev lite botanik med Karin som ciceron. Fyrkantig johannesört var en nyhet för mig. Vi kunde även jämföra blåklocka med stor blåklocka.

I Midsommarbergets hage hittades större hackspett, koltrast, blåmes och talgoxe  –  i busväder uppskattar man alla arter! På berget blåste och regnade det rätt bra men spaning där är förstås obligatorisk. Gräsänder (ca 30 i tät flock), krickor och några unga knipor räknades in men annars dåligt med änder. Grågäss förstås och ovanligt många gråhägrar, kanske uppåt 20 ex. Av vadare många grönbenor, spridda gluttsnäppor, ett 15-tal brushanar, några mindre strandpipare och 2-3 skogssnäppor. Pulsarna steg i blötan när en brunaktig långnäbbad vadare lyfte från lerpölen bortanför Lilla grundet och smet in bland grönskan. Möjlig myrspov! Utmynnade tyvärr i enkelbeckasin när den till slut kunde ses lite bättre.

Av vitfåglar några fisktärnor, skrattmåsar (tyvärr har även årets häckningar misslyckats trots många ruvande fåglar i slutet av maj) och en ensam gråtrut. Och av svartvita fåglar ett par matande flugsnappare som häckar i holken precis bredvid utkiksplatån! Av svartfåglar hördes korp kraxa och sågs en storskarv flyga förbi åt norr.

Vid det här laget började kära nykomlingar krokna av regn och blåst men försäkrade att det varit trevligt och lovade återkomma. Övriga troppade av mot Fågeltornet för att om möjligt kunna fika i lite skydd för regnet. I backen ner mot maden hörde ett par av oss tofsmesens puttrande och bortåt tornet sågs en trädkrypare. Nu hade också sävsångarna kommit igång riktigt och sammanlagt minst 5 sjungande ex räknades in under dagen. Sävsparv hördes också. Fika intogs under tornet och i dess mellanvåning. Ej helt regntätt men bättre än ingenting! En vattenrall lät höra ”grisskriket” men i övrigt ”stördes” inte fikat av fåglar.

Däremot fick vi bättre utdelning när vi gick en bit i riktning mot Hackstakullen. Efter lite parlamenterande artades en törnsångare ute i maden och strax efter det hördes en gärdsmyg i skogen. Se där! Fiskgjusen kom glidande för att sen ryttla över Mittdiket och i en död talltopp i Skesta hage satt en gammal havsörn. Efter en liten stund kom dess partner och satte sig strax bredvid. Det ”gamla paret” som på senare tid ofta setts i trakten.

Beslut togs att vända åter mot sjöängens södra del. Regnet avtog nu och sikten blev bättre. Förnyad spaning från Midsommarberget. Här fick vi kompensation för myrspoven som blev en enkelbeckasin! En småspov sträckte förbi mot sydväst. Dagens andra höjdare! Därtill efter en stund en förbiflygande mindre korsnäbb som lät höra sitt snärtiga lockläte.

 Vidare mot Byksberget. Regnet övergick till sporadiskt duggregn och sikten blev bättre. Vinden var varm och kläderna började torka upp lite. Sånglärkorna – de underbart pålitliga – sjöng över örsta- och åstaåkrarna.  Stenskvättorna fanns som sig bör på Byksberget men inte en enda gulärla noterades.

Vid Lundbydiket hittade Karin ett fint exemplar av fackelblomster och den väldiga vägtisteln höll just på att slå ut. Nära Lundbydikets utlopp i dammen sågs en stackars kniphona som bara hade en liten unge kvar att ta hand om.

På WWF-plattformen togs lunchfika som höjde livsandarna – regnet hade nästan upphört. I dammen sågs ytterligare några knipungar och en och annan gräsand. I övrigt inget uppseendeväckande. Artgenomgång, avbruten av en lärkfalk över skogen på andra sidan, stannade på 59 arter. Som vanligt räknade vi med att fler arter skulle tillkomma under återtåget.

Mycket riktigt hittade Mattias en vitkindad gås bland alla grågässen på Örstaåkern. Några av oss klättrade för tredje gången upp på Midsommarberget vilket gav utdelning i form av att Stefan hittade en skedandshona med sju ungar. Noga lyssning utåt maden gav också en sjungande rörsångare; en art som inte alltid är så lätt att hitta vid Angarn.

Ingen ny art tillkom på vägen upp till Örstaparkeringen – pilfink och gråsparv hade vi redan! – så slutsumman blev 62 arter. Hyfsat nära medelvärdet för juli. Väl över bottennoteringen 50 arter 2009 men mycket sämre än toppåret 2019 då 80 arter noterades. Man får betänka att vi missade arter som kaja (som så ofta ”på semester” i juli), gulärla, sångsvan, kanadagås snatterand, fasan och gröngöling. Förhoppning om bivråk kom på skam; det har setts väldigt få i år. Samma sak gäller törnskata och grå flugsnappare som varit svårsedda i år.

När vi kom till bilarna tilltog regnet igen och det kändes helt OK att åka hem!

Värd och skrivare Tryggve Engdahl. Fotograf Karin Hendahl