Artning på kort distans. Foto Elisabeth Sturesson.

Upplaga nummer tolv och exakt på dagen elva år sedan premiären år 2010. Ett femtontal personer mötte upp i solskenet och den tilltagande värmen på Skesta hages parkeringsplats. Tanken var ju att denna gång göra ett omvänt livtag och börja med en promenad upp mot jaktstugan för att sedan avsluta med en tur i själva hagen. Då väder-förståsigpåarna (läs SMHI etc.) nu hade enats om en högsommarvarm eftermiddag vore det nog bättre att ta jaktstugeetappen sist med lite mer skugga från träden där. Så fick det bli och med spänning tog vi oss an uppgiften. Lite magert hade det varit på fjärilsfronten hittills i år och speciell oro finns för hagens raritet, den svartfläckiga blåvingen, efter torrsommaren för två år sedan och magra rapporter på Artportalen både i fjol och i förfjol. I år fanns det dock fyra rapporter på mellan en och tre individer från Skesta hage från fyra olika dagar, så hoppet lever!

Rapsfjäril. Foto Tommy Råshammar.

Backtimjan, som nämnde blåvinge föredrar och många andra dagfjärilar också gillar, blommade rikligt på ett flertal ställen på lokalen. Ovanligt gott om framför allt slåttergräsfjärilar och som vanligt dess nära släkting, luktgräsfjärilen kunde vi snabbt konstatera. Några kamgräsfjärilar, desto fler pärlgräsfjärilar och några, men inte så rasande många juvelvingar, dvs. guldvingar, snabbvingar och blåvingar. Definitivt ingen svartfläckig trots ivrigt, men försiktigt, sökande bland ”alla” backtimjanbestånd. Dryga halvdussinet hed- och ljungvingar (väldigt lika; för säker artbestämning behöver de främre skenbenen studeras!), ett par puktörneblåvingar, någon midsommarblåvinge och kanske en handfull vitfläckiga guldvingar. De tre vanligaste bastardssvärmarna hittade vi samt med säkerhet åtminstone tre olika pärlemorfjärilsarter.

… och visst fanns det andra insekter där också, gräshoppor och trollsländor rönte nog mest uppmärksamhet.

Blodröd ängstrollslända, teneral hane. (Nyömsad.) Foto Tommy Råshammar.

Nu gjorde sig kaffetarmen (och möjligtvis andra tarmar) sig påmind och snarare än att kampera på skogsvägen efter Lappdal, tog vi beslutet att inta det klart försenade elvakaffet i nordligaste delen av hagen. Några föredrog den gassande solen som måltidskamrat, medan andra något förståndigare uppsökte de få skuggbegåvade platserna i närheten. Tur att vi tog pausen här, ty plötsligt ropades en högtflygande fjäril ut, som med rask takt och stor beslutsamhet hade siktet inställt på någonting i hagen längre söderut. ASPFJÄRIL! Sällan sedd vid Angarnssjöängen, så kryssen dråsade in!

Smått i hagen. Foto Svante Söderholm.

Måltiden avslutad med aspfjärilen som kronans juvel och så styrde de flesta av oss vidare mot Lappdal och skogsvägen, som så småningom hamnar vid jaktstugan, om man håller till vänster vid det så kallade Y-korset.

En helt annan biotop än hagens med framför allt barrskog runt skogsvägen, dikesrenar med älggräs, mjölkört, rölleka och andra av insekter och (därmed) spindlar uppskattade kärlväxter. Gräsgrön guldbagge i älggräsblommorna bakom Lappdals utrangerade hönshus blev premiärskalbaggen. Tre vanligen förekommande långhorningar, ängsblombock, tegelbock och fyrbandad blombock hittades, flera exemplar av den vackra humlebaggen samt ett par nyckelpigearter (schackbrädspiga och fjortonfläckig torrbackspiga) samt någon skogstordyvel kompletterade den listan.

Humlebagge. Foto Tommy Råshammar.

Fyrbandad blombock. Foto Tommy Råshammar.

Tillkommande dagfjärilar blev mindre tåtelsmygare, skogsvitvinge, ängsblåvinge, skogsgräsfjäril och vinbärsfuks samt äntligen, när vi bestämt oss för att vända: en vitgräsfjäril.

Aspfjäril. Foto Tommy Råshammar.

Inte nog med det, Jens som också såg upp, observerade ytterligare en aspfjäril (samma?), som i god fart på trädtoppshöjd flög sydost ut. Våra fotografer, Gun och Tommy, avvek strax innan vi vände och var några hundra meter före oss på väg mot Lappdal och Skesta. Tommy, visade det sig lite senare, hade haft den stora turen att kunna fotografera en aspfjäril, som snabbt och kortvarigt satte sig på grusvägen för att inta ett mellanmål av mineraler och salter. Med största sannolikhet samma individ, som vi såg med Jens’ hjälp och förhoppningsvis en annan än den vi observerade i hagen.

Aspfjärilen fick vara ett gott surrogat för den svartfläckige denna dag och en utmärkt avslutning på en givande dag.

26 dagfjärilsarter (inklusive de tre svärmarna), något tiotal skalbaggar, åtskilliga kärlväxter och en del andra ryggradslösa djur blev resultatet. Ja, kanske till och med den individrikaste fjärilsturen sedan starten för elva år sedan. Klart nöjaktigt! Hoppet lever!

Gunnar Hesse