– råkan ”räddade” rundan!

Sommaren har hittills varit oroande varm och torr; bara några futtiga millimetrar med regn den senaste månaden och nästan konstant högsommarvärme med tidvis mycket heta dagar. Äntligen börjar meteorologerna spå lite svalare väder och förmodligen regn den kommande helgen. Denna månadsrundemorgon var dock lite kylig (allt är relativt!) med växlande molnighet. Så småningom tilltog dock molnigheten på traditionellt svenskt sommarsätt skulle det visa sig, men nederbörden höll sig borta.

Avmarsch från Örsta

 

 

 

 

Värsta fågelstiltjen är borta, höststräckandet tilltar och de flesta kvarvarande har mycket familjebestyr att ägna sig åt. Tjugoen personer anslöt sig och Stefan Paulin, dagens ledare, beslutade om en gemensam grupp med iakttagande av de inövade pandemireglerna. Medsolsvarv runt sjöängen var budet med en sväng mot hällristningarna och Tältholmen som första etappmål. Dessförinnan hade dock åtminstone ormvråk, pilfink och gråsparv klarats av, så grunden var lagd!

Videbuskarna längs stigen mot örstaskogen inspekterades och ett antal blå videbaggar ⇒ (skalbaggar) hittades. Ett par skogsduvor ilade österut, en lövsångare sjöng lite trevande på Tältholmen och så den fortfarande i våra trakter ganska ovanliga getingspindeln ⇓ i dikeskanten mot hästhagen i öster. En art, som på bara femton år invandrat till Sverige söderifrån och nått mellersta delen av Dalarna.

Ett par grå flugsnappare i hagen vid Midsommarberget var välkommet; i övrigt inte mycket liv och rörelse i denna del av världen. Rönnen med sina många och rodnande klasar påminde om den annalkande hösten.

Väl uppe på berget kunde vi snabbt konstatera, att den långa torkan gjort sitt: inte många öppna vattenytor kvar. Vadarna var inte speciellt välrepresenterade, men några svartsnäppor, någon enstaka kärrsnäppa (räckte till angarnårskryss för flera av oss dock!), någon enstaka brushane, ett tiotal gluttsnäppor och ett par dussin oroliga grönbenor kunde vi bokföra. Plus ett åttiotal rastande tofsvipor icke att förglömma! Fasan hördes, tornseglare sågs sträcka och både ladu- och hussvalor pilade runt.

Kossor och kollegor som kollar.

Dags att traska vidare, Byksberget passerades, Lundbydiket övervanns; allt med smärre avbrott för att studera stenskvättor, buskskvättor, flygande enkelbeckasiner och så äntligen törnskata på staketstolparna efter nämnda dike. Ännu en ”svår” art med ganska få rapporter från naturreservatet i år. Nu är ungarna flygga, framme och förfärligt hungriga, vilket vi var tacksamma för!

Rönn i midsommarbergshagen

Det skall vi fira, så framme vid Grävlingholmen var det lämpligt att korka upp kaffetermosarna och inta förmiddagsmålet. Den tidigare utvärtes savande björken börjar krokna totalt, så attraktionskraften för dagfjärilar och steklar är borta. Få sådana insekter att observera denna dag, men en sorgmantel stannade till ett tag, tack för det! En knipa och en törnsångare blev i alla fall ett par nya bidrag till dagens fågelartslista på denna plats.

 

Med nya krafter mot Broholmen och Klosterbacken! En lite större jordlöpare mötte vi på sista tampen av spången, i övrigt var förmiddagen lugn på denna sträcka. Vi korsade ängen mellan holmen och backen och tog bakvägen runt den senare. Myggorna hade uppenbarligen drabbats hårt av värmen och torkan den senaste tiden, ty de lyste (?) med sin frånvaro! Saknad av få, förutom hungriga fågelmagar förstås! Ett par gärdsmygar varnade i snåren, vi lyssnade intensivt efter andra fågelarter, men sensommarfriden låg tung över skogspartiet.

Ut ur skogen, över Lingsbergsån, som likt Don flöt stilla denna dag och ut på de fria vidderna på sjöängens norra sida. Väl framme vid Hasseldungarna fann Tryggve det lämpligt att inspektera kråkfåglarna, som satt (hyfsat) prydligt uppradade på staketstolparna ett par hundra meter bort. Gråkråkor? Ja! … men nummer två och tre är ju helsvarta. Svartkråka? Nej, knappast, med sina smalare, spetsigare näbbar. TVÅ RÅKOR!! Att man skall kontrollera ”allt” visade sig återigen vara rätt inställning. Tack för dem, Tryggve! Detta blev endast det fjärde råkfyndet i år vid Angarnssjöängen och det första på tre månader.

Tre fiskgjusar på en gång över Stora Ekhammaren spädde på dagens artlista på ett underhållande sätt! Några andra rovfåglar denna dag? Jodå! En av de trogna äldre havsörnarna spanades in samt även tre bruna kärrhökar, tre ormvråkar, en lärkfalk och ett par tornfalkar så här långt.

Stora kustaenen passerades efter ett kort stopp och det gäller att inte bara se upp utan även ner, för där på stigen framför oss kravlade en tre centimeter lång dykare. ⇒ En imponerande skalbagge, som normalt tillbringar sin tid i just vattnet, men som inte sällan kan hittas på land. Fotografering och bildstudier av översida och undersida (den senare avslöjar exakt arttillhörighet) gav vid handen, att det rörde sig om en Dytiscus circumcinctus. Djuret har ännu inget fullständigt svenskt namn.

 

Ett par törnsångare vid nära Lilla Ekhammaren och så var vi framme vid Skesta hage, där måltid nummer två intogs och artgenomgång följde. En sparvhök gjorde en snabb mellanlandning i björken bredvid vår rastplats och så äntligen en nötväcka, som så här års är osedvanligt tystlåten och tillbakadragen. … och så ett par nötskrikor mitt i fågelsummeringen.

Inte en lugn stund under kafferasten vid Skesta Hage.

 

 

Utloppet förbättrade den magra vattenfågellistan med sångsvan, skedand, snatterand, kricka och sothöna. Det tar sig! Hackstakullen ville inte vara sämre utan briljerade med koltrast, björktrast och gulsparv. Allt är välkommet!

Sedan bidde det inte så mycket mer, vad fåglar anbelangar, men halv meter snok kompletterade ändå totallistan.

Klockan tickade obönhörligen på, klockan var snart två, så hemåt borde vi gå!

Summa summarum: 62 fågelarter, en del insekter, många kärlväxter, som avnjöts men inte särskilt noterades och en snok. Jag har säkert missat något, men bra blev det och nöjda var vi nog alla, hoppas jag! 62 fågelarter är för övrigt i toppskiktet för augusti, som nu har ett medelvärde för denna runda på cirka 58 arter och ett maximum på 66 stycken.

Vi tackade och tackar Stefan för gott ledarskap och alla övriga för gott sällskap och många bidrag! Särskilt tack till Tryggve, ty råkan ”räddade” rundan!

Gunnar Hesse text och foto

Mot Tältholmen.