– regn, rusk, rödhake …

… men efter regn kommer solsken, brukar det ju heta! Detta ordspråk kan nu kompletteras med rödhake. Mer om detta senare.

⇑ Finns det någon tajgasångare?!

En blöt sen kväll och tidig natt satte ramen för oktoberrundans inledning. Absolut meteorologiskt menat, jag försäkrar! Drygt tolv millimeter regn hemma i Täby och rejäla vattenpussar på stigarna efter Örsta i Vallentuna. Regntunga skyar hängde hotande över oss vid halvåttasamlingen; de flesta av de tolv deltagarna var nederbördsförberedda, ett par väderoptimister mindre så.

Karin Hendahl, som dagens anförare, fick därmed en något lättare administrativ uppgift. En grupp med tolv personer är klart hanterbart även i smittotider; frågan var väl snarare hur långt vi skulle traska. Runt hela sjöängen? Halvvägs, men åt vilket håll? Inte ens halvvägs måhända, vilket det så småningom tilltagande regnet gjorde till en lågoddsare. Lättare och ganska ljummet regn i alla fall och inte som under majrundan mycket regn och åt det svinkalla hållet.

⇑ Lyssna och söka genom regn och vind.

Mot Tältholmen, via Midsommarberget och så mot sydväst blev marschordern. Riktigt kladdigt på väg mot hällristningarna och ett lätt duggregn fyllde sakta på i pölarna. Den första blåa kärrhöken lågsniffade över vassbältet, ömsom åt öster, ömsom åt väster. Fast så blå var den inte utan snarare hon- det vill säga brunfärgad. Ett par trastar pinnade förbi; nog var de lite mindre. Taltrast? Rödvingetrast? Säkrast att bestämma den som obestämd. Så, en flock på ett tjugotal sträckande bofinkar. Tältholmen bjöd på just ingenting och vände vi blicken mot öster och spanade av hästhagen och bortom den, blev resultatet ungefär lika imponerande magert.

Oktober är ju normalt en god svampmånad och tack vare den senaste tidens väta och värme blev vi inte besvikna på den punkten under vår promenad. Midsommarbergshagen började med att bjuda på ⇐ scharlakans-vaxskivling; blodröd lyste den som en trafikens stoppsignal och visst stannade vi lydigt och beundrade den vackra svampen.

Uppe på berget började regnet tillta; ytterligare kläder på för dem, som behövde och hade. Spaning över de ganska stora öppna vattenytorna. Sikten var med andra ord inte den bästa, så ivrigt studerande och något argumenterande krävdes för att få skedänder, stjärtänder och bläsänder till just det. Gräsänder och krickor var enklare! Ett tjog tofsvipor drog förbi, men nog var det åt ”fel” håll? Sparvhök och fjällvråk fyllde på rovfågellistan, men någon varfågel, som nyligen rapporterats från området, lyckade vi inte hitta. Nåja, vi hade ju en bra bit kvar att vandra och spana, så ännu inte läge för ”panik”.

Regnet tilltog något och vi sökte så småningom lite skydd under träden på bergknallen bakom Byksberget. Dock var vi senare dit än många andra och de bästa platserna var redan upptagna. Nötkreaturen med den bastanta tjuren och hans harem flyttar man inte på. Det heter ju tjurskallig och kolugn av en anledning!

 

Lundbydiket och sedan Grävlingholmen. Sånglärkor, starar och björktrastar på Åsta-åkern; tamduvor på Åsta-silon, ett dussin enkelbeckasiner for av och an över sjöängen, tre fasaner på nyss nämnda gärde lite längre bort, rödvingetrast över WWF-plattformen, ett halvdussin sävsparvar, en sädesärla samt ett trettiotal steglitser gladde oss och fyllde på dagslistan. Varfågel? Nähä! Rast med risk för utspätt kaffe och lätt fuktiga smörgåsar, men i fält är man ju inte så kräsen. Det smakade trots allt fågel …

Regn och rusk, men SMHI et consortes hade ju trots allt lovat vädermässig bättring framåt sena förmiddagen. Så, vi fortsatte och tyckte nog, att ett fullt varv runt sjöängen var något att satsa på även denna dag. Några ängspiplärkor över maden som brukligt är och så ringde Erik från den nyss lämnade Grävlingholmen: ”varfågel klockan tio från där jag står!”. Jaha, hur översätter vi nu det från vår utsiktsplats? Vad blir klockan för oss? Dessutom sitter den förstås bakom några förargliga vasstrån ur vårt perspektiv. Hittade vi varfågeln? Nej, trots tappert letande. … en bit kvar; vi drar vidare och letar så småningom vidare.

Broholmen nästa! Själv går jag en bit längs ån mot sydväst efter bron mot Klosterbacken för att se hur byggmästare Bäver har det med sin dämmekonstruktion. Kvar, men inte tillräckligt färdigbyggd ur ett bäverperspektiv. Vattnet rinner på ganska bra ovanför toppen på dämmet efter det senaste regnet, vilket i alla fall förhindrar översvämningar på fälten uppströms.

Klosterbacken passerar huvudstyrkan öster om med en minimal utbrytargrupp på två personer, som tar vägen över backen och genom skogen på norra sidan. Vi hittar hagfingersvamp, som ser ut som en liten grupp gula utropstecken i den alltjämt gröna gräsomgivningen. … och minsann sitter den inte där på en gren i slyet en bit ut i sjöängen! ⇐VARFÅGELN! Hösten är kommen, hopp tra-la-la-la!

         ⇐ Hagfingersvamp

      ⇑ Vi dokumenterar stubbläcksvamp vid St Ekhammaren

Regn och rusk, men börjar det inte ljusna lite söderut? Hägring? Kanske!

Vi passerar Gyllingdungen och regnar avtar och slutar!

På ängen har redan många blommor slagit ut, inte precis mandelblom och så vidare, men väl maskros, rölleka och rödklöver. Oktober?

Solen börjar göra allvarliga genombrytningsförsök och vi når Stora Ekhammaren. Någon ropar RÖDHAKE! Vi tassar fram emot det misstänkta buskaget och där sitter den prydligt på en lövfri gren med sin vackra, röda väst. En inte vanlig syn där så här års. Efter regn och rusk kommer förvisso solsken, men även rödhake. Lycka, dubbel dessutom!

Nötskrika bland annat, när vi närmar oss Skesta hage. ⇐Glitterbläcksvamp och stubbläcksvamp tar sig in på den mykologiska listan. Matpaus nummer två och artgenomgång; vi ligger ett par, tre arter efter oktoberrundornas bottennapp på 44 stycken. Jobba på!

 

Runt nordöstra hörnet och mot Hackstakullen och med det senaste tillskottet. Ingen ny fågelart utan en gedigen bänk för trötta skådarben. Hans-Georg Wallentinus, en av våra verkliga veteraner fyllde väldigt jämnt förra året. Insamlingar gjordes med Angarngruppen som mottagare och en bänk till Hans-Georgs blev det. Nu levererad, provsutten och godkänd med officiell invigning nästa vecka. Vännerna från Angarngruppen, StOF och Össeby kyrkokör gjorde det möjligt. Tack!

Solen ser vi nu och då, några ytterligare fågelarter tillkommer och slutsummeringen blev 48 arter. Inte så illa och slutligen på sluttampen hade vi även tur med vädret, ty efter regn och rusk kommer solsken och vissa dagar även rödhake.

Stort tack till Karin för ledning och fotografering! Tack alla för att Ni kom!   /Gunnar Hesse

⇑ Sångsvanflock på inflygning från Utloppet.