– hösttrist med trasttröst

November! Disigt, duggregnigt emellanåt, askgrått fastän vindstilla och alltför milt! Hösttrist väder! Inte det mest inbjudande exkursionsvädret precis och efter viss möda kunde vi slutligen i alla fall räkna in nio deltagare. Novemberrundan brukar i och för sig inte vara någon direkt kioskvältare, men denna dag stod kiosken stadigare än på mycket länge. Stort personfall med andra ord och självaste härföraren själv, Tryggve Engdahl, var tvungen att kasta in handduken. Viss krasslighet och med herr Tegnell vakande över axeln skördade sitt offer. Bildligt talat, Tryggve är okej, men inte helt!

Reservplanen verkställdes och reserven blev undertecknad. Pandemin är ju absolut inte över, men nio personer i en enda grupp kändes ändå acceptabelt. Medsols startade vi vandringen i duggregnet och ambitionen var att vi även skulle kunna avsluta medsols, det vill säga traska sjöängen runt. Målarter förkunnades ambitiöst: tallbit, större och mindre korsnäbb, snösparv, blå kärrhök …

Direkt mot Midsommarberget bar det så av. Vattenytorna, vida av regnandet, låg spegelblanka och tämligen ostörda av fågellivet. Gräsänder, bläsänder och krickor tog sig värdig fram för att ej störa fridfullheten … I stora björken på Grävlingholmen satt en gammal havsörn, första storskrakflocken sträckte mot sydväst (det skulle bli ett par till under dagen), fyra tofsvipor virrade runt innan landningstillstånd utfärdats, de första björktrastarna passerade, kajor även de.

Nöjda med berget tog vi oss ner till låglandet, stannade till en stund på Byksberget och fortsatte sedan mot Lundbydiket med smärre stopp däremellan. Två sånglärkor flög över oss, en dubbeltrast likaså (trasttröst!), en honfärgad blå kärrhök födosökte över sjöängen och fälten på behagligt nära håll och tre enkelbeckasiner vinglade mållöst omkring, som nästan bara de kan. … och där i toppen på Lundbydikets största buske satt minsann en varfågel och spanade ihärdigt. Tofsviporna ovan hittades igen och nu på årstaåkern; en bit därifrån en halvstor flock med fiskmåsar och gråtrutar med varierande åldrar. 23 individer totalt för att vara mer precis.

Nötkreaturen hade i dagarna lämnat sommarbetet och tagit sig hem och efterlämnat ett bitvis ganska prövande kladdigt och småhalt underlag. Inga incidenter dessbättre varken här eller senare, även om en och annan nog var lite på glid nu och då!

Framme vid Grävlingholmen kunde vi med sorg beskåda hur vildsvinen farit fram i sitt födosökande och efterlämnat något som såg ut som en dåligt nyplöjd vallåker. Fjällvråken som snabbt tog sig bort mot Lingsbergsdalen var desto roligare.

Kafferasten, som inte avbröts av speciellt mycket fågelskådande, avnjöts i söderläge på Klosterbacken. Kungsfågel på nära håll var nog njutbarast förutom färdkosten. Därefter bar det av bakvägen på norra sidan av Klosterbacken och genom barrskogen; härligt myggfritt och kanske chans på några ”skogsfåglar”. Ja, några hörde gärdsmyg och så i slutet av stigen hittade någon alert person ett par mindre korsnäbbar på grankottslunch i toppen av ett av de högsta träden där. Helt lätt var inte artbestämningsprocessen: det gällde att hitta rätt plats och kikarvinkel samt luta sig bakåt utan att trilla! Till sist var vi helt eniga: definitivt mindre korsnäbb (hona och hane). ”Värt en omväg”, som Guide Michelin benämner en tvåstjärnig krog!

Som vanligt blev promenaden fram till Stora Ekhammaren tämligen händelselös ur ett ornitologiskt perspektiv. Strax innan, i det stora buskaget, dök en gärdsmyg upp (och dök ner) och så ett trettiotal gulsparvar, som dock visade upp sig betydligt bättre.

Själva Ekhammaren passerades och så närmade sig Skesta hage. En ensam svart ”prick” i en av de största björkarna på sydsluttningen tilldrog sig vår uppmärksamhet. För mig med bara en handkikare blev pricken bara lite större, men de med tubkikare konstaterade snabbt att detta var en ensam rödvingetrast. Trasttröst igen!

Dags för den andra måltiden och därefter artgenomgång. En liten bit kvar till 40 fågelarter, novembermedelvärdet på 37 stycken hade precis passerats och bottennappet på 26 arter från den snöiga rundan för fyra år sedan hade slagits för länge sedan. Fjolårets novemberrekord på 47 tedde sig totalt onåbart.

Vattenytan innan utloppet var helt orört av fåglar. Kanske ett gräsandpar i vassen, men det var nog allt i fågelväg. Inga gärdsmygar i vassen efter utloppet, men så småningom ett halvdussin steglitser nedanför Hackstakullen. Från Asphagen och fram mot Midsommarberget upptäcktes två trädkrypare i granskogen samt en ormvråk mot nordost; den senare dock sedd av bara en person fick finna sig i att bli oräknad i den officiella sammanställningen.

Framåt ettiden var vi åter i Örsta efter att stannat snabbt på Midsommarberget och sedan tågat över Tältholmen. Duggregnet återkom och höstvädertristessen var tillbaka.

Tallbit upptäckte vi aldrig, trots att den hittats av andra under dagen enligt Artportalen. Att vara på rätt plats vid rätt tid fungerade inte för oss i detta avseende denna dag.

Inga nya fynd och slutresultatet för dagen blev därmed 41 fågelarter med dubbeltrast, rödvingetrast, över 300 björktrastar och ett trettiotal koltrastar som deltröst i det stundtals hösttrista vädret. Ett klart tillfredsställande resultat.

Tack för Ni tappra, som kom! Tack till Jon för foton! (Nr 2 och 4)

På återseende i december; och gärna fler än nio!

Gunnar Hesse text och foto. (Nr 1; 3 och 5)