Decembers månadsrunda började lite bistert med minus 10 grader. Å andra sidan var det i det närmaste vindstilla och solen fanns där. Sammantaget ändå rätt så lovande förhållanden. Värden Stefan Paulin bestämde att det skulle bli motsolsvandring i dag.

Redan vid Örsta kunde de 16 deltagarna kryssa några domherrar, blåmesar och talgoxar. Vid infarten till parkeringen gick åtminstone 25 kajor.

Matningen vid Midsommarberget verkade inte särskilt populär i dag. Bara blåmesar, talgoxar  och nötväckor. I träden i närheten hittade vi några steglitser, grönfinkar och en större hackspett. En gröngöling ropade bortifrån Byksbergshållet.

Vandringen mot Hacksta gav inte mycket utöver vacker utsikt mot den helt islagda sjöängen med lågt stående sol och gul vass Vi letade efter varfågel men såg ingen sådan, men väl ett par korpar och en nötskrika långt borta vid Skesta hage.

Utloppet har under hösten bjudit på 100-tals kalasande björktrastar och senast för en vecka sedan ett 100-tal sångsvanar på fälten.  Av detta fanns intet i dag. Utrymt var ordet.

Nästa hotspot var matningen i Skesta hage, som ofta visat sig populär. Men även där var det magert i dag med mest blåmesar, talgoxar och några pilfinkar. En, säger en, björktrast fick vi dock, liksom kaffe.

Sedan var det dags för ljusterapi och pulshöjning genom solvandring mot Klosterbacken. Men fågelmässigt gav den sträckan inte mycket. Varfågeln gäckade oss fortfarande. Den dittills lite magra artlistan lockade oss till stigen på fornborgens baksida. Där brukar det ju finnas lite av varje! Lite av varje blev i verkligheten en större hackspett och några kungsfåglar. Alltid något!

På Klosterbacken upptäckte Stefan en trolig dubbeltrast, men ingen annan fick se den så att den gick att artbestämma. Så den räknas inte in i rundans prestation. Men strax efteråt kom den – varfågeln – flygande över oss. Några fick t.o.m. se den ta en sork lite senare.

Vid Grävlingholmen togs andra rast och genomgång av artlistan. Men det blev lite oroligt. En duvhök sågs först långt bort mot Olhamra, men flög sedan över Åstaåkern och kunde ses fint. Höken skrämde upp en flock med bortåt 80 kajor. Några i gruppen upptäckte dessutom en ensam stare på flykt mot Örsta. Isen i Lundbydammen låg blank, snorhal och betonghård. Stefan demonstrerade hållbarheten genom promenad ut till öarna.

Återstoden av rundan gav framför allt en överflygande ormvråk.

Facit blev 23 arter, vilket i alla fall är något bättre än hittillsvarande lägstasiffran från år 2012  (21 arter) – men då var det faktiskt snöstorm. Föregående år var siffran 41 arter som jämförelse. Min egen hypotes är att det ringa antalet arter denna runda beror på kylan och den massiva isläggningen. Inga änder, inga svanar, ingen örn t.ex.  Sjöängen kändes helt enkelt tömd på arter, men promenaden runt var desto mer angenäm med solsken, nästan vindstilla, hårdfruset underlag och trevligt sällskap. Tack Stefan för värdskapet!

Per Gullberg text. Gunnar Hesse bild.