– nordlig gulärla, mindre hackspett och fjällgäss

Efter en kall men solig och torr april blev det äntligen dags för maj-rundan, en av årets höjdpunkter. Natten hade varit kall med flera minusgrader men redan vid samlingen i Örsta värmde solen och successivt fick lager på lager av varma kläder skalas av. Förmiddagen var vindsvag och den vind som kom framåt lunchtid var sydvästlig och ganska ljum.

Dagens värd var Karin Hendahl som med en blandning av tillfredsställelse och bävan såg hur stora mängder av förhoppningsfulla strömmade till. Antalet deltagare stannade dock strax under 40 och beslut togs att gå i en stor grupp.

Karin hälsade alla välkomna och särskilt några förstagångsgäster. Planen var att gå runt sjöängen medsols; som vanligt med två fikaraster. Dock först en kort (med tanke på skuggig kyla) spaning från Midsommarberget.

Som vanligt började arter prickas av redan från parkeringen: Ett par stenskvättor fanns på det vanliga stenröset och en pilfink på kraftledningen. Vid samlingen hade en gransångare den goda smaken att sjunga sin ”salt, silt, silt, salt” och uppåt Örstaskogen sjöng en svartvit flugsnappare. Annars var fågelsången lite dämpad av kylan men solen värmer snabbt så här års och i Midsommarbergets hage sjöng de vanliga arterna och glädjande nog även en grönsångare. Den höll igång länge och kunde beskådas när den hoppade omkring i björkarna. Kul och årskryss för många.

Midsommarberget – solen värmde ryggarna
Från berget sågs de vanliga änderna och givetvis många grågäss rikligt uppblandade med bläsgäss. På Kustaåkern fanns en väldig flock på uppåt 300 vitkindade gäss. På lerbankarna kring lilla grundet sågs två enkelbeckasiner födsöka ovanligt öppet liksom en och annan grönbena. Bortåt Byksberget kunde man se tjusiga olikfärgade brushanar som vi uppskattade till 15 ex när vi senare passerade förbi.

Långt borta i Lundbydammen simmade två par knölsvanar och hanarna gruffade med varandra. I år verkar knölsvanar delvis lägga beslag på dammen. Tidigare år har de tuffa sångsvanarna kört iväg inte bara artfränder utan även knölsvanarna.

Dags att knalla ner till Byksbergsdungen där spaning gav en ensam ladusvala (ytterligare ett fåtal sågs senare under dagen), skogssnäppa och flera bruna kärrhökar (det verkar finnas två par vid sjöängen). Märkligt nog ingen gulärla att se förrän vi närmade oss Lundbydiket men då en desto mer spännande dylik, nämligen av den svarthuvade nordliga rasen motacilla flava thunbergi. Mycket pedagogiskt spatserade även några ”vanliga” gulärlor omkring helt nära. Lika pedagogiskt fanns två större strandpipare och fyra mindre att jämföra med. Den mindre strandpiparens gula ögonring lyste fint i solen och den störres röda näbb och ben syntes också fint.

På vägen fram till Grävlingholmen, där fikapaus vankades, hördes och sågs en förbiflygande gluttsnäppa och i dammen kunde ett gäng eleganta snatterandhanar beundras parallellt med att fikat avnjöts. Spaning ut på Åstaåkern gav inget utöver tofsvipor och sånglärkor. Förhoppning om ljungpipare kom på skam men en fiskgjuse seglade lågt över plattformen.

Skådning och frukostrast Grävlingholmen

På väg mot Broholmen hördes från dungen bortanför ett svagt knatter av klassisk mindre hackspett-trumning. Då rätt få hörde den var det tur att vi fick en ny chans på Klosterbacken (se nedan).

Bäverdammen beskådades från bron; det ser ut som att bävrarna fortfarande håller dämmet i skick. Från hästhagen efter bron spanades en sparvhök in, flygande över Klosterbacken, med ett byte i klorna. Även en fin buskskvätta satt, som sig bör, i en busktopp.

 

Adam och Eva, Dectyloriza sambucina, blommar om någon vecka.

 

Beslut togs att runda Klosterbacken och passa på att kolla in de knoppande orkideérna av arten adam och eva. På vägen upp fick en deltagare syn på en liten svartvit-randig gynnare i ett buskage. Mindre hackspett! Sällskapet var ganska utspritt men den lilla spetten hade godheten att inte flyga iväg utan invänta alla, så jag tror hela sällskapet fick se den.

De små knoppande adam och eva beskådades på sin vanliga plats. Vi kunde även njuta av hela mattor av vitsippor, begynnande gullviveblomning, vårlök och violer. Karin förevisade även backskärvfrö och nagelört.  Dessutom hittades en skogsödla (Zootoca vivipara) som spelade död när den fångades. Ulric, som är bra på lavar, pekade ut grön spiklav. Rikligt med lavar indikerar god luftkvalité. Bland insekter på Klosterbacken såg vi en liten, kraftigt grön fjäril som Gunnar artade till grönsnabbvinge.

Entita kan vara svår att hitta nu under häckning men ett ex födosökte och lika så en svarthätta. Vandringen fortsatte ner på baksidan av Klosterbacken. Här har länsstyrelsens entreprenör gått mycket hårt fram och fällt mängder av de granbarkborredödade granarna; många av dem jättelika. En sorglig syn och biotopen är något förändrad. Dock sågs på nära håll en svartmes och hördes, som man ju hoppas, sjungande kungsfågel, rödhake och gärdsmyg. Dessutom sjöng glädjande nog en järnsparv långt nere i backen
Klosterbackens vindfälle – Gunnar Hesse info om skalbaggsinventeringen.

Förbi Lingsbergsån gick marschen och vidare den ofta händelsefattiga sträckan förbi Kusta – klockan tickade iväg och takten behövde öka lite. Eftertruppen fick trädkrypare och stjärtmes i Gyllingdungen och över maden såg vi två fisktärnor sträcka åt sydväst. På Kustaåkern fanns fortfarande vitkindade gäss om än kanske bara hälften jämfört med på morgonen. Många hade lagt sig ute på vattnet och där fanns även en stor blandad flock av fisk- och skrattmås på uppåt 250 individer, lockade till grannskapet av en traktor som kombinerat harvade och sådde åkern. Vid Stora Ekhammaren flög två stjärtmesar förbi så alla fick möjlighet att kryssa de näpna små liven. De har ofta setts där och verkar häcka i närheten.

Gullviva (Primula veris), Stora Ekhammaren.  Sprickfärdiga blomknoppar på slånbuskarna vid Lilla Ekhammaren.

Andra-fika togs i Skesta hage och där vi satt sågs sjöängens stationära par av sångsvan nedåt utloppet men de som hoppats på göktyta och rödstjärt blev besvikna. Dock satt lite mat och vila riktigt bra. Karin genomförde sedvanlig artgenomgång som visade 77 arter; något mer än vad vi kalkylerat med men långt ifrån rekordet på 87 från 2015. Många vanliga arter saknades (t ex havsörn, nötskrika, större hackspett mm) så tillskott i listan borde komma på väg mot Örsta.

Två fjällgäss (i mitten) och bläsgäss

Som vanligt fragmenterades gruppen snabbt. Ett tiotal av oss tyckte vi kunde unna oss en sista titt från Midsommarberget och si, det lönade sig! Två lite småväxta gäss med stora bläsar och små näbbar kom simmande vid Lilla grundet. Fjällgäss! Bingo! Nu var det inte helt oväntat – ett par fjällgäss har setts rasta i sjöängen sporadiskt sen drygt två veckor. Men roligt ändå och synd att större delen av deltagarna missade begivenheten. Dessutom hittades en stjärtandhane ute på vattnet och på marken vid Tältholmen två trädlärkor.

Artsumman stannade alltså på 80 vilket är ett bra resultat även för maj. Stort tack till Karin som föredömlig värd för dagen och till alla deltagare som bidragit till en fin dag vid Angarnssjöängen.

Skrivare Tryggve Engdahl Foto Karin Hendahl