– sommargylling förgyllde jubileet

En gång för länge sedan, redan anno 2005, fick dåvarande styrelseledamoten i Angarngruppen Ulf Linnell en idé om att genomföra regelbundna fågelexkursioner för ”daglediga” runt Angarnssjöängen. Efter visst diskuterande beslutade styrelsen att acceptera Ulfs nytänkande och onsdagen den 2 november samma år verkställdes planen med den första månadsrundan levererad. Det skulle bli flera! Varje månad såg en ny runda, Ulf med hustru Margareta flyttade till Linköping, men rundan bestod. I februari 2014 firade vi månadsrunda nummer etthundra med Ulf som hedervärd hedersvärd. Trots första onsdagar med ibland uselt eller rent av uruselt väder, så bet vi ihop och varje månad hade sin runda. I ur och skur, i snöstorm, i regn och rusk samt ibland och inte sällan i strålande väder traskade ett mindre eller större antal hängivna fågelskådare runt sjöängen. Nåja, ibland blev det på grund av vädret en halvrunda eller endast en kvartsrunda, men fåglar och annat såg och hörde vi, vi drack vårt kaffe och hade det allmänt trevligt.

Tiden går obönhörligen på och onsdagen den 1 juni 2022 kom så dagen med stort O (som i onsdag!) och det var dags att fira den tvåhundrade månadsrundan ”på raken”. Vi studerade vädermakarnas prognoser och svävade mellan hopp och förtvivlan. Hur mycket regn skulle det bli? 25 mm eller ”bara” 2,5?

Stefan Paulin, vår månadsrundenestor, tog befälet nere vid vind- och regnskydden, ty regnade gjorde det. Till slut var vi 26 personer, som anslöt. Dessvärre kunde Ulf inte komma denna dag, men hade haft godheten att skicka en hälsning i form av ett kort och kärnfullt tal. Undertecknad framförde talet, som möttes av en varm applåd; på grund av innehållet må jag tillägga. Angarngruppen – runda 200 – Ulf Linnell

De tidigt anlända kunde faktiskt redan uppe vid Örsta beskåda hela arton silltrutar, som intog frukost i den närliggande hästhagen. Morgonstund hade guld i mund för somliga! Tillbaka till rastplatsen och avmarsch mot Tältholmen och midsommarbergshagen. Taltrast, svartvit flugsnappare, ärtsångare och trädpiplärka var nog mest noterbart. Så, inga längre stopp utan tämligen snart var vi uppe på bergets topp och kunde börja att söka av åtminstone den närmaste delen av sjöängen. De med god hörsel belönades med småfläckig sumphöna, andra (förmodligen alla) med diverse änder samt knöl- och sångsvan, trana, mindre strandpipare, skogssnäppa, rödbena och enkelbeckasin (varav en med märklig vit vingteckning).

Uppbrott igen och nu mot Byksberget och i förlängningen Lundbydiket och Grävlingholmen. Väl nere på slättlandet var sumphönan tydligare, därtill sågs gulärla, stenskvätta och ryttlande tornfalk. Sånglärkan slog i skyn sin drill, tornseglarna var många, ladusvalorna något färre och hussvalorna blott tre.

Regnet fortsatte, småhalt var det ställvis och de sällskapliga nötkreaturen leriga en bra bit upp till knäna. Ett strilande jubileum!

 

 

 

 

Framme vid Grävlingholmen och den omtyckta WWF-plattformen hade regnet nyligen upphört och solen börjat bryta igenom. Stefan förkunnade, att kaffe med tilltugg må intagas. Dock hade jag en tilläggsplan i form av två flaskor alkoholfritt bubbel i ryggsäcken. En tillfällig lämplig bar hittades, flaskor korkades ur och alla som så önskade fick i egna dryckeskärl avnjuta de goda dropparna. Vi skålade och hurrade för 200-gångersjubilaren och skickade en tacksamhetens tanke till Ulf för framsyntheten för snart sjutton år sedan. Jag bjöd, medlemmarnas pengar går till ren naturvård!

Även om bubbel- och kafferasten i sig var omtyckt, så tog ändå fiskgjusens nära uppvisning, törnskatan i björktoppen men framför allt smådoppingen i Lundbydammen priset.

 

 

Styrkta av både det ena, andra och tredje fortsatte de flesta vidare på spängerna mot Broholmen och naturreservatets sydvästra hörn. Några få behövde dessvärre redan lämna oss.

Bävrarnas dammbygge vid Broholmen beundrades, buskskvättor besågs, den nu av maskrosor gula beteshagen (fastän ingen betar här längre) beträddes och så var vi framme vid Klosterbacken och dess västra sluttning. Adam och Eva ⇒ var i full blom på sitt sedvanliga ställe, svarthättan och lövsångaren höll konsert, göktytan ropade bortåt Olhamra och inne i barrskogen upptäcktes en liten gärdsmygfamilj på födojakt.

 

Gyllingdungen avlyssnades; ingen gylling och inte så fasligt mycket annat heller. Som vanligt blev också promenaden mot Stora Ekhammaren ganska ornitologiskt händelselös.

… men plötsligt händer det! Stefan med ett par kollegor var redan framme i ekhagen, när jag kom släntrande. Tummar upp och leenden breda som logdörrar vittnade om någonting stort! Härmsångaren, som Tryggve hört i arla morgonstund? Nej, ännu bättre! SOMMARGYLLING, som flöjtade några trevande, typiska toner. Dessbättre höll den på av och an under några minuter, så att alla lyckades kryssa den. Ett strålande jubileum (ja, solen sken fortsatt)! Att sedan härmsångaren ibland sjöng samtidigt, gjorde ju inte saken sämre precis!

Lilla Ekhammaren nästa och dagens andra näktergal. Därefter Skesta hage med rast nummer två och preliminär artgenomgång. Nu kom nya regnskurar, så regnställen på igen för somliga och skydd under yviga grangrenar för andra. Stefan ledde noterandet av sedda och hörda fåglar och summerade snabbt till ett preliminärt resultat på 74 arter, vilket är något över junirundans medelvärde på knappt 70 arter.

 

 

Återfärden till Örsta blev som vanligt en något splittrad historia; mindre grupper och ganska ordentligt separerade. En rörsångare blev enda arttillskottet, vilket gjorde att fågellistan slutade på det ännu mer respektabla 75 arter.

Biologisk mångfald i övrigt då? Ja, blommande växter hade vi gott om förutom de redan nämnda. Blåsuga fanns lite överallt, liljekonvaljen hade börjat blomma, dock sporadiskt, mandelblom, förgätmigej, gullviva med flera. Aurorafjäril, rapsfjäril, citronfjäril och påfågelöga samt ett flertal sjuprickiga nyckelpigor, palpbaggar på nya komockor, vårsollöpare och någon enstaka skogstordyvel fick representera de ryggradslösa.

En fin jubileumsrunda, där sommargyllingen sannerligen förgyllde tillställningen och var själva pricken över jubileums-i:et!

Tack igen till Ulf, som såg till att verkställa sitt hugskott, till Stefan för en givande vandring, till fotografer och alla övriga firare.

Text Gunnar Hesse. Foto 3;4;7;8;9;10. Kerstin Nordenadler 1;2;5;6.