Vallentunasjön

Nittonde gången gillt! Nattsångarexkursionen är även den en etablerad årlig händelse; arrangerad av Angarngruppen sedan 2004. Nu när covidsmittorisken minskat, ansåg vi oss mogna att vara lite mer äventyrliga än under de senaste två (pandemi)åren, då vi endast promenerat och lyssnat vid själva Angarnssjöängen.

Detta år blev det av praktiska skäl en lördagskväll i stället för den sedvanliga fredagsaftonen. Fjorton personer hade förstått att detta är det bästa sättet att just tillbringa de sena lördagstimmarna och tidiga söndagsdito. Samling vid halvtiosnåret på örstaparkeringen med Ulric Ilvéus som färdledare och guide. Planen var att först bege oss till Vallentunasjön för att ”hänga in” trastsångaren där och sedan fortsatt färd till Hagby Ekopark i Täby, Ådalen i nordöstra delen av ”vårt” naturreservat, Tärnan-området för nattskärra och slutligen i traditionsenlig anda Vadadalen. Efter diverse diskussioner och pusslande kunde vi till sist minimera antalet bilar till fem och av begav vi oss.

Efter en kort bilfärd var vi så framme vid ⇑ Vallentunasjön och Väsby kvarn. Parkering nära kvarnen och promenad mot Björkby-Kyrkvikens naturreservat, där flera exemplar av trastsångaren uppehållit sig sedan en dryg månad tillbaka. Inte blev vi besvikna; redan innan vi kommit ända fram, så hördes det kraxiga lätet mycket klart och tydligt.

Efter att avnjutit sångarens sång, var det så dags att återvända till bilarna och styra kosan till grannkommunen tvärs över sjön och ett besök i Hagby Ekopark, där ett antal mindre vanliga sångare huserat under de senaste veckorna. Väl framme möttes vi av en fin näktergalskonsert med två solister på var sin sida om stigen in i ekoparken. Tanken var att sedan fortsätta runt området för att hitta ytterligare kvällspigga fågelarter. Väntan på nästa blev inte lång, för redan efter ett par hundra meter och i vassen mellan vägen och ån kunde vi snabbt identifiera en ⇐kärrsångare och strax därefter en vattenrall, som gav ifrån sig sitt typiska grisläte. Dessa representerade två av kvällens målarter; nu gällde det hitta några av de andra, exempelvis busksångare och gräshoppsångare. Ulrics parabol kom nu väl till pass, men trots ivrigt sökande runt parken, så lyckades vi inte hitta någon av dessa. Däremot gladde oss en morkulla, som gjorde ett par knorrande vändor över oss. Sävsångare hade vi endast ett par stycken, vilket vi nog tyckte var lite futtigt. Under den senaste veckan hade nämligen ända upp till åtta exemplar rapporterats på Artportalen. Näktergalarna var å andra sidan riktigt väl representerade med säkerligen sex, kanske sju, individer runt om i tippenområdet. Slutligen kunde Ulric även hitta en vaktel i riktning mot nordost, där åkermarken tar över och som även de med god hörsel och utan avancerade hjälpmedel kunde registrera.

Hagby Ekopark

Ådalen nästa! Lite trickigare parkering, då officiell P-plats saknas, men det gick bra ändå. Kärrsångare på ett par ställen, en vid 90-graderskröken bortom Ådalen och en i reservatsgränsen nära utloppet. Näktergalen var ljudlig, småfläckig sumphöna hörde vi ett par, rördrommen tutade sporadiskt mot sydväst och sävsångaren sjöng sin röriga sång. Kornknarr, som hörts vid flera tillfällen vid Hackstakullen på sistone, hade dock tagit sångledigt eller helt sonika flyttat på sig. Lättare var det att hitta kaffet och matsäcken, så i god anda samsades vi på och runt Hans-Georgs bänk och stärkte oss inför nästa etapp.

Hans-Georgs bänk

Tärnan är ju ett säkert tillhåll för nattskärran och även denna natt blev vi inte besvikna. Vi gjorde som vanligt kortare uppehåll på ett par ställen längs vägen mot Pukeby. Första stoppet nära Kristineberg ”producerade” tre hyfsat hörbara individer och det andra vid Gamla Harsbro en enda, som dock hade svårt att konkurrera med alla taltrastar och andra morgonpigga, som väckts av det begynnande morgonljuset.

Vadadalen ⇑ blev så (också som sig bör) avslutningen på denna nattsångarexkursion. Äntligen kunde vi upptäcka gräshoppsångaren, men det krävdes Ulrics mackapärer för att verkligen höra den eller dem, ty två var de. Ingen vaktel och heller ingen kornknarr, men med klockan närmande sig halv tre gjorde i alla fall gökottan sin entré.

Det fick bli den värdiga avslutningen på denna nattliga konsert! Stort tack till Ulric för god planering och gott genomförande av en exkursion, som återfunnit sin gamla skepnad!

Gunnar Hesse text o bild