– gladan gladde mest!

Vilken pampig inledning! Redan innan vi hunnit komma i gång vid Örsta cirklade en röd glada på mycket låg höjd över gårdens ekonomibyggnader; arten har blivit allt vanligare här under de senaste fyra, fem åren. Det börjar väl bli för trångt för den i Skåne, så angeläget att finna nya jaktmarker!

Värmeböljan i slutet av juni månad hade nu definitivt ebbat ut och sedan några dagar hade vi begåvats med det traditionella högsommarvädret med klara morgnar och förmiddagar samt regnskurar blandat med solsken under eftermiddagarna. Sådana var nu prognoserna för julirundan. Bra eller dåligt ur fågelskådningssynpunkt återstod att se.

Tryggve Engdahl var som brukligt julirundans ledare och han kunde till slut räkna in ytterligare elva exkursionsdeltagare. Första målarten, dvs den röda gladan, var ju redan avklarad, så vad kunde vi fortsättningsvis hoppas på? Bivråk, söderflyttande vadare, törnskata, den allt mer ovanliga grå flugsnapparen?

Medsolsvarv som det oftast blir och inledd med en liten avstickare över ⇐ Tältholmen mot det oundvikliga Midsommarberget. Hyfsat bra med regn de senaste veckorna varvat med medelhavsvärme hade fått ordentlig fart på växtligheten. Pollinatörsåkern hade rikligt med blommande rödklöver, bitvis dito vitklöver samt större ansamlingar av tistlar och gråbo. Dessvärre lyste några av de andra avsiktligt sådda växterna med sin frånvaro. Vallen öster om stigen mot Midsommarberget var ordentligt tät med hög timotej och redo att skördas. Själva Tältholmen lyste på sina ställen grant blått av blommande stor blåklocka. Floran fick här stå i centrum; fågellivet var minst sagt tillbakadraget.

Inget speciellt uppseendeväckande under promenaden genom midsommarbergshagen heller, så bergets topp nåddes relativt snart. Här blev det genast lite mer intressant. De två spovarna på kustaåkern, som vi redan kunde se med goda tubkikare från Örsta, kunde nu med säkerhet artbestämmas till storspov, särskilt då de också behagat ta sig ner till en lerbank i själva sjöängen. Tre gluttsnäppor samt likaledes tre brushanar och tre mindre strandpipare ökade på listan med sydflyttare. Tofsvipa, grönbena och skogssnäppa tillkom även de. Tornfalk, fiskgjuse, brun kärrhök och återigen röd glada födosökte över vassar och öppna vatten. Gott om gräsänder och krickor; väldigt gott om grågäss (vi uppskattade antalet slutligen till cirka 400 runtom hela området).

Promenad mot Lundbydiket och Grävlingholmen vidtog och under denna kunde vi lyssna till de outtröttliga sånglärkornas vackra sång över åkrarna, studera ett par gulärlor och några fler stenskvättor. En ensam amiral gladde oss också.

 

 

På Grävlingholmen var det lite trångt om saligheten, då den södra sidans nötkreatur intagit densamma och hade föga intresse av att flytta på sig. Deras hemmaplan och de var där först denna dag! WWF-plattformen fick vi dock ha för oss själva, men för säkerhets skull utposterades en kviga av SLB-modell som grindvakt, som så småningom efter slutfört uppdrag släppte ut våra skådarkollegor. Förutom ”kossor” kunde vi även kryssa törnskata och grönfink här. Den viktiga kaffepausen höll jag på att glömma; den ägde definitivt rum här.

Även längs spängerna hade växtligheten frodats och de med kortbyxor fick skrida varsamt fram mellan brännässlor och tistlar samt annan grönska. Äntligen fick vi dock några buskskvättor som belöning. Törnsångare och trädgårdssångare hördes vid Broholmen och strax därefter upptäcktes ett par hussvalor mot Olhamra gård. Ladusvala hade vi redan några få.

Klosterbacken följde med en tur på den norra sidan. Någon sjungande gärdsmyg, taltrast och relativt få myggor noterades.

Nu började klockan så sakteliga närma sig tolvslaget och långt bort i väster började regnmolnen torna upp sig. Färgerna skiftade från olika gråa nyanser till lite småsvart. En ung havsörn kom inseglande och satte i vanlig ordning skräck i gässen, en trollsländejagande lärkfalk gjorde också entré och över Lappdal drog en stor duvhök förbi.

Det planerade andra matstoppet vid Skesta hage blev kortvarigt, för nu var regnet i antågande. Något, som lät som en åskskräll, fast inte redovisades på SMHI:s Blixtvakt-app, fick fart på oss. Bäst att dra vidare och framför allt undvika höga träd.

Återfärden blev därför mest en fråga om att undvika regn och framför allt åska och så speciellt mycket tillkom inte under vandringen mot Örsta och försenad artgenomgång vid rastplatsen.

Åskan blev aldrig av och regnet var tämligen måttligt. Något blöta kom vi så fram till slutsummeringen.

57 olika fågelarter blev resultatet med den röda gladan som otvetydig ”vinnare”. Klart sämre än julimedelvärdet på drygt 67 arter, men något bättre än bottennoteringen på 50 från år 2009.

Inte så fasligt givande, vad gäller insekter heller. Amiralen är redan nämnd, därtill kunde vi njuta av pärlgräsfjäril, kamgräsfjäril, nässelfjäril, några vitfjärilar avseende dagfjärilar. Jag gjorde själv ett kort besök inne i Skesta hage för att hitta den svartfläckiga blåvingen, men tji fick jag. Rikligt med bladlöss på många ställen och därför gott om sjuprickiga nyckelpigor. Några långhorningar såsom ängsblombock och fyrbandad blombock ”sprang” jag också på.

 

 

Stort tack till Tryggve som dagens anförare och till alla andra som deltog och bidrog!

Gunnar Hesse text och foto