Trettonde gången gillt för denna exkursion med fokus på dagfjärilar, men där även plats lämnas för andra insekter, spindlar och växter samt allt annat, som rör sig. Vid parkeringsplatsen utanför Skesta hage hade till sist sexton personer möt upp vid starten klockan tio. Vädret skulle bli högsommartypiskt med ömsom sol och ömsom moln och med (som vanligt) risk för någon eftermiddagsskur.

Dessvärre blev det ganska snart mer av den senare varan än av den tidigare, dvs. molnigheten tilltog med dämpande effekt på dagfjärilarnas flygbenägenhet. Inledningsvis vid intåget i sommarhagen dominerade gräsfjärilarna med luktgräsfjärilen i klar majoritet, men också flera pärlgräsfjärilar och en något senflygande kamgräsfjäril. Snart blev det genast lite intressantare, då en bastardsvärmare upptäcktes vilande i det frodiga gröngräset. Denna fjäril räknas dock inte formellt till dagfjärilarna, men då den har många gemensamma egenskaper med dem, så brukar den tas med i dagfjärilshandböcker. Bastardssvärmarna är inte helt lätta att artbestämma, men efter ett intensivt studerande av fjärilens vingfläckar enades vi till sist om att detta var en sexfläckig bastardsvärmare.

Jens Johansen, som undersökte snart sagt varje intressant buske på väg ner mot hagens rastplats, hittade så en mycket stilig långhorning. Det var en större aspvedbock, som med sina upp till 30 millimeters längd är en av de större skalbaggarna man kan hitta i områden med asp.

Nu närmade vi oss hagens bestånd av backtimjan, som är den primära värdväxten för den sällsynta svartfläckiga blåvingen, Skesta hages stolthet.  Det var dock allmänt dåligt med blåvingar, vilket den tilltagande molnigheten inte bidrog med att förbättra. En ängsblåvinge och några få hed/ljungblåvingar upptäcktes så småningom i hagen, men någon svartfläckig stod dessvärre inte att hitta.

Slåttergräsfjärilen, som blivit allmännare under de senare hittade vi; skogsnätfjäril, ängspärlemorfjäril och älggräsfjäril likaså. Magert var det dock, både artmässigt och individmässigt. Vi hoppades, att vädret kunde skyllas på, men säkra kunde vi naturligtvis inte vara.

Kafferast och artgenomgång med sporadisk, men vacker trädlärkesång vidtog och efter dryga två timmar var det roliga i hagen slut. Några av oss fortsatte, som brukligt är, att även undersöka skogsvägen från Lappdal och norrut mot den så kallade jaktstugan. En helt annan biotop med barrskog och vägrenar med mycket Salix och en del blommande växter.

Här tillkom vitgräsfjäril (typisk för lokalen), rapsfjäril, violett blåvinge, ängssmygare och silverstreckad pärlemorfjäril samt, allra trevligast, en puppa av den vackra tistelfjärilen. Inte alltid den lyckas med reproduktionen i vårt land, så vi håller tummarna!

Skalbaggar lyckades vi hitta flera intressanta. Långhorningar, som tegelbock, fyrbandad blombock och blåbock, flera vivelarter, många bandade humlebaggar och den tämligen sällsynta skulderfläckade gaddbaggen. Ny för reservatet!

En broms med ”jätteögon”, en större poppelglasvinge och en hel del annat smått och gott gladde oss också.

Sexton olika dagfjärilsarter blev resultatet. Lite magert, särskilt jämfört med fjolårets hela tjugosex, men väderförhållandena var å andra sidan avsevärt olika och till årets nackdel.

Gunnar Hesse text och foto

sexfläckig bastardsvärmare

större aspvedsbok

ängssmygare

tistelfjärilpuppa

broms Johan Cavalli