– skräntärna, ägretthäger, storspovar och en hel del annat

Årets vår och försommar var förhållandevis kalla vilket nog drabbade småfåglarnas första-häckning men i slutet av juni kom högsommaren igång med besked i form av en drygt veckolång värmebölja med temperaturer en bit över 30°.  Juli har varit kallare med spridda, ganska varma dagar, mycket blåst och väldigt lite regn. I början av augusti börjar torkan bli påtaglig och många växter har blommat över. Så vad har då årets augustirunda att bjuda på?

Dagens exkursionsvärd, allas vår ordförande Gunnar Hesse, kunde räkna in 20 deltagare vid samlingen i Örsta. En solig och skapligt varm morgon i augusti var det som väntat snålt med fågelläten och inte heller i luften någon stor aktivitet utöver väldigt rikligt med tornseglare.  Nåja, ganska många duvor också drog runt; mest ringduvor men även skogs-dito.

Efter Gunnars presentation av dagens planerade medsols-runda ställdes stegen mot Midsommarberget via Tältholmen. Några enstaka svårbestämda småfågelläten var det enda som hördes men på stigen upp mot Tältholmen satt en stackars enbent ⇐ grön vårtbitare, dvs den saknade det ena bakbenet att hoppa med! På Tältholmen var det också ovanligt tyst och inga trastar fanns att se i hästhagen men i kanten av denna hittade Stefan en lövsångare och i dungen bortåt fågelmatningen fanns en större hackspett.

Även Midsommarbergets hage var tyst utöver lite grönfink-kvitter men på framåt berget flög en vitfågel förbi i rask takt. En skräntärna! Tyvärr ”skränade” den inte och det gick så fort att bara två eller tre i sällskapet hann med att arta den.

Väl på berget trillade arterna in i rask takt. På maderna födosökte minst sex gluttsnäppor, många grönbenor, fyra svartsnäppor, en ensam större strandpipare och en lika ensam brushane. En ung havsörn drog förbi utan större dramatik – det är tydligt att gäss och änder ser att det är fråga om en oerfaren ungdom… Sammanlagt ca fyra hundra grågäss fanns spridda i sjöängen. Flest höll till vid Lundbydiket och Åstaåkern. Tre sångsvanar, ett fyrtiotal gräsänder och ca 25 krickor fanns vid gattet utanför berget och minst sex gråhägrar traskade omkring i madernas grunda vatten. Fyra snatteränder flög också förbi. Dagens första bruna kärrhök, en hane, jagade på låg höjd.

Rätt lugnt med andra ord. Då kom en stor vit fågel flygande från sydväst; ännu en sångsvan var första tanken men snabbt insåg man att vingföringen och halslinjen som ett hoptryckt ”S” skrek ut att detta var en ägretthäger. Pulshöjande men egentligen inte så överraskande. Det blir successivt allt oftare man kan se ägretter vid Angarn och i år är inget undantag.

Rätt nöjda och belåtna kunde vi traska ner från berget i riktning Byksberget. På väg dit kom en liten flock tättingar som fällde i kanten av Byksbergsdungen. De var som bortblåsta trots att man såg precis var de landat! Efter envist letande hittade vi fem väl kamouflerade lärkor med vita ögonbrynsstreck som möttes i nacken, dvs trädlärkor. De såg fräscha ut och var med stor sannolikhet en ung-kull, kanske från häckningen vid Tältholmen?

På Byksberget fanns som sig bör tre-fyra ⇐ stenskvättor; likaledes här en tydligt framgångsrik häckning. Från bergknallen sågs några enkelbeckasiner idka flyguppvisning och en ormvråk seglade högt bortanför Klosterbacken. På väg mot Lundbydiket lades kanadagås till artlistan. Lustigt nog ett par som hade fyra stora adopterade grågåsungar i släptåg. I Lundbydammen simmade många grågäss och några gräsänder. En tornfalk jagade över Kustaåkern, tre tranor kom in för landning från söder och en ovanligt stor flock (ca 60) kråkor flög från Grävlingholmen till Rökarbacken.

Nu började kaffetarmen suga – fikapaus var utlovad vid Grävlingholmen – men först lite spaning över Åstaåkern. Här fanns drygt 30 tofsvipor och något färre starar men inget mer upphetsande än så. Välförtjänt fika intogs kring WWF-plattformen. Tornseglare for pipande runt och ganska många ladusvalor gjorde dem sällskap liksom några enstaka hussvalor. Solen sken och livet kändes rätt gott.

Efter fikat var det dags att marschera den långa och av högt gräs, tistlar och brännässlor ganska igenväxta spången mot Broholmen. I buskarna vid inloppsdiket rörde sig flera buskskvättor, de flesta honfärgade, troliga årsungar.

 

 

Sällskapet sneddade efter Broholmen upp på sydkanten av Klosterbacken och ner på baksidan. Här hittade vi två grå flugsnappare och längre ner i backen hördes gärdsmyg och kungsfågel.

 

Den långa, ofta händelsefattiga, sträckan förbi Kusta var mindre händelsefattig än vanligt. Vi fick nämligen en ny pulshöjare! Ett karaktäristiskt lockrop hördes och två spovar flög förbi sydväst ifrån. De hade den goda smaken att landa på fältet nedanför Kusta så att alla fick se dem fint. Den ena hade rätt lång näbb men inte så extrem som storspovshonan. Alltså en hane, vilket stämmer med att honorna passerat söderut redan för flera veckor sen. Den andra hade förhållandevis kort näbb. Småspov? Nix, den var lika stor som pappan(?) och saknade både mörkt hjässband och ljust ögonbrynsstreck. Alltså en ung storspov. Kul och mycket lärorikt.

Snart dök det dessutom upp en lärkfalk som utan framgång jagade tornseglare. Snart kom också en stor flock tranor som fällde i klarvattnet utanför. Någon räknade dem till 44 ex.

Vid Stora Ekhammaren sågs fler fjärilar än fåglar. Amiral, sorgmantel och påfågelöga samtidigt!

Vid rastplatsen i Skesta hage togs lunchfika med artgenomgång som stannade på 56. Skapligt men som vanligt kunde man förvänta fler arter på vägen mot Örsta. Mycket riktigt kunde knipa plockas in i listan – tre honfärgade fanns i utloppsdammen. Dessutom flög en sparvhök förbi och en sädesärla sprang omkring på dammens leriga kant. En vråk kom seglande från norr och flera av oss fick känsla av bivråk med lätt hängande vingar. Den flög snabbt dalande mot den friska sydvinden och då kan även ormvråken bli lite ”hängig” med vingarna. Alltså artades fågeln till ormvråk. Synd! Bivråk var ju en av dagens målarter!

Vandringen från Utloppet gav inga större sensationer men en liten grupp deltagare hittade en död lövsångare bebodd av en grann dödgrävare. Därtill sågs en snok på väg upp mot Midsommarberget. Kräldjurslistan blev kort men bra! Vad gäller floran var som sagt mycket överblommat men Karin hittade ett tätt och fint bestånd av såväl gulmåra som blåklocka.⇓

Lite avslutande spaning från berget gav en utdelning i form av en ensam honfärgad skedand (i stort sett alla änder är ju honfärgade så här års…). Komna upp till Örsta var alla så trötta att ingen orkade gräva fram vare sig pilfink eller gråsparv så de hamnade märkligt nog utanför listan. Däremot flög en liten flock tamduvor förbi vilket fick bli pricken över ”i”!

Därmed blev dagens artresultat summa 61 vilket är något bättre än snittet (58,5) men en bit från augustirekordet (66, 2017).

En lite blåsig men fin och solig, inte alltför varm, augustidag. Var är bättre att tillbringa en sådan än vid Angarnssjöängen?

Skrivare Tryggve Engdahl. Foto Karin Hendah. Två utan namn Crister Christensen.