– triss i blått!

Från kortbyxor och snudd på tropisk natt till långkalsonger och snudd på nattfrost på tio dagar! Här går det undan i vädersystemen! Vid det vanliga köldhålet mellan Rocksta och E18 visar biltermometern fyra plusgrader strax efter klockan sju på min väg mot Örsta och septemberrundan. Framme vid Örsta har gradantalet ökat med hela tjugofem procent till fem Celsius-grader! Lovande! Septemberrunda, blåhakerunda!? Ingen garanti naturligtvis, men mycket goda chanser!

Halv åtta och dags för samling vid Örsta-stugan. Morgondimman hade skingrats, himlen var (oskyldigt?) blå, solen sken och värmde och gradantalet späddes sakta på. Vår rundenestor, Stefan Paulin, hälsade ett trettiotal skådare välkomna, däribland en av våra mest långväga deltagare någonsin, en ung dam från sydöstra Kina. Sjöängens goda renommé sprider sig över världen!

Rutten skulle bli densamma som brukligt är, dvs. Midsommarberget via Tältholmen och sedan mot sydväst och ett medsolsvarv. Blåhaken utsedd till självklar målart, liksom blå kärrhök, som Kenneth Olausson sett inta natthärbärge kvällen innan, samt kanske någon ”lite udda” vadare.

⇐ Tältholmen var snabbt ”överstökad”, ingenting speciellt där, som pockade på uppmärksamhet. En spillkråka ropade dock långt bott, men hördes bara av en person och föll därmed på grund av vår två-personers-regel.

Precis när vi närmade oss hagen kom ett larm via Band, som kungjorde, att en ängshök siktats vid Lundbydiket. Klart pulshöjande, men Kenneth anade om inte ugglor i mossen, så i alla fall en blå kärrhök ⇑ vid diket, eftersom det var just där, som densamme slagit sig ner för natten kvällen innan. Kontakt med rapportören verifierade Kenneths teori och pulsen gick ner något, men bara något, ty även en blåhök är ingenting att rynka på näsan åt.

Midsommarbergshagen var även den en lågpresterare denna morgon, så tämligen raskt klarades även den av och själva berget bestegs och besegrades. Här var det genast klart intressantare. Långt ute i mittdiksvassen kunde de skarpsynta och tubförsedda snart upptäcka mer än en blåhake ⇓. Sädesärlor trippade runt på dybankarna och intog sin frukost, medan vadarna gjorde detsamma både på lerunderlaget och ute i lågvattnet. Tre kärrsnäppor, dito svartsnäppor, fem större strandpipare, ett femtiotal brushanar blev vadarskörden till sist. Sist, men absolut inte minst, en adult vattenrall! Vår symbolfågel.

Tre sädgäss kom inflygande och fann för gott att ta en paus i sjöängen; änder lyste dock mest med sin frånvaro, endast gräsänder och krickor till att börja med.

Till sist upptäcktes den blå kärrhöken sittandes långt bort på en låg stolpe; begynnande värmedaller (sic!) hjälpte föga att ge oss njutobsar, men observation likafullt! Så trevligt!

Avmarsch sydväst ut, trenne storskarvar passerade i samma riktning, stenskvätta gladde oss vid Byksberget (var annars?), sånglärkor sjöng den sista(?) versen, och så nästan framme vid Lundbydiket morgonens första drama i en akt. In från höger gjorde den unga duvhöken entré. Hittade snabbt sin flygdanspartner i en kråka, som snabbt och förmodligen ofrivilligt gav oss en hissnande balettuppvisning från första parkett. Båda avgick med livet i behåll, ehuru något utmattade, får man förmoda.⇓

Fågelbrist vid diket och kaffetarmspåminnelse underlättade beslutet att fortsätta vandringen mot Grävlingholmen och så blev det. Himlen var fortsatt blå, solen sken allt högre upp och värmen tilltog. Finfina blåhakeobsar, en sävsparv och tistelbesökande steglitser på vägen. Ett par bläsänder, ett tiotal snatteränder och de ”vanliga” sångsvanarna lades till på artlistan från plattformen. Kaffepaus! Äntligen tyckte somliga!

Broholmen passerades, ängen mot Klosterbacken även den och så den sedvanliga turen runt själva Klosterbacken. Sparvhök, kungsfågel och gärdsmyg noterades.

Högre promenadtakt på norra sidan, som vanligt inte så vansinnigt mycket, som ”störde” och sedan var vi redan framme vid Skesta hage. Här fick vi så slutligen syn på en grå flugsnappare, som gjorde sina typiska utfall från en torraka i närheten av vår plats för kaffepaus och preliminär artgenomgång. Vi hamnade någonstans strax över femtiostrecket, men med någon timmes vandring kvar skulle vi väl ändå kunna ta oss över månadens medelvärde på 54 fågelarter.

Redan vid utloppet belönades vi med en skedandshane ⇑ i eklipsdräkt och en ung törnskata.

En liten, och jag menar verkligen LITEN, skogsödla samt en skogstordyvel är därutöver värda att nämna som små bidrag till den biologiska mångfalden denna dag.

Väl i mål, dvs. tillbaka vid Örsta, så blev ändå fågellistan klart acceptabel med 55 arter, dvs något över septembergenomsnittet.

… och himlen var mestadels blå, blåhaken fick vi och blå kärrhöken visade även den upp sig. Triss i blått med andra ord.

Duvhök

Tack till Stefan för väl genomförd runda, tack till Karin (onamnade foto) och Kenneth (med signatur) som bilddokumenterade samt alla andra, som kom, såg och skådade!

Välkomna åter till månadsrundan i oktober! Gunnar Hesse

Törnskata 1k