– grått väder och en liten grå uggla

Väderleksrapporterna inför dagen var skiftande. Prognoserna skiftade mellan kraftigt regn under stora delar av dagen till inget regn alls. Alla institutioner var dock ense om att det skulle vara ordentligt mulet. Det blev ett mellanting, mulet och lite smådroppande men inget riktigt regn vilket vi tackade för.

07.30 samlades dagens grupp om 20 personer vid Örsta-stugan ⇑ och skådandet satte igång direkt. Två blå kärrhökar jagade i sjöängen ⇓. En gammal hane höll till i närmsta delen vilket gav fina obsar samtidigt som en honfärgad fågel jagade i bortre delen.

Kenneth Olausson som var värd för dagen hälsade välkommen och berättade att det varit mycket fint sträckväder dagen innan med sträckrekord både i Sörmland och Östergötland. Det fanns alltså risk för att det som rastat kring sjöängen hade dragit vidare och att vädret nu skulle kunna innebära att fåglarna satt still. En uppmaning var att lyssna extra noga efter bändelkorsnäbb då de hade noterats lite varstans i mellansverige den senaste tiden. En deltagare från Spanien hälsades extra välkommen, de internationella gästerna vid rundorna fortsätter att dyka upp.

Från Örsta och blåhökarna gick vi till midsommarberget via tältholmen ⇑ . Några tamduvor flög förbi, kråkor, kajor och en nötskrika skränade, de vanliga mesarna pratade lite och i sorlet från sjöängen hördes denna morgon kanadagås, grågås, sångsvan och gräsand.

Väl på midsommarberget ⇑ kunde konstateras att det just då inte fanns några vadare synliga i sjöängen. Krickorna födosökte i alla fall som vanligt och gräs- och bläsänder syntes på flera platser. Erik Koppe hörde plötsligt en bändelkorsnäbb trumpeta på avstånd. Tyvärr var det ingen annan som hann med så den kom inte med på dagslistan. Dock fick vi bevis för att de fortsätter att komma in vilket lovar gott inför vintern. Flera trastflockar flög förbi. Mest björktrast men även dubbel- och rödvingetrast fanns med. Gråhäger och havsörn flög förbi, en flock starar satt på elledning och fyra korpar gick på åker nedanför Lappdal, rådjur vid Kusta och ekorre i kanten av midsommarberget dök också upp.

Hösten är svamptid och som tur är finns det i några med Karin Hendahl i spetsen som håller koll på det som växer på backen. Runt midsommarberget finns många arter och denna gång blev det bland annat stolt fjällskivling ⇑ och ostronmussling. ⇓

Från midsommarberget gick vi vidare mot Grävlingholmen med stopp vid Byksberget, Lundbydiket och Åstaåkern. Några rastande ängspiplärkor, sånglärkor, sävsparvar och en tickande rödhake hördes. I ett uppflog av bläsänder fanns plötsligt två stjärtänder med.

Fika på Grävlingholmen, några knölsvanar födosökte, en sothöna simmade förbi och ormvråk hördes. Smådroppandet från ovan hade nu upphört så känslan var att vi nog skulle klara oss från regn i alla fall. Det trillade in lite arter så kanske skulle vi kunna nå upp till medelvärdet för oktober om 50 arter i alla fall? Något speciellt saknades dock men vi hade ju mer än halva rundan kvar.

När vi gick vidare och förbi Broholmen kunde vi konstatera att bäverns dämme nu var borta. Det har inte varit någon bäver där sen i våras så det har nog rensats bort. En enkelbeckasin flög upp och fasan syntes på åkern. Vidare upp i Klosterbacken där första stoppet bland annat gav sjungande gransångare.

När vi så kom till det granbarkborre-angripna området så satte skogens alla mesar igång med att varna. När det är så där intensivt är det antingen någon småfågelätande rovfågel eller uggla de varnar för och oftast är det nog sparvuggla ⇑. Vi spanade men kunde inte se något, så flyttade sig varnandet ner mot sjöängen samtidigt som en tofsmes började locka nära oss. Vi gick stigen ner mot sjöängen, varnandet var nu koncentrerat till ett område uppe på Klosterbacken. Så tystnade det, fågeln hade flyttat på sig men var hade den tagit vägen? Jo när vi kom nästan ända ner till sjöängen så satt plötsligt sparvugglan där. Tyvärr flög den snabbt iväg så bara de som var med i täten av gruppen hann se den ordentligt. Men kul, första gången den dyker upp på en månadsrunda kunde Stefan Paulin berätta.

Blå kärrhök ⇑ och fjällvråk ⇓.

Vandringen vidare mot fika två och artgenomgång vid Skesta hage gav bland annat en ung blå kärrhök till, tre södersträckande fjällvråkar och en större strandpipare. Artgenomgången visade på 51 arter och en bit kvar att gå. Det kändes som om det blivit lite mer fart på fåglarna, vi kunde höra och se både olika siskor och finkar vid Skesta hage så några arter till borde gå att hitta på vägen tillbaka.

Tomt i dammen vid utloppet men några pilfinkar i vassen. I skogskanten innan tornet hördes tofsmes igen, många kungsfåglar var igång och bland dem hördes även en trädkrypare ⇑ som sen även sågs. Eftersom det nu var lite bättre fart så gick vi upp på Midsommarberget igen. Nu fanns det fyra brushanar och skedänder ute i sjöängen. Snatteränder och vitkindad gås upptäcktes också.

På vägen tillbaka till parkeringen kom vi att prata om den svarta rödstjärten ⇓ som varit vid Örsta under några veckor. Kanske kunde den vara kvar? Vi letade men såg först ingenting.  Precis när vi skulle gå så ropade Erik, kolla stolpen, där är den ju! Vilken den förstås var.

Det blev art 59 för dagen. Trots vädret bra med arter alltså. Toppnoteringen för oktober genom åren är just 59 arter så det blev tangerat rekord.

Karin Hendahl fotade människor och växter, Kenneth fotade fåglar och skrev. Välkomna till nästa runda som sker onsdag den 2 november med samling vid Örsta 07.30.