– motsols mot målet!

November och nytänkande; en spännande kombination. November var ju själva helheten, medan dagens ledare, Per Gullberg, stod för det omtumlande nytänkandet. I novemberdysterheten klockan halv åtta kallade Per till samling och förkunnade till allas förvåning: MOTSOLS i dag! Det skulle faktiskt bli mer av den okonventionella varan, men mer därom längre fram, som det brukar heta, då man inte vill tappa läsarna redan efter det första stycket.

Rutten skulle med andra ord fortsätta i nordöstlig riktning efter det att vi väl tagit oss till Midsommarberget via Tältholmen. Ett tjugotal personer plus en jycke (i koppel, naturligtvis!) hade mött upp denna gråa, men förhållandevis varma morgon. Mer än dubbelt så många som under fjolårets novemberrunda, men då var hösttristheten å andra sidan i sitt verkliga esse. Målarter då? Som vanligt spirade optimismen, innan vi satte i gång, så exempelvis blå kärrhök, vinterhämpling, skäggmes och varfågel kunde vi väl ändå hoppas på. Några av oss mjukstartade redan vid Örsta med tre pilfinkar …

Lite kvitter i skogsbrynet, när vi så närmade oss hällristningarna, men inget direkt upphetsande; talgoxar, blåmesar och nötväckor får ursäkta! Tältholmen hade inte speciellt mycket att komma med den heller i fågelhänseende, så stoppet där blev tämligen kort och så fick vi i stället hoppas på Midsommarberget med omgivande hage. Christer, som bar tillbaka en liten trappstege till fågelmatningen (någon illvillig person hade uppenbarligen tyckt att den passade bättre vid Tältholmens grillplats) blev rikligt belönad för sin hedervärda insats genom ett tiotal stjärtmesar. Någon annan i gruppen hörde dem, så den arten blev godkänd och dokumenterad; berömvärda insatser skall uppmärksammas.

Lite nederbörd har vi nyligen begåvats med och det syntes tydligt från bergstoppen;  vattennivån har stigit och vattenytorna därmed klart utökats. (9,12 m.ö.h. Reds anm.) Rikligt med gräsänder och krickor konstaterades; under dagen kunde vi räkna in 150 respektive 200 individer av dessa arter. En enda knipa och en enda stjärtand upptäcktes så småningom och bort mot Grävlingholmen hittades tre vitkindade gäss samt både sångsvan och knölsvan. … och vem satt och tronade i högsta toppen på denna holme om inte en av våra gamla strävsamma havsörnar. Inget nytänkande där minsann!

Så blev det då motsols! Förbi fågeltornet och fortsatt ivrigt spanande och lyssnande efter skäggmes, som både setts och hörts ett flertal gånger på olika ställen under de senaste veckorna. Men icke! Gärdsmygen vid ⇐Asphagen gjorde oss dock inte besviken; dessutom var de två! Tackar för det!

 

 

 

 

Så var Hackstakullen bestigen, uret visade halv tio och dags för traditionellt klockan-halv-tio-kaffe. I alarna nedanför backen tumlade ett tiotal gråsiskor och ett tjugotal steglitser om ivrigt födosökande, men i övrigt var det inte så mycket som pockade på vår uppmärksamhet utöver själva matsäcken. ⇒

Nedför kullen, förbi Hans-Georgs bänk, över bron och till ”andra sidan”. Just då, vem tittade fram, om inte lilla solen?! Stundtals skulle den sedan förgylla vår tillvaro under resten av promenaden. ⇓

Skäggmes i vassen längs med utloppsån? Ge aldrig upp! Flera av oss strök utefter vassen och vattnet fram till dämmet, men inget pschingande, ingenting! Tji igen! Uppe på vallen kunde vi dessvärre beskåda färska angrepp av vildsvin och faktiskt nästan runt hela sjön kunde vi här och där bevittna ordentliga markskador orsakade av deras hejdlösa framfart. Sorgligt! ⇓

Fasaner ute på fältet norrut och därtill en sparvhök, som vissa kråkfåglar hade synpunkter på.

En enkelbeckasin passerade Skesta hage och det gjorde vi också! Ingen fågelmatning att studera ännu (påbörjas om ett par veckor) och alldeles på tok för tidigt för ny kafferast, så hagen passerades med en axelryckning. Nytänkande! Nästa, Stora Ekhammaren! Inget långstopp där heller, så träget fortsattes promenaden mot den stora enen nedanför Kusta. Ett kortare uppehåll för att inspektera den lite större vattenspegeln mot söder.⇓ Gräsänder och krickor, krickor och gräsänder blev resultatet.

Väl framme vid Gyllingdungen upptäcktes en större ”fågel” med vinglande, snabb flykt. Snabbt insåg vi, att det snarare rörde sig om en fladdermus och mer specifikt en större brunfladdermus, som födosökte längs Lingsbergsån. Inte så ofta rapporterad från naturreservatet; blott fjärde fyndet i år enligt Artportalen.

 

Lingsbergsån korsades även av oss och väl över den, svängde vi in på skogsstigen norr om själva Klosterbacken. Myggfritt, men också tyvärr tämligen fågelfritt. Tillskotten här blev i alla fall spillkråka och rödhake.

Nu började klockan närma sig tolvslaget och definitivt dags för den andra kaffepausen och här kom nästa nytänkande från Per. Platsen han valde för denna heliga stund var den av Länsstyrelsen anlagda rastplatsen på östra delen av Klosterbacken med utsökt utsikt över sjöängen. ⇒ Sällan använd av oss under månadsrundorna! Efter måltiden vidtog den preliminära artgenomgången med ett hyfsat resultat artantalsmässigt, medan de lite mer udda arterna fortfarande saknades. Nåja, halva södra sidan kvar att utforska, så goda chanser till förbättring.

Gulsparvar på Broholmen, starar på långt håll mot Rökarbacken och däromkring, bläsänder och snatteränder vid Lundbydammen och slutligen en bofink i grevens tid vid Örsta-parkeringen blev fina tillägg och med totalt 40 fågelarter blev exkursionen något mer framgångsrik ur denna synpunkt än novemberrundesnittet på 37 arter. Därtill fladdermusen samt tre par rådjursöron och ett komplett rådjur på åstafälten. … men var var våra målarter?

Stort tack till Per för en trevlig och lite annorlunda tur!

Nästa runda i början av december och då med sovmorgon! Välkommen klockan halv nio!

Gunnar Hesse text o foto.

1728 ser dig