– med viss örnbrist

Äntligen dags igen för Örnkollen! Det är redan tre år sedan den senaste exkursionen med det temat, därefter förhindrade ju pandemin utflykter med bilsamåkning som krav. För sjunde gången samlades vi till slut igen nära Korallen i Vallentuna centrum för gemensam avfärd i så få bilar som möjligt. Många, flera än vanligt, hade hörsammat kallelsen och därför var det inte helt trivialt att lösa bilpusslet.  Nåja, så småningom kom vi iväg med Hjälstavikens huvudentré vid Hårby ⇓som mål; norrortsleden, E18 och så norrut mot just nämnda reservat.

Vid Hårby stötte vår trogne lokalguide, Dan Henriksson, plus ytterligare ett par personer till. Därmed blev vi hela 24 personer, som av olika anledningar krävde åtta bilar för den fortsatta färden. Innan det var dags för den, mjukstartade skådningen med en ormvråk ⇓ på långt håll i det grådisiga vädret. Domherrar visslade i närheten och snart kunde vi räkna in ett femtontal individer i toppen på en av de största lönnarna i området. Hanarnas röda västar var i stort sett de enda färgklickarna i en omgivning med många nyanser av grått. Sedan blev det genast ännu lite roligare med en på nära håll överflygande råka, som faktiskt var årets första vid Hjälstaviken enligt Artportalen. En ensam grågås drog förbi mot norr och en grann fasantupp hittades uppflugen i ett barrträd på Stora backen ”på andra sidan”.

Nöjda med kråkfågeln (och även de andra obsarna) var det så dags för karavanen att sätta sig i rörelse mot Landsbergaslätten och Biskopskulla kyrkas ⇓ parkering som etappmål. Klockan var snart tio slagen, så det fick bli ett lite längre uppehåll med både fågelskådning och förmiddagskaffe.

En av målarterna för dagen, rapphönan, ⇑ hittades i vanlig ordning ganska snart av någon skarpögd. Som vanligt gällde det att på åkrarna hitta ”jordhögar” med sporadiskt liv i och så var det även denna gång. Att fastställa antalet fåglar var knepigare och buden var flera; slutligen enades vi om sex individer. Grådiset och den tilltagande dimman var besvärande för optimal fågelskådning på långa avstånd. Därtill var det i princip helt vindstilla, vilket sannerligen inte skulle locka alltför många örnar att ta till vingarna. Vi fick koncentrera oss på den mäktiga Örsundsån nere i dalgången. Den myckna nederbörden hade fått den att svämma över sina bräddar och nattkylan hade inte förmått att skapa någon isskorpa. Många gräsänder (upp mot ett hundratal), två knölsvanar och fem sångsvanar kunde räknas in. … men inte en endaste rovfågel någonstans!

Uppbrott igen och iväg mot Rydaladan ⇓ några kilometer bort. Bilarna fick plats tack och lov! Här blev rovfågelsspaningen klart mer framgångsrik; dagens första (och skulle det visa sig sista) örn hittades i ett träd en bit bort. Ingen kungsörn dessvärre, men en havsörn fick väl ändå duga! Kort därefter hittade Ulric Ilveus en rovfågel i en talltopp på behörigt avstånd; inte helt enkel att artbestämma, men till slut enades vi alla om att detta var en duvhök.

Nästa anhalt blev ”Två lador”, ⇓ en känd skådarplats nära Gästre lite längre väster ut från Rydaladan. Här har vi njutit av snösparvar under tidigare utflykter, så varför inte även i dag? Och, jo minsann, en flock på cirka tjugo individer hittades så småningom raskt förflyttande sig söderut. Problemet var bara för oss, som stod på fel sida av ladan inte hann fram i tid och då hade de försvunnit lika snabbt, som de dök upp. Ivrigt eftersök ledde ingen vart! Med hyfsad utdelning trots utebliven kungsörn klev vi in i bilarna igen och styrde kosan mot Torstuna kyrka och nittiograderskurvan strax därefter. Här har man vanligtvis bra förutsättningar för att spana av området kring Gumsbacken, men dimman hade snarare tilltagit än lättat, så här kammade vi noll. Någon enstaka person lyckades dock observera en större hackspett i det närliggande skogspartiet, men bättre än så blev det inte.

Efter en kortare diskussion om nästa etappmål enades vi om att fortsätta direkt tillbaka till Hjälstaviken och försöka hitta de snösparvar, som tidigare rapporterats därifrån. … och kanske någonting annat trevligt också! Sagt och gjort! Innan vi nådde ända fram fick vi i första bilen syn på en rovfågel sittande i ett träd i närheten av Hårbybro. Stopp, fram med kikarna och så lyfte dessbättre fågeln och flög i väg en kort sträcka ifrån oss. Det räckte: fjällvråk!

Snart framme igen vid Hårby och en kortare promenad ner till den s.k. Kokullen, som namnet antyder medför en bättre skådning av delar av den västra delen av viken. Med hjälp av en dam, som kommit före oss lyckades till sist alla i sällskapet kryssa snösparven. Endast sex exemplar här, men det räckte gott.

Sista kafferasten vid kullen och därtill artgenomgång. 23 arter totalt, varav fyra rovfåglar, blev slutresultatet. Havsörnen räddade namnet på tillställningen, lite örnkoll blev det i alla fall, även om majestätet självt (kungsörnen) gäckade oss.

Stort tack framför allt till Ulric Ilveus, sedvanlig örnexkursionsledare, och Dan för en givande dag!

Gunnar Hesse text o bild