– vilket vackert vårvinterväder!

Velande vinterväder i slutet av februari med nattkyla och någon futtig plusgrad (eller två) under dagtid med halkig och svårgången natur som följd. Men så plötsligt händer det! Solsken och åtskilliga grader över noll denna första marsdag (okej, tjuvstart redan dagen innan). Vid den sedvanliga samlingen vid Örsta vid halvåttatiden hade solen redan varit uppe trekvart och kvicksilvret börjat stiga och därmed humöret hos de tjugo personer, som redan fanns på plats. Så småningom blev vi 22 deltagare. Karin Hendahl klev fram och tog befälet och förkunnade, att i dag skulle det bli ett klassiskt medsolsvarv med en liten avstickare mot hällristningarna och Tältholmen som inledning. Dagens första morot utdelades, åtminstone bildligt: första kaffestunden möjligtvis redan vid Grävlingholmen. Det gäller att hålla modet uppe! Dagens givna målart var sånglärkan, som just hade observerats dagen före vid sjöängen för första gången i år.

Avmarsch och ”Avdelning! Halt!” redan nedanför första backen för att studera en blåmes, som intresserat besökte en av våra fågelholkar en bit in i örstaskogen. Resten av vandringen mot Tältholmen blev tämligen händelselös ur ett ornitologiskt perspektiv och det blev inte så vansinnigt mycket intressantare på själva holmen. En korps kraxande uppfattade nog de flesta, medan ett fåtal också hann se den, innan den försvann bakom trädtopparna österut. Det stora trastfältet var alltjämt väl snötäckt och därmed föga lämplig för födosökande. Alltså, noll trastar och även annat.

 

Fågelmatningen vid Midsommarberget är numera och tills vidare en före detta fågelmatning, då vildsvinen nu även givit sig på vår fågelmatare av metall. Deras tänder och betar är uppenbarligen utmärkta konservburksöppnare, så allt är förstört och all mat uppäten. Vi får fundera ut nya innovativa lösningar för att behålla matningen och lura vildsvinen till nästa säsong.

Uppe på bergets topp kunde vi konstatera att restaureringen är avslutad för denna gång. Kron- eller mittdiket är välrensat och breddat, nedanför Midsommarberget har nya klarvattenytor och öar anlagts. För oss fågelskådare ser det mycket lovande ut, nu gäller det ”bara” att rastande och häckande fåglar tycker detsamma, så att den delen av sjöängen ånyo blir en riktig magnet för dem. Vi avvaktar vår och sommar med spänning och förväntan! Istid rådde och därmed inga öppna vattenytor att tala om. Vi fick därför nöja oss med havsörn och ringduva långt i norr, förbiflygande skogsduva, björktrast och större hackspett betydligt närmare samt även några mesar.

Byksberget nästa, där vi träffar Erik Koppe, som redan hört skäggmes och sånglärka. Den förra var dock tyst, medan vi alla var där och sånglärkan började några av oss höra på väg mot Lundbydiket. Väl framme där kunde vi konstatera att mänskobryggan över vattendraget var helt utbytt och att kobryggans nybygge påbörjats. Bra initiativ båda två! Tack!

Fåglar då? Jo, absolut! Tio sånglärkor drog förbi på nära håll (Erik summerade hela 26 exemplar på sin egna lista för dagen), två kanadagäss och 39 grågäss räknades in på Åsta-fälten, tre tamduvor på sitt vanliga silotak, ett par rastande sångsvanar samt fyra knölsvanar på väg mot nordost.

Vi trampade vidare på de delvis nyrenoverade och breddade spängerna mot Grävlingholmen och den utlovade kaffepausen, som nu blev verklighet. Även här ”trillade” ett par för dagen nya arter in: en ensam tofsvipa på åkern mot söder och en varfågel i vassen strax utanför plattformen. Det började ta sig!

Broholmen passerades och kosan ställdes mot Klosterbackens västra flank. Tursamt träffade vi där en person, som på Länsstyrelsens uppdrag arbetar med röjning av sly i området. Behövligt och noterat med tacksamhet. Det lilla området med Adam och Eva pekades ut, så att skonsam slyröjning även kan genomföras där.

Skogsstigen norr om Klosterbacken var fortfarande förrädisk, så det gällde att ta sig fram med omsorg. Alla klarade det, tack och lov, och några begåvades därutöver med domherre och kungsfågel.

Lingsbergsån passerades och den sedan ett par veckor nyanlände bäverns (eller kanske två) arbete kunde beskådas. Blir det månne bosättning här i år? Vi väntar och ser! Fem steglitser i toppen på ett av de högsta träden på Gyllingdungen blev det enda remarkabla på norrsidan, innan vi kom till Stora Ekhammaren och någon skarpsynt person fick syn på en trädkrypare, som energiskt letade lunchmat på holmens träd. Ursäkta, jag glömde, att ett antal spindlar vaknat till liv efter vinterslummern och febrilt kutade omkring bland bruna eklöv och annat livlöst på just Gyllingdungen. Våren är så sakteliga på väg!

Så kom så turen till Skesta hage för en inspektion av fågellivet, en andra matpaus och preliminär artgenomgång. Ingen större tillströmning till fågelmatarna, men den annalkande våren bjuder kanske på andra matmöjligheter. De vanliga var representerade, dvs blåmes, talgoxe, nötväcka, större hackspett (som dock föredrag att hacka på matarens ena stödben!) och domherre. Någon hittade en tofsmes i den närstående granen, men blev tyvärr ensam om den observationen. … och bakom oss hörde en fasan ljudligt av sig. Trettio arter summerade vi fåglarna till.

Tillbakavägen blev som vanligt artfattig. Vi letade gärdsmyg bland vassen, gräsand i det öppna utloppet, gärdsmyg igen i Asphagen och lyssnade åter förgäves efter skäggmesen. Nix blev resultatet.

… men lättmarscherat var det tillbaka, då isen var säkert tjock längs stranden och dessutom försedd med ett par centimeter tillfrusen snö.

Slutligen vid Örsta kom trettioettan i form av en snabb sparvhök och därmed blev dagen något bättre än marsgenomsnittet på 30,9! Långt kvar till fjolårets tangerade månadsrekord för mars på 45 arter blev det dock.

En fin, solig och småvarm dag med trevligt umgänge och fina naturupplevelser!

Hjärtligt tack till Karin för en väl genomförd runda, till Per för foton och rapportering på Artportalen samt alla deltagare, som kom, såg, hörde och bidrog!

Gunnar Hesse text och foto 1; 2; 5; 6; 7; 9; 10; 11. Per Gullberg 3;4;8.