Strålande försommarväder mötte de 41 deltagarna som anslöt till den 212:e månadsrundan. Dagens värd, Gunnar Hesse berättade att rekordet för rundan var 80 arter och genomsnittet 69,9 arter. Juni är statistiskt den näst bästa månaden efter maj när det gäller antal arter och förväntningarna var höga. Gunnar annonserade den traditionella medsolsrundan inte minst beroende på att det hade hörts kornknarr vid Grävlingholmen och härmsångare vid Broholmen. Två arter som inte sjunger lika flitigt sent på dagen. Bäst alltså att försöka passera dessa platser så tidigt som möjligt.

Vid samlingen ⇑ sjöng en hel del arter och inte minst var ärtsångaren igång. En art som skulle höras runt hela rundan, den finns lite varstans just nu.

Första stopp blev Tältholmen. Löv-, ärt- ⇑, och trädgårdssångare sjöng fint men de hade vi även hört tidigare. När vi spanade av fälten hittades rävungar ⇓ som lekte och övade på att födosöka. En vuxen räv som också fanns på ängen vädrade oss och sa troligen till ungarna att skynda att gömma sig. Bråttom fick de i alla fall till den intilliggande skogen.

När vi gick vidare hördes rödstjärt sjunga från en hög gran i kanten mot midsommarberget.

Vi tog oss dit ackompanjerade av rödstjärtens ⇓ sång. När vi kom fram sågs även en större hackspett födosöka i en myrstack samtidigt som en spillkråka spelade en bit bort.

Midsommarberget ⇓ som var nästa stopp innebär att överblicka i stort sett hela sjöängen och då även kunna spana av de fria vattenytorna.

De första sydflyttande svartsnäpporna hade uppmärksammats några dagar tidigare. Skulle även vi hitta några? Jo, två svartsnäppor rastade även idag. Många var sothönsen. Ett par hade fem ungar som de stolt visade upp. Fiskgjuse och brun kärrhök sågs födosöka, sävsångare och sävsparv sjöng för fullt, skogssnäppa sågs flyga omkring och bland änderna var det gräsand, skedand, knipa och kricka som var igång. Försommarspaning från midsommarberget är en fröjd.

Vidare till Byksberget ⇑ där stenskvättan som brukligt var på plats. Två enkelbeckasiner ⇓ flög runt och spelade med sitt säregna läte. Det åstadkoms genom att de spänner ut de yttre stjärtpennorna så att de vibrerar vilken kan ses på nedanstående bild.

Karin Hendahl gjorde oss uppmärksamma på den blommande sjöängen och visade framförallt på ljuvligt blommande vattenblink ⇓ och svärdslilja ⇓⇓.

På vägen mot Lundbydiket sågs gulärla sitta på stolpe och sjunga. Två vitkindade gäss kom flygande och gick ned vid diket. Inte så vanligt att de är i sjöängen så här års. Tänker de stanna tro? Vi lyssnade efter kornknarr men ingen hördes. Vi skulle väl inte missa den? Den måste väl knarra en gång i alla fall?

Men den svek oss inte. När vi var på väg mot Grävlingholmen och det första fikat så satte den igång att knarra. Trevlig som den var så fortsatte den att spela till och från under hela fikapausen. Nytt plattformskryss.

På spången mot Broholmen sågs två små fjädertottar, det vill säga tofsvipeungar ⇓ födosöka ute på Åstaåkern.

När vi närmade oss slutet av spången uppmärksammades buskskvätta samtidigt som det gick att ana att härmsångaren ⇓ var igång och sjöng. Vi kunde sedan parkera oss på Broholmen och njuta av dess säregna sång.

I Klosterbacken upptäcktes en mindre hackspett ⇓. Därefter delade sig gruppen så att ena halvan gick vänstervägval och den andra höger. Gemensamt blev det en del nya dagsarter som fasan, kungsfågel, gärdsmyg, grå flugsnappare och gransångare.

Under promenaden på Kustamaden och förbi Stora ekhammaren tillkom just inget nytt. Mellan Stora och Lilla ekhammaren noterades grön sandjägare ⇓ som parade sig. En skogsödla ⇓⇓ korsade även vår väg.

Vi nådde så Skesta hage vilket innebär andra fika och artgenomgång. Efter räknande och omräknande så kom vi fram till att vi hade 75 arter så långt. Fem upp till rekordnoteringen alltså. När vi gick från Skesta hage upptäcktes en outslagen växt som blev föremål för diskussion om vilken art det var. Tvåblad föreslogs men efter konsultation med Hans-Erik Wanntorp så hamnar vi på nattviol ⇓. Vilken av dem (ängs- eller skogsnattviol) är egentligen för tidigt att säga men troligen ängsnattviol.

Nummer 76 blev näktergal som hördes vid utloppet. Nr 77 blev den mindre flugsnapparen som nu sjöng på sin 23:e dag. Fantastiskt för en fågel som oftast bara stannar till en dag då den passerar sjöängen.

Trots idoga försök så blev det sedan inga fler arter denna dag. Men det var en dag som gav fina upplevelser och observationer i ett strålande väder.

Tack Gunnar för fint värdskap, Stefan för artgenomgång och rapportering i artportalen samt Karin för foton.

Text: Kenneth Olausson. Foto: Karin Hendahl bild 1,4, 6, 7 och 9. Kenneth Olausson övriga bilder. Avslutande bild mindre flugsnappare