Nattsångarexkursion för tjugonde gången

Att projektleda en nattsångarexkursion är ingenting för den som älskar femårsplaner! Var finns de senaste intressanta observationerna av nattaktiva fåglar? Är de inom ett rimligt avstånd från ruta ett, dvs. Örsta i vårt fall? Sannolikheten, att de finns kvar även den aktuella kvällen? Vad tillkommer, när skymningen tar över? … och så vidare! Denna fredagseftermiddag tillkom ytterligare ett stort aber; vid tvåsnåret kom nyheten om en stor brand på Hagbytippen i Täby med stor utryckning från brandförsvaret och tjock rök, som (lyckligtvis för oss) spred sig västerut, snarare än mot Hagby Ekopark åt öster. Denna plats brukar nästan alltid ingå i vår nattsångarrutt, så ännu en parameter för Ulric Ilveus, vår sedvanlige värd, att ta hänsyn till.

Så dags för exekvering av den tjugonde nattsångarutflykten! Vid halvtiosnåret hade elva personer samlats på parkeringsplatsen vid Örsta. Ulric hade förberett en huvudplan med några alternativ uti fall att (se ovan!) och dessutom arrangerat så att Micke Johansson på egen hand skulle ligga några steg (läs någon knapp halvtimme) före oss för att rekognoscera och vägleda. En strålande plan! Tack!

Första etappmålet var tämligen givet, nämligen en favorit i repris från förra året: Vallentunasjöns norra del där även denna juni åtminstone en trastsångare huserar. Planen därefter fick fastställas lite senare. Mot Björkby-Kyrkvikens naturreservat med tre bilar, ett mycket behändigt antal! Parkering nära Väsby kvarn och rask promenad ner till sjön, där för övrigt numera tre vattenbufflar håller till i strandkanten. Trastsångaren hittade vi ganska snart, trots att den inte var lika nära och hörbar som förra året. Härmsångare blev ett trevligt extranummer och därtill svarthätta, sävsångare och naturligtvis näktergal.

Mickes Hagby-rapport var inte överdrivet positiv, så den platsen får vänta. Kärrsångare ja, men också brandsläckande helikoptrar! Södra Fysingen och Hammarby våtmark fick i stället bli nästa destination, då en vassångare rapporterats därifrån ett par nätter innan. Tre näktergalar, två sävsångare och en rörsångare höll konsert; ännu ingen vassångare i orkestern (sagt upp sig och dragit?). Göken gol i bakgrunden, en rördrom tutade dovt i vassen och så överflygande morkulla och lärkfalk. Ulric svepte sin parabol sakteliga fram och tillbaka, men ingen surrande vassångare stod att finna. Nåja, man kan inte få allt och hyfsad utdelning trots allt!

Eftersom vi nu ändå var på väg norrut, så hägrade en flodsångare vid Garnsviken i Sigtuna kommun och därefter nattskärrorna söder om Arlanda i samma kommun. Alternativplanen med de sedvanliga nattskärrorna i Tärnan-området fick strykas. Mot Garnsviken och sökande efter Uppsala Lokaltrafiks busshållplats Fridsberg på dess västra sida. Som vanligt möttes vi först av ett par näktergalars ljudliga sång, vilket i och för sig är trevligt, men eftersom målarten, flodsångaren, är mer lågmäld, var de ”lite i vägen” denna afton. Tack och lov för Ulrics parabol, som även här kom väl till pass och så småningom kunde alla höra flodsångarens typiska symaskinsläte. Åtta vildsvin av varierande storlek strök omkring som mörka skuggor vid vasskanten och nattbussen mot Uppsala (eller var det kanske Knivsta?) passerade utan det minsta intresse från hållplatsockupanterna (=vi!).

Full pott här och så vidare med bilarna (bussen hade vi ju just missat!) mot Starrmossen strax söder om Arlanda flygplats, som är ett känt tillhåll för nattskärror. Väl framme hade det hunnit bli lördag, klockan visade halv ett och försommarmörkt hade det blivit. Vi hann bara stiga ur, så hörde vi två nattskärror tydligt spinnande. Kaffepaus längs vägkanten med mycket speciell underhållning! Inte nog med detta, någon mycket observant person bland oss hittade en fluorescerande grön prick någon meter in i skogen. En stor lysmask, som alls inte är en mask utan en skalbagge och där honan med ett lysorgan på bakkroppen försöker locka till sig en hane. Blott tredje fyndet i Uppland i år jämfört med nattskärrans 131!

Resans höjd- och vändpunkt; nu söderut och hemåt igen. Vi beslutade ändå att försöka med Hagby Ekopark; då vi närmade oss platsen låg rökmolnen tätt kring området och brandlukten tog sig in i bilen. Snabb marsch mot kärret, där nämnde nattsångare brukar befinna sig och trots den nu bekanta ljudkulissen av näktergalssång, så kunde vi så småningom urskilja kärrsångarens imponerande repertoar. Ett par sävsångare och en gök i fjärran därtill och vi fick en fin avslutning på kvällen och natten.

Micke lät meddela, att Vadadalen nu var synnerligen tom på fågelsång. Temperaturen hade raskt närmat sig nollstrecket, vilket klart dämpade fåglarnas sånglust. Ingen Vadadal för oss andra denna natt med andra ord.

Ulric och några andra från vårt skådargäng lyckades sedan ”utom tävlan” på sin hemväg från Örsta höra kornknarren ner mot Lundbydammen och även både se och höra en kattuggla.

Stort tack till Ulric för god planering och gott genomförande av en mycket givande exkursion och till Micke, som kom med många goda råd.

Gunnar Hesse text o bild

Hammarby kyrka