2002

 1967

JANUARI
Eken söder om Byksberget är mycket gammal, men även en gammal
ek behöver hjälp med att hålla undan uppkommande träd. Jämför den här bilden
från 2002 med hur det såg ut 1967. Namnet ”Byksberget” har förresten  inget att göra med byxor, vilket många tror. Istället har namnet sitt ursprung i ordet ”byka” = tvätta. Det var här kvinnorna från Örsta by tvättade sin tvätt.
På den tiden fanns en väg som gick rakt ned till Byksberget från strax väster om
Örsta Västergård.

FEBRUARI
Många år under 1990-talet fram till i dag, så har vintrarna varit förhållandevis varma. Det har betytt, att vattnen närmast dammen tidvis varit öppna. Det här fotot, taget från dammanläggningen, visar till vänster det mittdike som grävdes upp vid sjöns reglering under 1860-1970-talen och till höger den djupdamm som grävdes i samband med den första restaureringen c:a 1984.

MARS
Sångsvanarna patrullerar av sjöängen tidigt under senvintern, för att vara först på plats när isen går upp. Här är två vuxna svanar i området söder om Hackstakullen. Angarnssjöängen har blivit en viktig rastlokal för sångsvan och numera rastar t.o.m. mindre sångsvan en period.

APRIL
Skrattmåsen återvänder till Stockholmstrakten omkring 20 mars,  men börjar bli vanlig först omkring 1 april eller senare. Trots restaureringen  är det få skrattmåspar som får ut några ungar. Vid den här tiden, i början av  april kan man skilja nyanlända och övervintrande skrattmåsar på, att övervintrarna fortfarande har vinterdräkt (utan brun huva). Fåglar som föddes  sommaren innan (betecknas ”2K” i t. ex. rapportsystemet ”Svalan”) har, även om de fått en brun hätta, en svart bård längst ut på stjärten och ibland lite brunt på vingöversidan. Fåglarna på  bilden är vuxna (dvs. minst ”3K”).

MAJ
I maj har de flesta fågelarterna återvänt men en hel del flyttare  är fortfarande kvar. Vattenväxterna har börjat komma upp, men det finns fortfarande ganska mycket öppet vatten. Bilden visar maden vid Grävlingholmen en sen majkväll – i väntan på att dubbelbeckasin och vaktel förhoppningsvis ska spela (maj 2002).

JUNI
För att hålla strandängarna och hagarna öppna, betas de under hela sommaren. En omedelbar effekt av betet har blivit att gulärla åter blivit en vanlig häckfågel runt Angarnssjöängen.

JULI
Sjöängens vatten är mycket näringsrikt och under sommaren gör detta, i kombination med lågt vattenstånd och hög vattentemeratur att växtligheten bli mycket rik. Två arter som är vanliga, t. ex. vid dammen, är dyblad (de stora bladen, diameter ca 3 cm) och (vanlig) andmat. Dybladet finns bara i våra mest näringsrika vatten. Arten har förresten ett lite märkligt latinskt namn: Hydrocharis morsus-ranae, där det senare ordet betyder
ungefär ”grodans död” – kanske för att bladet omedelbart skulle sjunka ifall en groda skulle komma på idén att landa på det.

AUGUSTI
Runt sjöängen finns många minnen från Vikingatid. Även om det inte gick att med båt segla ända in, så har det ändå varit en viktig bygd under denna tid. Inte minst alla runstenar vittnar om detta. Se t. ex. beskrivningen av den nya runsten som hittades i närheten av utloppet försommaren 2002. Bilden visar en liten del av den vackra, hällfasta ristningen alldeles intill Vallentunavägen väster om Åsta. På det utsnitt som
visas finns en ”signering” av stenen: YBIR IAK, på modern svenska Öpir högg (stenen). Öpir var en av den tidens mest namnkunniga ristare med en alldeles egen stil som blev skolbildande.

SEPTEMBER
Om betet fungerat under sommaren, så är det nu ganska avbetat. Kvar står det som nötdjuren ratat. Så här i slutet av september börjar redan höstfärgerna göra sig påminda, speciellt om sommaren varit torr och varm. Bilden – Hagmarkerna nordost om Midsommarberget.

OKTOBER
Dimmorna ligger gärna kvar över sjöängen, medan träd och buskar blir mer och mer höstfärgade. Om det är ett ”rönnår”, så lyser rönnarna röda på långt håll, även sedan alla blad fallit av. Vassarna gulnar och den sneda morgonsolen gör sitt till för att färga hela terrängen röd. Vattenståndet ska nu, om det varit möjligt, ha höjts upp så att det välkomnar rastande änder. Det brukar också betyda att havsörn patrullerar området på jakt efter någon andfågel i dålig kondition. Bilden – Området norr om Midsommar-berget.

NOVEMBER
I november kommer nattfrosterna allt tätare och vattensamlingarnas istäcken ligger ibland kvar hela dagen. Nu har de flesta flyttfågarna dragit bort och istället han scenen intagits av övervintrarna. I Angarnområdet kan det betyda ormvråk, fjällvråk, varfågel och – i utloppsbäcken – strömstare. Bilden – Vattenpuss i skogen mellan Midsommar-berget och Asphagen.

DECEMBER
Naturen väntar på att snötäcket ska lägga sig över terrängen. Den snö som kommer tinar ofta bort. Den här gärdsgården byggdes på 1970-talet, då Carl-Erik Hast var ansvarig för Angarnområdets skötsel. Han såg också till  att det byggdes ett fågeltorn. Björken på bilden har alltid växt fritt från konkurrens av andra träd, därför är den så vid i kronan (ungefär som eken vid Byksberget). Bilden – Skesta hage upp mot vägen mellan Seneby och Vallentuna.

Text o foto: Hans-Georg Wallentinus

Överfört från gamla angarngruppen.se