”Tjuvstart” med storspov

– efter solsken kommer regn!

Efter en av de allra torraste och varmaste junimånaderna någonsin i våra trakter, så kom så äntligen lågtrycken och regnet i slutet av månaden och fortsatte in i åtminstone första veckan i juli. Fräschare och mindre dammig natur, men sönderbrända ängar och miserabla sädesåkrar tar mycket längre tid att reparera. Morgonen började med mulet och lite blåsigt väder samt femton grader. Vartefter klarnade det dock upp och kvicksilvret klättrade ända upp till tjugo grader. Där hade vi några av förutsättningarna för årets julirunda.

Denna juliexkursion brukar (märkligt nog!!) drabbas av många konkurrerande aktiviteter, så Stefan Paulin, rundans härförare och därmed iklädd gul väst, kunde inklusive sig själv endast räkna in sjutton deltagare. Detta att jämföra med junis hela 41 personer, men dock en klar förbättring jämfört med förra årets juli med tolv skådare.

Svarthätta – var?

Inga revolutionerande nya grepp avseende dagens rutt, så via Tältholmen fick det sedan bli ett medsolsvarv runt sjöängen. Innan vi tågade vi iväg, hade naturligtvis de tidigt ankomna redan undersökt både när och fjärran och framför allt upptäckt två storspovar födosökande på en av åkrarna österut. Troligtvis två återvändande honor, som överlämnat familjebestyren i norr åt sina respektive partner! Därtill ett halvdussin brushanar, mängder med grågäss av varierande storlek och ålder samt en lågsniffande och till slut landande gammal havsörn nära lilla grundet (”the eagle has landed!”).

Efter att ha lämnat vägen ner mot Midsommarberget och vikt av in på stigen mot hällristningarna, hördes korpens välbekanta lockrop. Eftersom det inte var lördagsmorgon, så var det inte Naturmorgon på P1 utan på riktigt. Efter att ha lyssnat på en skönsjungande gärdsmyg i kanten av örstaskogen fortsatte vi raskt mot Tältholmen, där både svarthätta och trädpiplärka höll morgonkonsert. Den första ljudlig men svårsedd den andra mindre ljudlig men å andra sidan lättskådad.

Midsommarbergets topp blev naturligtvis nästa längre stopp och här kunde vi med glädje konstatera att trots torkan sjöängen ändå var tämligen välfylld. De vanliga simfåglarna, en mindre strandpipare och primärt fem, sex kärrsnäppor muntrade upp. Det mest oväntade och trevligaste blev dock skräntärnan, som på låg höjd flög rakt över oss. Den hade dessutom den goda smaken att strax innan avisera sin ankomst med sitt typiska, skrovliga lockläte; därmed var vi alla redo, när den faktiskt kom! När sjöängen var färdigutforskad härifrån för denna gång, styrde vi kosan mot Byksberget för fortsatta detaljstudier av området i dess omedelbara närhet. Framgångsrikt det också med både en vuxen och en 1K-gulärla på staketet rakt framför oss samt en svartsnäppa och två gluttsnäppor ute i vattenområdet. Ett par enkelbeckasiner sågs, sånglärkan hörde vi och genom att vända på klacken och blicka söderut upptäcktes dagens första stenskvätta på en staketstolpe.

Dagens lista utökades under den fortsatta promenaden med en tornfalk, som födosökte vid Rökarbacken, tre fiskande fisktärnor, likaledes tre, men sträckande, skrattmåsar (varför häckar Ni inte, här?), hyfsat många tornseglare, en ynka ladusvala och några få hussvalor. Backsvalan lyste dock fortsatt med sin frånvaro!

Framme vid Lundbydiket träffade vi på den södra besättningen av nötkreaturen från Rånäs. Tjuren, det senaste tillskottet där, höll hov med kvigor och kalvar omkring sig. Åtminstone en av dessa var uppenbarligen läskunnig och hade slagit sig till ro på rätt sida om FSO-områdets gräns (se foto!).

 

Klockan var snart tio slagen, Grävlingholmen var intagen och Stefan beordrade ”rast, vila” och kaffeintag. Inte mycket ornitologiskt ”störde” matrasten, men vi njöt av måltid, natur och samvaro.

Någonstans därute sitter en eller två vaktlar

På väg mot Broholmen längst i sydväst kunde vi studera mängden av tofsvipor på årstaåkern och lyssna på törnsångaren. Nämnda holme passerades och ut på ängen mot Klosterbacken kom vi. Någon ropade så plötsligt ”VAKTEL!”, ⇑ alla tystnade (förutom stundtals nämnda fågel), öron spetsades och kupades och till sist kunde alla höra det välkända vaktelslaget. Det var dessutom två exemplar av den, då lätet hördes från två distinkt olika riktningar. Dagens toppupplevelse skulle det visa sig!

Därefter blev den vanliga turen längs den norra stigen på berget. Hans-Erik Wanntorps s.k. IBL-fälla för inventering av trälevande skalbaggar passerades (godkänd av Länsstyrelsen!), lövsångare hördes och äntligen prickade vi också av en grå flugsnappare, som inte lär svälta bland myggorna där. Väl ute på Lingsbergsmaden passerade en framgångsrik sparvhök med lunchmat i klorna. Den vanligtvis händelsefattiga promenaden fram mot Stora Ekhammaren bättrade knappast på sitt rykte denna dag, men ungefär halvvägs fick vi dock alla lön för mödan genom ett par buskskvättor. Precis framme vid nämnda dunge hittades dessutom dagens första (och enda) törnskata!

Klockan hade nu passerat tolv och vi kom fram till Skesta hage, där vi slog läger precis utanför. Lunchdags och även dags för preliminär artgenomgång! Efter att en vattenrall hört av sig summerade Stefan fågellistan till 73 arter. Här var nu Ulric Ilveus och jag tvungna att lämna det övriga sällskapet, då vi hade en uppgift att inventera förekomst av svartfläckig blåvinge i hagen. Detta är ett projekt inom Länsstyrelsens s.k. åtgärdsprogram för fjärilen i fråga, där själva inventeringsarbetet till stor del genomförs av Angarngruppen. Dessvärre hittade vi ingen svartfläckig denna dag heller, så så här långt ser det mörkt ut. Vi jobbar vidare ett par veckor till; förhoppningsvis får den välkomna nederbörden nu fart på värdväxten backtimjan och annat i området.

Resten av turen blev för min del baserad på hörsägen; telefonrapport från Stefan. Pilfink vid utloppet, bläsänder i sjöängen och så äntligen gråsparv vid Örsta ökade på antalet fågelarter till 76, vilket absolut måste anses som ”godkänt”, eftersom maxantalet för juli ligger på 80 och medelvärdet på 67. Toppobservationerna får nog vaktel, skräntärna och kärrsnäppa stå för! … och i den ordningen!

Sedan får vi icke förglömma ett par harar, en hel del dagfjärilar, några få skalbaggar och trots regnbrist även många intressanta växter, som fanns att beskåda och förundras över.

Ett mycket stort tack till Stefan för en fin runda och rapportering på Artportalen och till alla Ni, som kom!

Väl mött igen i augusti!

Text o foto Gunnar Hesse