En berglärka har rastat i betesmarken mellan Byksberget och Midsommarberget från 12 november 2003 t.o.m. 26 mars 2004. I rapportsystemet Svalan finns observationer från 12 november och framåt (se tabellen nedan, punkt 11). Enligt Angarngruppens beräkningar så är det tolfte fyndet i området (om årets observationer gäller samma individ).
Berglärkan vid Angarn. Länkad från Uppsala Ornitologiska Förenings hemsida. Copyright: Håkan Marklund.
Här följer hittills kända observationer av berglärka Eremophila alpestris i Angarnområdet (där ej annat anges är källan Meddelanden från Angarngruppen resp. år.): 1. 1951, 28 november, 1 ex. (Källa: S Lundberg i Flora och Fauna 1953). 2. 1959, 3 maj, 2 ex. 3. 1968, 2 november, 1 ex. (K Johansson). 4. 1973, 10 november, 1 ex. stöttes upp från en stubbåker. 5. 1974, 27 oktober, 1 ex. rastade på en plöjd åker. 6. 1978, 8 januari, 1 ex. överflygande. 7. 1978, 5 oktober, 1 ex. rast. på stubbåker. 8. 1978, 11 november, 1 ex. sträckande mot söder. 9. 1981, 7 november, en flock på 7 ex. flög upp från Örstaåkern. 10. 1983, 1 april, 1 ex. rastande på åkern nedanför Kusta. 11. 1995, 19 november, 1 ex. sträckte mot söder vid Klosterbacken (Svante Söderholm) (Källa: Angarngruppens informationsblad 1996 nr 2.). 12. 2003, 12 november- 26 mars 2004 (136 dagar) 1 hane. Byksberget/Midsommarberget (se rapport nedan) (Källa: rapportsystemet Svalan).
Som synes finns normalt inte någon observatör angiven, men uppgifterna är från de årslistor som är sammanställda genom åren av Kjell Eriksson, ensam eller i samarbete med någon annan.
Utöver dessa fynd finns minst en övrig rapport från Vallentuna kommun: den 26 december 2001 rastade, enligt rapport i Svalan, 1 ex. vid Söderhall (Helge Röttorp).
Från Täby finns följande observationer fram till och med 2003: 1976/77: 5-7 ex. vid Hagbytippen under tiden 20/11 – 12/3 (Gustav Fridzén m.fl.). 1983: 1 ex. Ullnabacken 28/10 (Christer Brostam). 1989: 1 ex. Ullnabacken 23/10 (Hans-Erik Nordin). 2000: 2 ex. Hagbytippen 2/1-11/1 (Mathias Gerdin, m.fl.) 2003: 1 ex.. Ullnabacken 26/10 (bröderna Norrby)
Ovanstående listor är preliminära. Är det någon som vill göra kompletteringar eller rättelser så är ni välkomna.
Senaste nytt om berglärkan på Byksberget
Den 2 mars hade berglärkan vid Angarnssjöängen vistats där i 112 dagar. Den visar fortfarande upp sig på utmärkt obsavstånd på den lilla bergknalle sydväst om Midsommarberget som kallas Byksberget. På eftermiddagen måndag 1/3 fanns den ute på den snötäckta isen mot Lundbydiket eftersom fågelskådare ockuperat berget. Men när vi vandrat därifrån återvände den ganska omgående till sin favoritplats bland stenar och stubbar på Byksbergsplatån.
Själv gick jag försiktigt upp på bergknallens södra sida och kunde under en lång stund studera lärkan på 25-30 meters avstånd både med tub och handkikare. Hela tiden hade den koll på mig. Först verkade den lite nervös över att vara iakttagen. Men efter en kvart började den putsa sig och strax återtog den födosökandet i en mindre grästuva. Snart pilade den iväg till nästa tuva eller barmarksfläck, stannade upp en stund, sökte och fann något ätbart, lämnade lite avföring, kollade upp mig och omgivningen, sedan åter en strandpiparlik rush till nästa grästuva. Fågeln rörde sig i cirkel runt mig med en nästan konstant radie på 25-30 meter – där går tydligen toleransgränsen. Vid bron över bäcken fann den plötsligt ett knippe med bruna fröstänglar och blev kvar där en god stund.
Under hela denna rundvandring var det möjligt att i eftermiddagssolens sken betrakta dräktdetaljer och beteenden. Formen på den svarta ansiktsteckningen kunde närobserveras: den svarta kragen med en liten uppåtgående tapp mitt under hakan, det svarta pannbandet mellan de upp-och-ned-rörliga, men ännu något korta, hornen och den gråtonade kindfläcken nedanför tygelns bakre del (bakom det pepparkornsglänsande ögat). I vissa vinklar var tygeln ett svart mycket smalt streck från ögat och bakåt. Den nästan koniska näbben hade en ljusa gråblå nyans med något mörkare spets. Bröstet ljust och ostreckat men något uppburrade fjädrar i vinden och kylan; några tydliga ljusbruna streck på kroppssidorna.
Det gick nu också – tack vare berglärkans vänlighet att vända och vrida på sig mannekänglikt – att detaljstudera hjässa och nacke som var ”ofläckat brunskära” (se Fågelguiden) och därmed är, som andra redan påpekat, könsbestämningen klar. Naturligtvis tillsammans med den under vintern alltmer tilltagande kontrastrika huvudteckningen med mycket gult.
Stjärten lärklång som väntat och vingarna ljusbruna med tydligt vita fjäderkanter – inte så kontrastrika som på bestämningslitteraturens bilder, men det hör kanske till årstiden. Bakklons längd gick nästan att iaktta, men spåren i snön kunde inte registreras på samma exakta sätt som de är återgivna i standardverket ”Die Ohrenlerche”[dvs. ’öronlärkan’], (Wittenberg-Lutherstadt, 1987, 144 s.) av Rudolf Pätzhold, – en guldgruva för den som vill veta allt om berglärkan i världen.
Efter en timme fick Angarn-lärkan vara i fred för denna gång. Han fortsatte i sin självvalda ensamhet på berget. Vaksam, energisk och tystlåten. Rapporter finns från sista februarihelgen att den idkat skuggsång vid några tillfällen. Och två veckor dessförinnan när jag gick förbi på isen utanför Byksberget utan att få syn på honom, gav han sig tillkänna med ett torrt lockläte i blåsten. Berglärkan på Byksberget verkar trivas både med miljön och fågelskådarna. Så han är nog kvar några veckor till.
Ulf Linnell
Epilog
26 mars blev sista dagen som berglärkan observerades. Tydligen var det dags för avfärd och den fanns alltså inte kvar under Angarngruppens/StOFs första vårexkursion.
Originaltexten är uppdaterad: 2004-09-20. Innehållet är överfört från gamla ”angarngruppen.se”. Länkar o bilder kan saknas.