– kängor eller stövlar, det är frågan!

Regnar, regnar inte, regnar, regnar inte, regnar, REGNAR INTE! En sammanfattning i nio ord av de tre stora väderprognosinstitutens åsikter om onsdagens väder under de senaste dagarna före augustirundan. Med andra ord, med nio andra ord: vi har ingen aning, så vi singlar slant istället! Mycket (mycket) välkommet regn fick vi i juli och inte minst den senaste veckan och även natten mot onsdagen. Vår mätare kungjorde 23,5 mm nederbörd i det avtagande duggregnandet, när jag lämnade hemmet strax före sju på morgonen och styrde kosan mot Örsta. Kängor eller stövlar var en av dagens avgörande frågor. Någon tog beslutet först vid parkeringen och beslutade att ge stöveln en känga och i stället ta just kängorna.

Tryggve Engdahl var dagens härförare och han kunde till sist mönstra in 17 personer inklusive sig själv. Det var något lägre än antalet deltagare de senaste tre åren, då vi haft lite fler än 20 i genomsnitt. Vi får ”skylla på” det svårtolkade väderläget denna förmiddag. Hur som helst så var det en skara med lite höga förväntningar; hade månne nattregnet tvingat ner några söderflyttare. Redan vid Örsta kunde vi bland annat ”pricka av” ladusvala och en av gammelörnarna, som sin vana trogen satt uppflugen i en av björkarna på Grävlingholmen i fjärran.

Så bar det av och återigen bidde det den vanliga medsolsrutten via Tältholmen och Midsommarberget. Hästhagen mot öster var även denna runda en besvikelse; däremot hittade någon skarpögd person en grå flugsnappare i toppen av en björk i skogen öster om Midsommarbergs-hagen. I övrigt inte så rasande mycket upphetsande på fågelfronten, så några av oss valde att också sänka blicken och njöt av den nu tämligen rikligt blommande honungsfacelian ⇓ på pollinatörsåkern. Inne i själva hagen hittade vår svampkunnige Anton den lite säregna gråbrokingen ⇓, en svamp, som stormtrivs bland komockor; sådana finns det dessbättre nu gott om här och var runt sjöängen.

Uppe på bergstoppen gick sedan tubkikarna varma; hur var det med neddimpande vadare? Större strandpipare, gluttsnäppa, svartsnäppa, spovar (oklart vilka) och några förbiflygande ljungpipare blev ändå resultatet förutom de sedvanliga enkelbeckasinerna, grönbenorna och tofsviporna. Skedand och snatterand noterades, en gulärla flög förbi, fyra fisktärnor rastade, en brun kärrhök gästspelade, fiskgjusen kom, ryttlade, störtdök och missade (skrov)målet. Vi får hoppas (för fågelns skull), att lyckan blev större, när den inte blev uttittad!

Nästa planerade stopp blev Byksberget med föga ornitologiskt utbyte (okej, stenskvätta!). Vidare mot Lundbydiket och finkamning av densamma samt årstaåkern. Här hittades några ljungpipare på fältet förutom åtta större strandpipare och ett femtiotal tofsvipor.

Grävlingholmen nästa och efterlängtad kafferast, ty klockan hade nu redan blivit nästan tio. Måltiden blev en lugn och tämligen oavbruten historia med ”endast” tre årsunga sångsvanungar, som ”störde”.

Kort efter uppbrottet kunde vi med mättade magar studera en likaledes mätt(?) huggorm, som ihopringlad som en kanelbulle modell större vilade i våtmarkens höga gräs nedanför spången. Dock fann den för gott att kila i väg efter tag för att söka säkrare jaktmarker (om det just nu verkligen behövdes?!).

Bredvid spången hittade undertecknad en något timidare varelse, en stackmyrepiga, som är en ganska sällsynt skalbagge i våra trakter. Sävsparv och buskskvätta plussade på fågellistan vid södra maden, Broholmen passerades och likaså hagmarkerna framåt Klosterbacken.

Turen fortsatte sedan, som brukligt, på den norra sidan genom skogspartiet med entita och bofink som nya arter för dagen. Samt myggor naturligtvis!

Lingsbergsån passerades och paus anbefalldes strax norr därom mot Gyllingdungen. Den ståtliga fyrbandade blombocken (skalbagge) hittades och framför allt ett par bivråkar, som uppvisningsflög i nordost mot Kusta och Stora Ekhammaren. Stor glädje, åtminstone, vad gäller bivråken!

Så småningom nådde vi just Stora Ekhammaren och där kunde vi alla beskåda både adulta ⇓ och juvenila ⇓ törnskator samt även en enstaka törnsångare ⇓.

Skesta hage bjöd på måltid nummer två tillsammans med artgenomgång, som i sedvanlig ordning avbröts av ett intressant tillskott till fågelartlistan. Lockrop hördes, var det kanske rödstjärten? Kenneth övergav oss tillfälligt för spaning bland snåren och återkom med ett leende och besked om gransångare. Roligare än rödstjärt (ursäkta!)!

Den fortsatta promenaden gav inga initiala tillskott till LISTAN, men ytterligare en törnsångare vid Hackstakullen gladde. Så småningom kunde dock kärrsnäppa läggas till, då de tappra skådare, som ännu en gång orkade bestiga Midsommarberget, belönades med sagda fågel i två exemplar, som nu rastade vid Lilla grundet nedanför berget.

Det blev slutligen ändå ett hyfsat digert resultat avseende fåglar med 60 olika arter, som överstiger medelvärdet för augusti med ”hela” 1,4 enheter.

Dessutom njöt vi av många växter, svampar, dagfjärilar, nattfjärilar, ett par rådjur, en orm (njöt??), några skalbaggar och social samvaro.

Trötta och nöjda tackade vi Tryggve, som framgångsrikt ledde och Kenneth, som likaledes framgångsrikt fotograferade.

Snart är det september och dags för blåhakespaning. Vi ses då, hoppas jag!

Gunnar Hesse text o foto 1 – 4; 9. Kenneth Olausson foto 5 – 8; 10-14.

BuskskvättaVitaxfly