– i blåhakens tid

Så är det dags för blåhake! I alla fall pekar dagens värd Stefan Paulin ut blåhake som målart för septembers månadsrunda. Vi är inalles 26 deltagare som samlas i vackert sensommarväder. Men äventyret börjar faktiskt redan på väg mot samlingsplatsen. ⇐ Där riktas tuber mot gåsflocken låångt borta. Stripgås! En ljus solitär bland alla grågässen och troligen en ny art för de flesta, i alla fall vid Angarnssjöängen. Det börjar lovande!

Rundan tar annars som så ofta sin början vid Tältholmen, men där finner vi inget nämnvärt. Några större hackspettar, bofinkar och blåmesar tas till protokollet. Det är vid Midsommarberget ⇒ som arter börjar trilla in på allvar. Många änder vid de nyskapade holmarna – gräsänder, snatteränder och krickor i större antal och knipor, bläsänder och skedänder i mindre. Minst 100 tofsvipor, men annars få vadare, endast några enkelbeckasiner och brushanar. På Lilla grundet sitter minst två stenskvättor. Brun kärrhök syns jaga över vassarna.⇓

På väg mot Byksberget får vi en flock med steglits.

När vi närmar oss Lundbydiket kommer första larmet om blåhakar i ett buskage. De flesta får nog en skymt av dem redan där, men bättre blir det bort mot Grävlingholmen. Många fina obsar av både blåhake och stenskvätta som alternerar på stolpar och trådar. Förmodligen en av de bästa månadsrundorna på länge när det gäller att se blåhake!

Från Kokullen ⇑ (i dag med ko) ropar en omtänksam skådare ”nötkråka över skogen på andra sidan sjöängen”. Alla hittade nog inte den i hastigheten, men några av oss såg i alla fall den flaxande kråkfågelns silhuett strax över trädtopparna. Några få hann till och med se den i tub när den satte sig en kort stund i en tall. En andra ovanlighet!  Framme vid den s.k. Triangeln kan vi se stripgåsen betydligt bättre än inledningsvis. Några påstår sig dessutom se en fiskgjuse långt bort åt Vallentunahållet (vad har de för slags ögon??).

Som brukligt dricks det kaffe på Grävlingholmen, ⇑ och i dag utan alltför mycket störande avbrott och med gott om värmande sol. På staketet kring södra maden hittar vi åtminstone tre unga törnskator, och på Falkholmen både gulsparv och sävsparv. Långt ute på Åstafältet sitter buskskvättor i vegetationen. Kanske var där också någon blåhake. Kring en kvarvarande vattensamling på fältet springer sädesärlor. Motljus och daller försvårar obsarna här, så de blir inte så väldigt njutbara.

Klosterbacken nästa! På vägen dit hoppar en blåhake omkring på spången alldeles framför gruppen. Myggälskarna tar stigen på fornborgens skuggiga baksida, mygghatarna håller sig ute i solen. Tillsammans får vi ihop mindre korsnäbb, steglits, gärdsmyg, kungsfågel, koltrast och ormvråk.

⇐ (Vedlår att hämta ved från till Klosterbackens grill.Reds.anm.)

Som vanligt händer inte så mycket mellan Klosterbacken och Stora Ekhammaren. En fasan läggs till listan. Åtminstone ett 20-tal ladusvalor är på flytt. Långt bort, i riktning mot utloppet uppenbarar sig en tät flock med stare, troligen mellan 500 och 1 000 ex. Hur ofta ser vi en sådan stor flock?

En insektsjagande falk ses på långt håll, och visar sig senare vara två och bestäms till lärkfalk.

Vid Skesta hage ⇐ blir det kollationering. Dittills har 51 arter har uppenbarat sig, att jämföra med medeltalet för en septemberrunda på 54. Under kollationeringen visar sig en fiskgjuse betydligt närmare än tidigare. Den fångar en fisk, och uppvaktas direkt av en havsörn som dock verkar ge upp försöken att sno fisken.

Nu gäller det att skärpa till skådandet under resten av rundan. Fram till Midsommarberget kan vi räkna in både vattenrall, storskarv och spillkråka. Ja, då är vi på medeltalet! Upplösningen av gruppen har här gått långt, men vi eftersläntrare jagar vidare, och kan kassera in tamduva, skogsduva och pilfink före slutet. Det blev alltså inte så tokigt, vare sig när det gäller antal arter eller ovanligheter. Och så fick vi ju så fina blåhakeobsar och vackert väder!

Tack Stefan för en fin runda och rapportering i Artportalen, och Gunnar Hesse för bilderna! /Per Gullberg