– oktoberrekordet åkte (all världens väg)!

Den fördröjda sensommaren tackade för sig förra veckan och brittsommaren förefaller bli inställd i år. Det första höstregnet värd namnet blev vi begåvade med under sistlidna tisdag och därmed ordnades den första goda förutsättningen för en givande månadsrunda den sedvanliga första onsdagen. Regnet slutade under förnatten (vi i södra Täby fick hela 21 mm under dygnet) och vid halvåttatiden, när vi samlats vid örstastugan hade molntäcket börjat lätta och så småningom bröt solen igenom och himlen blev blåare och blåare. Vinden var västlig och tilltagande särskilt i byarna, vilket kanske minskade lusten hos flyttfåglarna att dra iväg. Ytterligare goda förutsättningar för en givande skådardag med andra ord.

”Vi” blev så småningom hela 36 personer plus två (kopplade) hundar; en riktigt bra skara. Kenneth Olausson ⇒ var dagens värd och inledde med att redogöra för vårt nya koncept med dels en verklig runda som vanligt, dels en avkortad variant för de som av olika anledningar inte hade möjlighet att traska runt hela sjöängen denna dag. Vänstervarv påbjöds med helomvändning vid Grävlingholmen för dem, som föredrog miniversionen av rundan denna dag. Stefan Paulin hade åtagit sig att leda den gruppen.

Vi var inte ens ur startgroparna, när en frukostletande blå kärrhök ⇑ över åstaåkern ropades ut. Därutöver några av de sedvanliga ”trivialarterna” runt Örsta, men en dag som denna är alla numerärt lika i krysstatistiken. Kenneth redogjorde för övrigt om siffermålen (maxantal arter i oktober 59 stycken och medelvärde 50) och målarter (varfågel, fjällvråk, blå kärrhök, stäpphök osv.). Nog pratat, mot sjöängen via hällristningsstigen, Tältholmen och slutligen Midsommarberget. Dagens första flock med sträckande bo- och bergfinkar passerade oss över pollinatörsfältet; det skulle så småningom bli ett femtiotal individer av båda arterna. Den första ägretthägern skymtades nere i vassriket och även en mot sydväst flyttande fjällvråk.

I övrigt var promenaden ner mot midsommarbergshagen tämligen händelsefattig ur ett ornitologiskt perspektiv, men väl inne ibland björkar och tallar började det bli mer givande. Elva stjärtmesar ⇒ stressade omkring bland träd och buskar långsamt förflyttande sig mot väster; en svartmes gav sig till känna och en något mer sansad tofsmes ⇓ visade upp sig fint på en grangren. Några kungsfåglar, en trädkrypare och en taltrast kompletterade den fina inledningen på midsommarbergsvistelsen.

Uppe på berget riktades tubarna mot vattenspeglarna, vassarna och vadsomhelst, som kunde verka intressant. Med hösten nu ankommen på riktigt hade vadarna i stort sett rastat färdigt i sjöängen. Fem kärrsnäppor kutade runt vid Lilla grundet, 94 (varken fler eller färre!) tofsvipor kom inflygande för en lite längre paus och tre enkelbeckasiner flög runt till synes utan någon plan. Änderna var mer väl representerade, men inga häpnadsväckande antal. Krickorna var talrikast med 137 individer, gräsänderna knep silverplatsen med 97 och bläsänderna bronset med 50 exemplar. Snatterand, skedand och knipa fanns även de på plats, men var klart färre till antalet.

Ägretthägern hade nu blivit tre till antalet och därmed lika många som sin gråare släkting. Rovfågelslistan kompletterades successivt med fler blåhökar, ytterligare två ⇐ fjällvråkar, sparvhök, duvhök, ormvråk och havsörn.

Byksberget blev nästa kortare anhalt med tre stenskvättor ⇑ på nära håll. Tre paparazzoer ⇑ tog tillfället i akt och lade sig platt på marken för undvikande (?) av upptäckt och bästa fotoläge.

På väg mot Lundbydiket och så småningom Lundbydammen kunde vi avnjuta både fladdrande sånglärkor och ängspiplärkor och det fick bli preludiet till en av dagens höjdpunkter. I första vattenspegeln bakom Lundbydiket upptäcktes en honfärgad salskrake ⇑, vilket faktiskt blev det första höstfyndet i reservatet. I övrigt mest gräs- och bläsänder, sothöns och nötkreatur i området. Dags att fira salskraken med kaffe och dopp, så mot Grävlingholmen bar det av med blott ett kortare stopp i blåhaketriangeln. Där fanns dock varken blåhakar eller annat intressant att hämta, så ett par sträckande gråtrutar fick duga, innan kaffeholmen togs i besittning, lä söktes (så gott det gick!) och kaffe intogs.

Efter vila och energipåfyllning delades så gruppen upp i en något större, som fortsatte rundan och en något mindre, som vände på klacken och tågade långsamt tillbaka.

 

 

Klosterbacken nåddes utan större avbrott för fågelspaning. Upp mot den sydvästra delens ”topp” och spejande mot skyn och ner mot kärret och det mesta däremellan. Erik Koppe hittade en ⇐ varfågel, som på lite högre höjd och god fart drog söderut; några hann med, men inte alla. Kenneth ville inte vara sämre, så hann kontrade med en eftersläntrande ladusvala, som dock hann försvinna bakom trädridån, innan vi andra hann sätta kikarna mot skyn. Ensam observatör gör ingen svala (hur duktig man än är), så den fick enligt våra regler om ”minst två personer om varje art” endast inta Kenneths lista. Svalan får dock här ett hedersomnämnande. … och Kenneth också!

Uppe på åstoppen fann jag sommarens sista (?) rapsfjäril lojt förflyttande sig bland markvegetationen. Tämligen välbehållen, men orken och livsviljan var definitivt på upphällningen. På norra sidan av berget fylldes fågelartlistan på med gransångare och gärdsmyg.

… och så dagens stora och glädjande överraskning: spången över Lingsbergsån var under reparation. Den har blivit allt skraltigare den senaste tiden, så många nya friska plankor där uppskattades mycket och en tacksamhetens tanke (kanske fler?!) sändes virtuellt till Länsstyrelsen. Tack igen!

 

 

Den vanligtvis ganska händelsefattiga promenaden mot ekhamrarna och Skesta hage lösgjorde sig från sitt ok och bjöd på en pilgrimsfalk ⇒på nära håll. Munterhet följde! Dessutom en varfågel, som hade den goda smaken att sitta (tämligen) stilla på en staketstolpe, så att ALLA kunde beskåda den. Därmed var den norra sträckans rykte klart förbättrat!

 

Skesta hage nästa med en vårtbitare kompletterande den mycket magra insektslistan samt ny matrast och preliminär artgenomgång. Vi hade nu redan klart passerat oktoberrekordet på 59 fågelarter och med tur och skicklighet hade vi en god chans att passera 70-strecket. Bara att jobba på! Precis då arträkningen var avslutad kallade Stefan från Byksbergsdungen, där han upptäckt minst en talltita. Den är inte alls vanlig i reservatet, så den observationen var extra trevlig.

Vidare mot utloppet, förbi Hackstakullen och sedan längs med den södra transportsträckan, som låg helt i skugga och dessutom bjöd på ordentlig motvind, särskilt i byarna. Det krävde också viss uppmuntran och den bjöd slutligen en brun kärrhök på. Ny art för dagen och därmed fastställdes listan med fågelarter till hela SJUTTIOEN arter och således tolv arter rikare än tidigare bästalistan. En alldeles utmärkt runda med salskrake och pilgrimsfalk som toppobservationer.

Stort tack till Kenneths fina ledarskap och till fotograferande Karin Hendahl, Dan Henriksson, Jesper Högberg och så Kenneth förstås samt till alla som deltog och bidrog till en fenomenal oktoberfest.

Text Gunnar Hesse. Foto Karin Hendahl 1; 4; 11.  Jesper Högberg 6; 15. Dan Henriksson 3; 8. Gunnar Hesse 2; 13; 14; 16. Kenneth Olausson 5; 7; 9; 10; 12; 17.