Ja, utbrast vi, tranan är kvar. Den första tranan i Angarn i november månad någonsin! Häftigt, eller? Låt oss ta det från början.

Det hade regnat i stort sett i två dygn i sträck innan det var dags för månadsrundan. Lämpligtvis upphörde regnet samtidigt som de 19 medverkande personerna skulle trampa ut på rundan men det var gråkallt. Gunnar Hesse, dagens värd informerade om att månadens rekord var 47 arter, medel 37 och botten 26. Eftersom vi redan hade cirka 15 arter vid start så borde vi i alla fall klara bottenrekordet. Gunnar meddelade också att vi skulle gå medursrundan och att ett alternativ till kortare runda därmed också erbjöds. Medan vi samlades kom en första flock storskrake, en med gråtrut och en med gäss överflygande. Det skulle bli fler.

På vägen ned mot Midsommarberget var det som om det pågick en filminspelning med fåglarna. Tystnad verkade vara pålyst. Det kan vara väldigt tyst ute så här års. En havsörn satt i alla fall i den vanliga björken på Grävlingholmen och kunde beskådas från vägen. På väg från Tältholmen upp till Midsommarberget så blev det i alla fall lite rörelse på småfåglarna. En snösparv flög omkring och lockade, några kungsfåglar födosökte i enarna och en nötväcka verkade irriterad över att skådare invaderade midsommarskogen.

Blankvattendammarna utanför Midsommarberget kändes till en början tomma och grå. Det enda som sågs var några födosökande knipor. Gräsänder hördes så det fanns mer sjöfågel någonstans men de ville inte visa sig. Snösparven fortsatte dock att flyga omkring och locka så alla kunde öva på det karakteristiska lätet. Så upptäckte Roland Sjölander en kricka som kom ut ur vassen. Den smet dock in igen så ingen annan hann se den. Erik Koppe upptäckte tre stjärtänder som på långt avstånd flög snabbt mot sydväst. Tyvärr såg ingen av oss övriga dem. Lite senare upptäcktes även en enkelbeckasin som bara en person hann se. Skulle det nu bli en sådan där dag? Regeln säger ju att två personer måste se eller höra för att arten ska räknas. Vi kom på att vi skulle leta efter den ensamma tranan som nämndes inledningsvis vilken direkt hittades på samma ställe i skogskanten vid Lilla lappdal där den varit den senaste veckan. Storskrakar, björktrastar, säd- och kanadagäss flög förbi.

När vi gick vidare mot Byksberget kändes det som om temperaturen krupit ner någon grad till så det var skönt att röra på sig igen. Vid Byksberget flög några småfåglar upp. De var tysta men när vi fick bild på dem och de började locka så kunde vi konstatera att det var ⇐ängspiplärkor. Vidare mot Lundbydiket kom en fågel flygande vilket snabbt gick ned på åkern. Någon kunde se vita kanter på stjärtfjädrarna, sånglärka borde det bli då. När den flög upp igen kunde alla konstatera detsamma. Den följdes sedan av tre sånglärkor till. Trana och ⇐ sånglärka gav en sekund lite känsla av vår. Knölsvansfamiljen var kvar i dammarna utanför Grävlingholmen där en efterlängtad frukost intogs.

 

 

När vi fikade konstaterade vi att korna fortfarande var kvar. Samtidigt såg vi en bil köra ned till grinden vid midsommarberget. De satte nog upp fållan för att kunna lasta korna så när detta publiceras lär de ha åkt hem till ladugården. Korna har det kletigt i sjöängen nu så de kommer nog uppskatta värme och torrare underlag.

Ett trettiotal sångsvanar ⇓ flög förbi men ingen mindre sångsvan fanns med. De brukar komma förbi lite senare men det är nog inte många dagar kvar tills den första ses nu.

På väg vidare mot Klosterbacken kom tre kanadagäss flygande med en hälften så stor vitkindad gås ⇓ i följe. Det är intressant att så här se Europas största gås tillsammans med en av de mindre och därigenom verkligen konstatera storleksskillnaden.

I Klosterbacken verkade det också pågå filminspelning så tyst som det var. Den enda som tog till orda var en gärdsmyg som började varna när vi klev in i dess annars så fridfulla revir. Till vår glädje kunde vi i alla fall se att de nu röjt ordentligt med sly i området.

Vandringen utefter Kustamaden blev som det ofta är en lugn historia. När vi kom till Stora ekhammaren upptäcktes starar och björktrastar på åkern nedanför Lappdal. Här liksom på andra ställen hade den senaste stormen fällt stora träd.

Lite senare så flög plötsligt en ljus fågel ned på fältet. När vi närmade oss för att se vad det var så flög en varfågel upp och satte sig fint på en stolpe. Kul, det innebär då troligen att  varfågel nummer två intagit sitt vinterrevir. Det brukar finnas två i sjöängen. En som har revir från utloppet till Stora Ekhammaren och en som har revir från samma ekhammare till Södra maden.

 

 

 

Fika nummer två och artgenomgång i Skesta hage. Sammanräkningen gav 41 arter dittills. Sex arter till behövdes för att tangera rekordet. Kändes svårt men det är inte över innan vi är tillbaka på parkeringen.

På väg ut från Skesta hage sågs en flock med gäss. Grågäss, art 42. Även dessa hade en ensam vitkindad gås i sällskap. Sen hände inget nytt men vi hade en halvtimme kvar som vi kunde lägga på ett sista försök från Midsommarberget. Nu fanns det plötsligt några bläsänder i frivattnet (43). Så kom då krickan äntligen fram så fler kunde se den (44). En ormvråk upptäcktes över södra skogsranden (45). När det började bli dags att gå till parkeringen kom en flock vitfåglar till över oss och denna gång var det både gråtrut och fiskmås (46). Vi nådde inte ända fram men det får ändå betraktas som ett bra resultat utifrån regnvädret innan och gråvädret under turen.

Tack till Gunnar Hesse för fin ledning och foton samt till övriga deltagare som gjorde detta till ännu en bra dag vid Angarnssjöängen.

Kenneth Olausson text, foto med fåglar. Gunnar Hesse foto utan fåglar.

PS Så var det då det här med tranan, den borde inte vara här nu. Vi får hoppas det är en frisk trana som bara tar det lite lugnt men risken är väl att den är skadad eller sjuk och därför kommit på efterkälken. Känns inte riktigt bra med de ensamma eftersläntarna. Vi får hoppas den snart drar vidare. DS