Under ett ärende fick jag och min man syn på en ormvråk som hastigt lyfte från en slagen hare på Senebyåkern, alldeles invid vägen. Vilken chans, vilka bilder det kan bli, tänkte jag! Nej, nej, sa min man. Av erfarenhet fattade han direkt… Det där har vi inte tid med, sa han. Några kurvor senare föll han till föga. Så vi vände hem igen och jag hämtade kameran. Vi får se när jag kommer, sa jag och åkte tillbaka och parkerade bilen med bra sikt mot haren genom den öppna sidorutan. Njöt i fulla drag. Och skön temperatur var det ute också. Det är lite som att spela på Lotto. Kanske blir det vinst den här gången. Hopp, väntan, tålamod. Men också ren lyx att inte göra någonting för en stund.

Först hände ingenting. Ormvråken satt på sin utkikspost i en träddunge. Åkern var nysådd och haren var död. Sen kom en kråka. Och sen kom kråkans kompis. Försiktigt hoppade de fram i zig-zag mot bytet och mig. Sen kom en skata. Och sen kom skatans hela familj. En var spejare och spatserade ända fram till haren och tittade noga. Så nu var det befåglat värre i närheten av haren. Då tyckte ormvråken att det var dags, och lämnade sin utkikspost. Den landade på åkern men blev genast bortjagad av kråkorna. Och alla skatorna försvann. Ormvråken satte sig istället på ett stenröse och jag hann ta några bilder. Sen flög den bort med kråkorna efter och återtog sin plats i träddungen. Där satt den och väntade och här satt jag och väntade. Vid en nysådd åker och en död hare. Men när solen gick upp igen var haren borta. Nästa gång kanske.

På andra plats kom Ola Asteman.
Här följer hans berättelse.

Vi som fotograferar regelbundet vid Angarnsjöängen är oftast ute efter att fånga fåglar och andra djurarter på bild. När Kenneth Olausson efterlyste miljöbilder från Angarnssjöängen bestämde jag mig för att det kunde vara intressant utmaning att ta en annan typ av bilder.

Sagt och gjort, den 20 oktober gick jag runt Angarnsjöängen och dokumenterade olika biotoper. Jag hade egentligen tänkt börja tidigt på morgonen men regnvädret den dagen gjorde att jag tog bilen tillbaka till Vallentuna och väntade ut regnet med en stor kopp kaffe på Espresso House

Jag lägger upp några bilder från dagen. Det var mulet och tråkigt ljus. Jag undvek att dra upp kontraster och mättnad i bilderna för att bilderna skulle ha lite mer dokumentär karaktär.
Börjar med Klosterbacken.

Lingsbersdalen.
Här har jag gått upp en bit i dalen och fotograferar ner mot sjöängen. Spången
över lilla ån ligger precis till höger om ekdungen

Stora Ekhammaren.
Det finns mycket att fotografera inne i själva ekhammaren. Men jag tycker att
det här perspektivet var fint med lite höstfärger. Det syns att det är mulet och
tråkigt ljus.

Skesta hage.
Jag älskar Skesta hage. Där kryper jag ofta omkring på marken med min kamera
och dokumenterar småkryp. Vad passar då bättre än en bild på ett gammalt
träd. En viktig biotop för insekter. Jag klagade inte på att lite blå himmel.

Hackstakullen.
Här har jag vandrat upp på kullen och fotografer bakom träden ut mot
sjöängen. Det är sällan jag tar mig tid att göra den lilla avstickaren men det är
mycket vackert därifrån.

Midsommarberget.
Sista uppdraget för dagen var att ta bilder vid Midsommarberget. Här finns det
många olika biotoper och vackra vyer att välja bland. Jag tycker det är kul att
kunna dela en bild av tallskogen även om det inte bildmässigt är det mest
spektakulära i området.