Ett 40-tal personer mötte upp när den första innekvällen för säsongen anordnades. Temat för kvällen var: Hur går det för Sveriges fåglar och hur vet vi det? Svaret gavs av Martin Green från Svensk Fågeltaxering vid Lunds universitet som åkte upp till Vallentuna enkom för att berätta för Angarngruppens medlemmar om hur det står till bland fåglarna i Sverige. Martin om någon vet hur det står till utifrån hans livslånga fågelintresse och genom att han är en av de som sammanställer resultaten från de olika typer av fågelinventeringar som genomförs varje år. Ur materialet skapas prognoser om hur många par som häckar i Sverige samtidigt som resultaten ger underlag för att visa på trender. Allt samlas i årsrapporter (https://www.fageltaxering.lu.se/resultat/arsrapporter). Vart sjätte år summeras det totala läget när det gäller samtliga häckande arter i landet tillsammans med ett urval av de övervintrande och rastande arterna. Detta som en del av den rapportering som görs till EU inom Fågeldirektivet, en rapportering där varje medlemsland rapporterar statusen i det egna landet.

Underlaget för de svenska resultaten kommer från olika typer av inventeringar som genomförs över hela landet. Här ingår: standardrutter, punktrutter, kustfågelrutor, nattrutter, sjöfågelrutter och sjöfågel höst och vinter. Till detta läggs även resultaten från sträckräkningen vid Skanör-Falsterbo och ringmärkningen vid Ölands södra udde. Tillsammans ger detta ett bra underlag för att ha kontroll och kunna varna när större avvikelser sker inom fågelområdet. Den nuvarande regeringen har dock sänkt anslagen betydligt för miljöskydd vilket gör att både svensk fågeltaxering och länsstyrelserna fått mindre anslag vilket i sin tur kommer påverka detta arbete negativt.

Hur går det då för fåglarna? Allt beror förstås på vilken tidsperiod som avses. Om vi tittar i ett långt perspektiv från 1850 och framåt så vet vi att:

 Antal fågelarter ökar.

Vi har fått 35 helt nya häckande arter och två helt nya underarter under tidsperioden. Sju arter har vi förlorat, men ytterligare fem har ”varit ute och vänt”. Det vill säga, försvunnit en tid för att sedan återkomma. Invandringstakten har varit densamma hela tiden, drygt två nya arter per årtionde. Bland de senaste tillskotten märks arter som vitstjärnig blåhake, ägretthäger, toppskarv, trädgårdsträdkrypare, svarthakad buskskvätta, brandkronad kungsfågel, tajgablåstjärt och svarthuvad mås. De som har försvunnit och ännu inte återkommit är svartbent strandpipare, tofslärka, mellanspett, blåkråka, lunnefågel, svart stork och stortrapp.

Antal häckande fågelindivider minskar.

Bilden nedan visar antal miljoner häckande fågelpar i Sverige vid fyra tillfällen under de senaste 48 åren.

Det är många saker som påverkar antalet häckande fåglar i landet. Bland dessa är omvandlingen av landskapet till följd av jordbruk och skogsbruk samt ett förändrat klimat sannolikt de allra viktigaste. Då en väldigt stor del av våra fåglar är flyttfåglar som spenderar stora delar av året utanför Sveriges gränser är det givetvis också betydelsefullt vad som händer under flyttning och övervintring.

Om vi sedan tittar på Sveriges 259 häckande arter under perioden 1980-2018 så kan vi enligt bilden nedan se att 41 % av arterna ökar, 33 % minskar, 11% är stabila, 6 % okänt hur det går, 5% fluktuerande och 4 % osäkra.

Jämför vi det med den senare delen av perioden, 2007-2018 så blir det annorlunda. 22% ökar, 29% minskar, 35% är stabila, 1% är okända, 6% är fluktuerande och 7% är osäkra.

Det går generellt sämre för arter som huvudsakligen lever i kallare klimat.

Medan det går generellt bättre för arter som huvudsakligen lever i varmare klimat.

Annat som påverkar hur det går för en art är förstås vinterklimatet. Vid riktigt kalla vintrar finns det arter som till exempel kungsfiskare och som nedan gärdsmyg som då får det riktigt besvärligt.

En annan sak som påverkar häckningsframgång och överlevnad för en hel del arter är tillgången på gnagare. Gnagaråren går fortfarande i cykler men topparna har på senare år varit klart sämre än tidigare vilket riskerar att försvåra för arter som har gnagare som viktig del av födan. Nedan en bild över hur lavskrikan påverkas utifrån hur stor gnagartillgången är.

Det här är förstås bara några enkla anteckningar från en mycket gedigen, omfattande, intressant och stimulerande föreläsning. Martins kunskap är fantastisk och han levandegör metoder och statistik på ett mycket bra sätt.

Vill du veta mer om hur inventeringarna går till, resultat med mera så läs då på Svensk Fågeltaxerings utmärkta web-plats (https://www.fageltaxering.lu.se)

Nästa innekväll sker 6 februari då titeln är: Hur går det för växterna i Sverige? Mora Aronsson är föreläsare. Den tredje innekvällen sker den 7 mars då ämnet är: Hur går det för insekterna i Sverige? Mattias Jonsson är föreläsare. Mer information om detta och andra aktiviteter under 2024 hittar du löpande i programmet som finns under fliken Aktiviteter.

Foton: Rolf Andersson, föreläsningsbilder Martin Green, text Kenneth Olausson