Bild 1 Samling vid Naturrum. Växtexkursion den 13 januari? Jodå, lördag morgon klockan tio fanns 11 trädskådare på plats vid Örsta-parkeringen för att med Bo Eknert som guide botanisera bland träd och buskar i snö.
Vinterskådning av nakenträd – inga blad alltså! Det gäller att iaktta växtplats, trädets form och storlek, växtsättet, skottens och knopparnas placering och utseende, fröställningar eller rester av sådana, löv och nedfallna frukter på marken, barkens utseende med mera.
Vi inledde med att studera en kanske åttio år gammal, troligen planterad parklind med åtskilliga av fröställningarna (små, runda ”nötter” med stödblad som flyghjälp) kvar på grenarna. Parklinden är en hybrid mellan skogslind och bohuslind och kan bara bli till om bägge ”föräldrarna” finns på samma plats samtidigt, det vill säga parklindarna kommer ofta från plantskolor.
Bild 2 Studie av fröställningar på parklind vid Naturrum. Bosse räknade upp de olika ädellövträden: Lind, lönn, ask, alm, bok, avenbok, fågelbär och ek innan vi stegade vidare till en skogslönn, som vi kunde känna igen på att knopparna sitter en på var sida om en tredje mittenknopp i ändarna på skotten. Någon tysklönn träffade vi inte på. Den har lätt att sprida sig, kom till Sverige på 1700-talet och vinner mark bland annat i Stockholmstrakten. Tysklönnens fröställningar, ”näsorna” och skotten är dödligt giftiga för hästar som äter dem. Plataner, som man kan se exempelvis i Paris, är inte släkt med lönnar.
Bild 3 Knopp på skogslönn vid Naturrum. Tredje trädet blev en sälg med spetsiga knoppar. Tvåbyggare, hanblommor och honblommor växer på olika träd. Sälgen är viktig för den biologiska mångfalden, har högt naturvärde och bör inte röjas bort. Den blommar tidigt till fromma för diverse pollinatörer. ”Glassträdet” sa någon. Sälgen förekommer både som buskar och som träd och står ofta med flera stammar tillsammans. Barken på en äldre sälg är skorpig med rödbruna sprickor. De yngre exemplaren har slät bark. Sälgen angrips ofta av röta som gör att den knäcks lätt.
Bild 4 Sälg vid Örsta. Därefter en asp som är en vild poppelart, den enda i Sverige. Ljusa, blanka stammar, spetsiga knoppar. Många rotskott, ofta kan en dunge bestå av en enda individ. Ringbarka huvudträdet och vänta tills beståndet dött om du vill få bort det, räkna med att inte bara huvudträdet dör!
Bild 5 Gruppen mitt bland rotskott från asp med skogsek i bakgrunden. Vid Grillplatsen.
Det vanligaste ädellövträdet i Stockholm är eken. Vi studerade knopparna på en skogsek. De sitter i ett kluster i topparna på skotten. I Sydvästsverige finns bergek som blir mindre och yngre än skogsekarna. Skogsekens ollon sitter på långa skaft men bladskaften är korta. På bergeken är det tvärtom! Ollonen sitter dessutom oskaftade som i druvklasar på bergeken. Skogseken är ett av Skandinaviens största träd. Ollonen kommer inte förrän trädet blivit mer än 40 år gammalt. De äldre träden fäller löven på vintern, vilket inte bergeken gör.
Mängder av arter trivs på ekar. De är mycket viktiga för den biologiska mångfalden, både som levande, döende och döda.
Bild 6 Vårtbjörk vid grillplatsen. Så kom vi fram till en björk. Björken hör till de triviala lövträden, alltså inte de ”ädla”. I söder hittar vi oftast vårtbjörk. Glasbjörken är vanligare i norra Sverige. Vårtbjörken trivs där det inte är så fuktigt. Känn på årsskotten, så märks ”vårtorna” som knagglor. Glasbjörken trivs däremot bra där det är blött. Dess skott är mjukludna.
Hängbjörk och även ornäsbjörk, som har flikiga blad, är varianter av vårtbjörk, medan fjällbjörken är en variant av glasbjörk.
Bild 7 Studie av vårtbjörkens skott. Vid en trojka av små träd fick vi nu ett litet läxförhör som vi klarade galant: Ek, lönn och asp stod på samma kvadratmeter och utgjorde en pedagogisk övning i artbestämning av nakenträd.
Av sorbus-arterna fann vi rönn, men ingen oxel. Rönnarna blir ofta mindre än oxlarna som kan bli ganska stora träd. Rönnen växer både som buske (betas gärna av älg, rådjur och harar) och som träd. Rönnbären kan hänga kvar i trädet på vintern, men de äts gärna av trastar och andra fåglar. Knopparna är håriga och spetsiga. Barken är slät och grå. Det finns många asiatiska, odlade rönnarter i Sverige men bara en vild.
Nu var det herr och fru En som vi tog oss en titt på. Enen är också den en tvåbyggare. Honträdet har enbären som tar tre år på sig att mogna. Hankottarna faller av på våren efter pollenspridningen och syns inte på vintern. På enar kan man finna kikbär, som inte är några bär utan galler i vilka larverna till den allmänna engallmyggan bor.
Bild 8 Gruppen i sällskap med fru och herr en vid Tältholmen. Enar är vintergröna och tål kyla väl. I fjällen kan enar bli mycket lågväxande. Det är genetiskt betingat. Flyttar man en sådan en längre söderut så fortsätter den ändå att växa lågt.
Bild 9 Vidare mot Midsommarberget. Vi tog oss fram över den betespräglade, ljusa, luckiga skog som Midsommarberget erbjuder och som påminner om 1800-talets lövskog före den agrala revolutionen som lett till dagens täta skogar. Stor förändring har skett på de senaste 200 åren!
Bild 10 Öppen, luckig skog vid Midsommarberget. En buske, rundhagtorn, hade både egna löv och några lånade asplöv att visa upp. Dessutom tornar, som är något annat än taggar. Bägge sticks dock! Taggar, till exempel rostaggar, är en sorts utskott utan kärlvävnad.
Bild 11 Rundhagtorn vid Midsommarberget.
Bild 12 Rundhagtornens tornar.
För att beskåda några rostaggar gick vi över till ett par nyponrosor med några nypon sittande kvar. Man kan skilja på nyponros och stenros med hjälp av frukterna. På Nyponros är de mjuka och kala. Stenrosens nypon är stenhårda och har långa skaft, längre än nyponet! Nyponros är den vanliga vildrosarten i Syd- och Mellansverige.
Bild 13 Nypon och taggar från nyponros, Midsommarberget.
En annan buske, där vissa grenar skalats kala från bark, hade rester av bärklasar kvar på grenarna. Det var en druvfläder med kraftiga, rödaktiga knoppar på de nya skotten. Druvflädern är giftig, blommar gulgrönt och har röda bär på sommaren. Den äkta fläderns vita blommor gör man saft av. Bären är svarta, men dem ser man inte på vintern. Ett artningsknep, dock förstörande, är att titta på märgens färg hos en avbruten kvist. Vit eller brun? Om den är brun så är det en druvfläder.
Bild 14 Studie av druvfläder vid Midsommarberget. En fråga som vi försökte besvara var: Vad är det för sorts träd som står ensamt nedanför Byksberget? Vi var flera förutom Bosse som tyckte trädet såg ut som en vildapel på håll, men vid närmare granskning fann vi inga bevis i form av nedfallna kart, gamla löv eller annat. Frågan bordlades till våren.
Bild 15 Diskussion vid träd som vållade huvudbry.
Bild 16 Återtåg. Klibbalen var lättare att arta. Hanhängen och honkottar fanns kvar i massor. Svartbrun, sprickig, tunn bark som flagar. Fuktig växtplats passar klibbalen bra. Hanhängena utgör välkomna tidiga ”vårblommor” för pollinatörerna. Gråal har slät, vitgrå bark och är sällsynt i Stockholmstrakten men finns i fjällen där den är så kallad pionjärart (snabbväxande art som är först på plats för att naturligt återbeskoga en kalyta), och i Västsverige. Klibbalen kan bli rejält hög medan gråalen ofta är lägre.
Bild 17 Klibbal vid Midsommarberget.
Sista trädet innan vi tog fika i vindskydden blev en getapel, eller vägtorn som den också kallas. Släkt med brakved. Växer som buske eller träd som kan bli åtta meter högt.
Bild 18 Getapel vid Midsommarberget.
Ute på Grävlingsholmen visste Bosse att det fanns hägg, men det blåste kallt och var isigt på spängerna så vi valde att hoppa över den promenaden.
Bild 19 Studier vid getapeln vid Midsommarberget.
Bosse jobbade på Stockholms Universitet, med Bio/Geo-programmet i 25 år innan pension. Nu leder han kurser på Senioruniveristetet istället. T ex Botanik, en kurs med fyra föreläsningar och fyra heldagsexkursioner som börjar i februari, för dem som fyllt 65.
Text: Annika Johansson. Bild 1, 2, 7 och 9: Roffe Andersson. Bild 16 och 19: Annika Johansson. Övriga: Kenneth Olausson.
Nedan artlista över träd/buskar som sågs. Träd/buskar inom parentes diskuterades men observerades inte.
1) Lindar
- Parklind Tilia × europaea
- (Skogslind Tilia cordata) (small-leaved lime)
- (Bohuslind Tilia platyphyllos) (large-leaved lime)
2) Lönnar
- Lönn Acer platanoides
- (Tysklönn Acer pseudoplatanus)
3) Sälg
- Sälg Salix caprea
4) Asp
- Asp Populus tremula
5) Ekar
- Skogsek Quercus robur
- (Bergek Quercus petraea)
6) Björkar
- Vårtbjörk Betula pendula
- (Ornäsbjörk Betula pendula var. Dalecarlica)
- (Glasbjörk Betula pubescens)
- (Fjällbjörk Betula pubescens var. Tortuosa)
- (Dvärgbjörk Betula nana)
7) Sorbus
- Rönn Sorbus aucuparia
- (Oxel Sorbus intermedia)
8) En
- En Juniperus communis
9) Hagtorn
- Rundhagtorn Crataegus laevigata
- Trubbhagtorn Crataegus monogyna
10) Rosor
- Nyponros Rosa dumalis
- (Stenros Rosa canina)
11) Fläder
- Druvfläder Sambucus racemosa
- (Äkta fläder Sambucus nigra)
12) Al
- Klibbal Alnus glutinosa
- (Gråal Alnus incana)
13) Rhamnus
- Getapel Rhamnus cathartica
- (Brakved Rhamnus frangula)
14) Hägg
- (Hägg Prunus padus)