Den 5 juni 2004 stod helt plötsligt en rödspov på en dybank nära den stora
banken med stenar på väster om Byksberget. Klockan var sex på morgonen. Jag och
Göran Forsberg var på plats. Troligen kom rödspoven in precis då, eftersom den
omedelbart efter det att vi fått syn på spoven började sova. Efter 20 minuter
började den födosöka, främst på en stor bevuxen bank 150 m bort. Spoven flög vid
några tillfällen oprovocerat kortare sträckor och vid ett tillfälle en längre
tur förbi Byksberget. Den flög även vid några tillfällen då den mobbades av
skrattmås, men kom hela tiden tillbaka till banken. Vid ett tillfälle stod den
på en dybank på 50 m bort.

Bild saknas

Rödspoven vid Angarn. Länkad från Uppsala Ornitologiska Förenings hemsida. Copyright: Olof Jansson.

Vi misstänkte nästan omedelbart att det rörde sig om en rödspov av rasen islandica, genom nyansen hos den röda färgen och den röda färgens utsträckning på huvud, hals och kropp samt bandningen på flanker och buk. Jag uppfattade benen som korta när den flög, men var dock inte säker på hur mycket som stack ut bakom stjärten, särskilt som vi inte såg den rakt från sidan. Näbben föreföll också kort i jämförelse med min minnesbild av hur rödspovar vanligtvis ser ut. Då vi inte säkert kunde rasbestämma fågeln med vår erfarenhet och kunskap om islandica eller med hjälp av den tillgängliga litteraturen ”ropade jag på hjälp” genom att via Club 300 larma ”islandica, bestämning osäker”. Vid detta lag hade jag även reagerat på utseendet hos spovens rygg och skulderfjädrar även om jag inte fattade att det jag såg faktiskt fanns avbildat i Fågelguiden.

Oberoende av larmet dök Olle Pers upp (vid sjutiden) och Ragnar Hall (kl. åtta), som informerades om spoven. De såg spoven väl och förstod mina synpunkter angående spovens rastillhörighet. Vid halvniotiden attackerades spoven av en skrattmås och flög till bevuxen sank mark mellan Byksberget och Midsommarberget. Där var den förhållandevis svårsedd p.g.a. hög vegetation. I denna veva ringde Karl-Gustav (Kalle) Sjölund om larmet på Svalan. Kalle hade dessutom hunnit snabbläsa i ”The Birds of the Western Palearctic” (WP) om skillnaderna mellan raserna limosa och islandica. När han berättade om skillnaderna i ruggningsmönster förstod jag vad som var ”avvikande” i rygg och skulderfjädrarnas utseende på spoven. Vid niotiden kom Kalle till Byksberget, ytterligare påläst.

Spoven granskades nu ingående av flertalet närvarande, när den gick i den höga vegetationen. Halv tio kom Bosse Carlsson till platsen, strax därefter Ingrid Åkerberg och Weine Erlandsson, och en dryg halvtimme senare Hans Bister och Svante Åberg (som hade hörsammat mitt ”rop på hjälp”). De ”nyanlända”, Kalle och jag studerade nu spoven noga och diskuterade dess utseende. Vid halv elvatiden var vi eniga om att det rörde sig om en islandica. Den sista pusselbiten föll på plats när spoven tog en längre flygtur och passerade på blott 50 m avstånd och benlängden kunde fastläggas och näbblängden bedömas väl. Spoven var kvar i den höga vegetationen när vi troppade av runt kl. 12. Senare samma dag och följande dagar sågs spoven av ett antal skådare. Den fanns kvar i Angarnsjöängen till och med 8 juni enligt Svalan.

Följande dag sågs inte spoven tidigt på morgonen, men från tiotiden kunde den ses väl från foten av Midsommarberget när den uppehöll sig i den bevuxna sankmarken mellan berget och vassen. Under de två timmar som jag var på plats kunde jag och andra fågelskådare se spoven på 30-70 m håll. Den födosökte i stort sett hela tiden. Vid ett par tillfällen flög den ett kort varv innan den landade nära utgångspunkten. Vid detta tillfälle tog Lars Friberg och Olof Jansson utmärkta fotografier av spoven och jag kunde i lugn och ro komplettera mina anteckningar om spovens utseende.

Utifrån de iakttagelser som gjordes tillhörde rödspoven vid Angarnssjöängen rasen islandica, men det finns kunniga och erfarna svenska ornitologer som anser att det inte är helt klarlagt hur raserna skiljs åt i fält vilket gör att de svenska fynden av islandica kan komma att omprövas om nya rön kommer fram.

Jag vill vidare framhålla att fyndet vid Angarnssjöängen ännu inte har granskats av Rrk och/eller Rk. Det finns endast ett tidigare fynd i Uppland och rasen är inte tidigare rapporterad från Stockholms rapportområde.

De utmärkta fotografier som togs av rödspoven vid detta tillfälle finns på Upplands Ornitologiska Förenings hemsida http://www.uof.nu/ under ”Galleriet” (se exempel ovan).

I det kommande numret av Angarngruppens informationsblad kommer en utförligare redogörelse att publiceras, innehållande bl. a. uppgifter om vilka karaktärer rasbestämningen grundades på och en redogörelse för fyndbilden av islandica i Sverige.

2004-09-20 Svante Söderholm